Casa DeVeritas

Senaste inläggen

Av Frida - 23 september 2010 16:38

... är bland det häftigaste jag vet. Inte sådana möten, ja ni vet jobbmöten eller sammanträden. Nej, de är inte vad jag menar. Utan de möten man har varje dag. Alla de människor man möter i olika situationer. På olika platser.

Tänk vad läckert att allt är som ett oskrivet blad.

Gårdagen för min del inkluderade ett par härliga och spontana möten. Och jag kom på mig själv med att tänka på dem idag och känna en harmoni & glädje inombords.

Dels hade jag förmånen att få omge mig med fina och inspirerande människor i Lund hela dagen igår. Jag tankar så mycket energi då vi alla träffas. Underbart!

På hemvägen på tåget skulle vi handla lite käk och börjar prata med mannen som tar betalt. En äldre herre med glimten i ögat. Han utstrålade sån värme och empati. Han bjöd på några anekdoter ur sitt liv och berättade att böcker var hans stora passion.

Jag ville tacka honom för en trevlig pratstund innan jag gick. Han fick mig att le och må bra, den gamle mannen.

Innan vi skiljs åt säger han: "Vet du, när människor slutar prata med varandra, det är då de börjar slåss...Vi måste våga prata med varandra"


Jag kan inte glömma farbrorn, med sin silvriga kalufs och busiga korintögon. Jag är så innerligt tacksam för att våra vägar korsades. Där jag minst anande det: i bistron på X2000 mellan Lund & Sthlm en onsdagkväll.

Jag tror på ödet... Så även denna gång.

Jag kommer aldrig glömma det han sa. Den kloke mannen i kassan.

  

Av Frida - 21 september 2010 21:29

... för bröderna F har startat!

På fredag är det dags att lämna barndomshemmet och bege sig ut i stora vida världen. Dessa gossar är rustade till tänderna för att göra en storstilad entré! Believe me;)

Igår gjorde vi valptesterna och några små överraskningar var det faktiskt.

Frasse, som jag utnämnt till duons "Kamikaze-pilot" överraskade med att faktiskt uppvisa ett visst mått av självbevarelsedrift. Amen!

Och Bosse bjöd på en kamplust utan dess like... Bed betongrumpa och allt! I like!


Det som både familjen Norén och Blomqvist kommer att få lägga krutet på är att stilla pojkarnas ENORMA nyfikenhet. Jeesus vad nyfikna de är!!!! På allt!!!

Vinden, som var platsen för testerna, undersöktes minutiöst. Alla skrymslen och vrår. Alla spännande saker. Ingenting lämnades åt slumpen.

Jag log i mitt stilla sinne och mindes Cleos valptester, hennes uppväxt och även hennes mentaltester... Tur att det finns hårfärg säger jag bara! För nog var jag gråhårig ibland :) Missförstå mig rätt nu... Nyfikenhet är en underbar egenskap. Men den kan också ställa till det en del. I alla fall när den tar överhanden. ;)

I övrigt var de som jag förväntat mig. Socialt engagerade, lätthanterade, busiga, intensiva, mycket föremålsintresserade, härliga samarbetare med en stor självsäkerhet. Och som sagt mycket nyfikna.

Det är med stolthet jag släpper ut dessa gossar i världen! Och jag hoppas att de kommer att bli fina representanter för vår ras.   


Idag har vi varit hos veterinären och chippat, vaccinerat och besiktigat. Båda gossarna var utan anmärkning och veterinären tyckte att de var ena kavata killar. Yes box! :)


Nu ligger jag i som bara den med det sista som ska fixas innan de lämnar boet. Valppärmarna är nästan klara och flytta-hemifrån-väskorna är packade.

Boysen roar sig för tillfället med att demolera sin bia-bed.... *morr* Bosse har fimpat ena hörnet och rycker stoppning för glatta livet, medans Frasse ligger

u n d e r bian och försöker montera bort dragkedjan... *hmmm*

(Nilla, lyd mitt råd och plocka fram den nya, fina bian om ett år ;)))


Idag har jag även haft den stora äran att ha TVÅ DeVeritas-pojkar på besök!


På förmiddagen kom Dino med matte Sabine på en snabb-visit och jag fick pussa på gobiten... Mmmmm, vad jag är förtjust i den gossen!!!! Han är så fin så ögonen tåras. Han pussade på valparna då de satt i bilen och var så lugn och fin. Finaste Dino-pojken!

Tack för alla fina saker, Sabine & Robert! Jeppson VÄGRADE somna utan jeeparna i sängen ;)

Sen på eftermiddagen kom Anneli förbi och med var Eddan såklart! (Chillan var kvar i lapph*lvetet denna gång)

Och den E-pojken är nåt speciellt... Högbent och ranglig som få. Men så förbaskat trevlig och go. Cleo tyckte att han kunde dunsta från jordens yta idag. Beanie var inte heller vidare impad av hans närvaro. Men mamma Ambra välkomnade sin tonårsson med öppna armar. Och Dillen... Lite mer svårflirtad än vanligt, men snart så var de mest konstiga lekarna igång, precis som förr. Härligt att se! De har nåt speciellt ihop de där två

Å han fastnade på bild också, gullungen Eddie!

    


Nä, nu hägrar sängen. Imorgonbitti kl 05:30 ska jag befinna mig på Centralstationen för avfärd mot Lund där vi ska tillbringa dagen med välbehövlig handledning från USA. Dagen inkluderar kvalitetstid med en massa fina människor. Underbart!


So long, folks!



Av Frida - 17 september 2010 08:20

...passar vi på att önska er allesammans med en liten hälsning från härliga Dixi med familj! Jag skrattade gott åt denna och ville dela med mig av den.

Suzanne har nog lyckats sätta fingret på det många känner inför ett läger. Lite light prestationsångest :) Tack Suzanne!


Jag ser så otroligt mycket framemot lägret och att träffa er alla! Och jag lovar, ni kommer inte att ha ett dugg prestationsångest när ni sett mig och mina galenpannor fara fram... *haha*

Det viktigaste för mig är att ha kul! Och alltid roar det nån :)


Så med nedanstående collage, som som för övrigt är helt underbart, önskar vi er alla en riktigt trevlig helg!


(PS Klicka på den så ser ni den i normalstorlek)

  

Av Frida - 15 september 2010 21:22

... har jag fått så många fina hälsningar från nära och kära. Och det gör mig så glad! En som är mycket flitig med kameran, men framför allt flitig på att komma ihåg mig är Caisan.

Och det tackar jag det allra ödmjukaste för!

Och det givna motivet är såklart den käcka C-flickan Cayenne!

Tack Caisa för underbara bilder på fina Kråkis!   

                  

Av Frida - 14 september 2010 21:38

... här trodde man att man skulle ha nya krafter inför höstterminen. Men icke sa Nicke! Pjaa, i och för sig så tänker jag efter så visste jag nog att det inte skulle vara så. Men ändå...

Med en tvåårig son som inskolats på dagis och en valpkull på det så är det en utopi att resten av livet skulle rulla på i maklig takt.

Det har minst sagt varit lite fööör mycket på sistone :)
Sen alla roliga projekt som jag gärna vill vara delaktig i, läger som jag vill arrangera för mina uppfödda hundar och deras ägare, mina valpköpare som jag månar om och vill finnas till hands för. Utöver det har vi en del ideella uppdrag som jag tackat ja till med spänning. Nog för att det är superkul, men ibland undrar jag vad jag håller på med...?

Man sliter dygnets alla vakna timmar för att få livet att gå ihop. Man vill så mycket! Och det ÄR roligt. Men även otroligt tufft.

Men så får man det där lilla telefonsamtalet eller mailet som gör hela ens dag... En rolig anekdot från en valpköpare. Någon som är stolt över sin hund. Eller att man rent utav får äran att träffa någon av dem och känna en oerhörd glädje och stolthet över dem som representanter för rasen Rottweiler.

Och jag är så lyckligt lottad att jag får allt detta. Ofta.

Och jag vill rikta det största av tack, til er alla, som på ett eller annat sätt inviger mig i era liv och vardag. Jag uppskattar det otroligt mycket. Tack <3


Pojkarna F, som förhoppningsvis får sina namn på stamtavla snart, fyller 7 veckor på torsdag. De är superhärliga! Tur att de har familjer som väntar för annars skulle vi behållt dem båda två... Conny som så gäääärna vill ha en hane! *hehe*

De är en handfull kan man väl lugnt påstå. Jämfört med Eddie, som ju är släkt på båda sidor, så slutar väl likheterna där...*asg*

Eddan var ju en mycket klok kille, som förvisso var väldigt självsäker och framåt, men något mer "lättstyrd" än dessa två...

Båda kvalar de in i ligan "galna". De har en stor portion humör som ändå är väldigt lätt att avleda. på morgnarna väcker de mig vid fem. Inte för att de håller på att dö av hunger, utan för att de vill umgås och kela... Så härligt!

Dessutom vill de inte kissa och bajsa i lådan utan de vill gå ut och göra det... Vilket är ännu mera nice ;)

Nåväl, får jag inte tillbaka dem innan ett års ålder så får jag väl sponsra tjejerna med löshår eller liknande... *skrattar*

Vila nu medans ni kan, för snart gör de entré och då är det slut på husfriden.


Och alldeles nyss hade jag ett sånt där halleluja-moment... Ett sånt ögonblick där jag som hundägare och uppfödare hade ett hjärta som fullständigt svämmade över av lycka. För att inte tala om mina ögon som sig bör svämmade över av tårar... As ususal.

Att ha den fina förmånen, att få leva med en hundflock som är så kärleksfull och harmonisk går inte att beskriva i ord...

Att se hur tikarna turas om att stöta upp mat till valparna. Att se dem systerligt dela på tvättandet och fostrandet. Att som valp, ha gåvan att få ha fyra lektanter istället för "bara" en mamma... Vilken lycka!

Alla har dessutom ställt upp som ammor till de små, mitt framför ögonen på Cleo bör tilläggas :)
Och Cleo, som är den mest lekfulla vovva man kan hitta, som nu äntligen tycker att valparna står pall för att lekas med på Cleo-manér bjöd in till en rejäl svängom med de små. Att se henne växla mellan att lära gossarna var gränserna går till att fullständigt ge sig hän i barnens värld och ligga och sprattla på rygg och njuta av varje sekund... Jag kan inte sluta le.

Jag är så mäkta stolt och imponerad av hennes fantastiska kvalitéer. Ja ALLA flickornas kvalitéer.

Vilka härliga tjejer jag har lyckan att ha!

Nu ska jag knyta mig och somna med ett varmt hjärta.

Och godnatt min älskade Wonka... Wherever you are.

  



   


  



   


    

Av Frida - 30 augusti 2010 17:18

...min älskade Ambra såg dagens ljus för första gången.

Jag minns det som igår då uppfödare Åsa ringde och berättade att Ambra var född. Vilken lycka! Hon var efterlängtad den lilla damen :)

Dessa sju år har varit år fyllda av lycka. En ändlös glädje i hennes närvaro, en enorm stolthet över att få ha henne i mitt liv och såklart även ett par gråa strån här och var på mig då vi försökt knäcka livets nötter :)

Att få äga en hund som Ambra är en dröm. En fantastisk tik med många fina kvaliteter och ett hjärta av guld. Att dessutom få möjligheten att den stora äran att använda henne i avel och få avkommor efter denna underbara hund, jaa det är min stora lycka!

Imorse när jag tittade på henne insåg jag att hon åldrats. Inget jag vill kännas vid, för det gör ont. Ont att veta att så småningom står vi i det berömda vägskälet och våra vägar skiljs åt...

Men som alltid, sju år eller ej, satt hon vid frukostbordet och bjöd på den ena cirkuskonsten efter den andra... Underbara tokstålla!


Mina tankar går idag till min kära vän Jennifer med familj, som alldeles för tidigt fick skiljas från sin Angel... Jag bävar för den dagen. Kram vännen!


Vi skickar massor av grattiskramar till resten av Ambras syskon: Allison, Aragorn, Amaya och Avanza! Hoppas ni haft en härlig födelsedag!


Vi har haft en del tråkigheter som inträffat här hemma senaste veckan. Cleo har drabbats av livmoderinflammation och står nu på behandling. Jag håller alla tummar jag har för att det ska gå vägen och att hon ska bli frisk!

Hennes söner däremot mår oförskämt bra! De är fulla av bus och en handfull att hålla reda på...

ja, de har ju kommit på att man kan bo med resten av familjen i huset. Valplådor är för nördar! Så jag har häcken full ;)

Jag är mycket nöjd med dem så här långt. De har en härlig attityd till livet.

Vi får väl se om jag får tillbaka dem innan de fyllt ett år...? Stundtals är de som Hin Håle själv! Just the way I like them :)

Här kommer en bildskörd av min underbara AmbraBambra! Tack för att jag fått äran att dela mitt liv med dig <3


        

Av Frida - 27 augusti 2010 07:07

... har nu fyllt fyra veckor. Och det i sig är roligt som bara den! Äntligen kan jag andas ut... Sjuka valpar är verkligen en pärs! :(

De har nu flyttat till den stora valplådan där jag får möjlighet att ge dem lite fler upplevelser :) De har rörliga underlag, en sektion med "lego-golv", en tunnel, en bean-bag att klättra i och såklart en massa roliga leksaker.

Men den roligaste leksaken är nog ändå Jesper :)

När de hör hans röst börjar svansarna gå. Runt runt. Jeppson ÄLSKAR att ligga i valplådan. Ja, han ligger. Och valparna klättrar över hela honom och slickar och biter honom här och var. Och ljuden som kommer ur min son gör mig varm i hela kroppen... Han kluckar av skratt!

Småpojkarna är riktigt roliga. Nu far de fram fart och upptäcker den tora världen. Ute har de varit några korta stunder och det var SKOJ!

Annars röjer de runt i hela huset med resten av hundflickorna som övervakande nannys. De kampar med ryamattan som snart är ett minne blott... Hmmm.


Nu ska vi göra oss klara för dagis.... Trevlig helg!

  

Av Frida - 24 augusti 2010 16:02

Eftermiddagen och kvällen spenderades i goda vänners lag :)

Jennifer, Mari och Anneli kom förbi på lite valpgos och middag. Välbehövlig date för själen! :)

Dessutom fick jag pussas med både Chillan och "lilla" Eddie. Som jag har längtat efter dem!!!! Han är verkligen "one of a kind" den där lille E.... *kärlek*

Valpisarna hade dessutom utomhusdebut igår, och jösses vilket röj!

Idag har de dessutom deklarerat att de minsann inte längre tänker bo i lill-lådan, så ikväll blir det till att montera ihop den större varianten :) You gotta like it!

Och som alltid....Bilder!!!

Jeppson och hans favorit-Mari

  Nackhanen hittade ett perfekt sovställe: I tant Feffes armhåla!                  

Älskade lille unge!!!! Så stor han blivit över sommaren!

 

Och fina fina Chilli!!!! A har du anmält? ;) 

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards