När man ligger hemma och är sjuk har man massor av tid att fundera. Denna gången har jag roat min hjärna med att försöka förstå hur vissa uppfödare inom rasen Rottweiler resonerar. Inte för att jag på något sätt sitter med facit själv, utan mer ett uppriktigt intresse av att försöka förstå...

Jag har ett motto: Ärlighet varar längst. Och det mottot har jag oavsett vad det gäller. Det kan vara nog så jävligt att behöva ta tjuren vid hornen och säga det där jobbiga. Men i slutänden är det ändå värt det.

Och nog är det sant att alla är sin egen profet. Absolut! Men när man lurar någon, genom att undanhålla information som man själv beslutat är irrelevant, då har man helt plötsligt inte bara ansvar för sig själv utan också för den stackare man lurat... Det glöms nog bort ibland. ;)

Det perfekta avelsdjuret existerar inte. Inte heller den perfekta uppfödaren. Ingen är perfekt. Och det är just därför som ärlighet är att föredra. Just för att även solen har sina fläckar...

Och så klart kan alla göra misstag. Det är inte det jag syftar på. Utan den problematik som jag vill lyfta fram är den lissmande uträknande lögnen eller undanhållandet av fakta som visar sig ibland. Den gynnar ingen!!!

Att tro att det som inte syns inte existerar, är bara att lura sig själv. Alltid!

Skavanker och defekter dyker upp inom aveln. Javisst. Så är det. Och så kommer det alltid att vara.

Dock känner jag en stor sorg, och då främst för valpköparna, som oskyldigt drabbas. Tänk om de hade haft möjligheten att göra ett val. Att de hade haft tillgång till all information som fanns att tillgå. Möjligheten att välja om de ville chansa att exempelvis köpa en hund med epilepsi-gener i stamtavlan. Den som har upplevt en hund med EP skulle aldrig göra den chansningen. Jag lovar...

Så vem är vi, som uppfödare, att tro att vi har rätten att avgöra människors öden då vi medvetet undanhåller information...? Kan man titta en person i ögonen och säga "Jag visste att risken var stor att din älskade valp skulle drabbas av epilepsi..." JAg tror inte det. Och det är väl där skon klämmer.

Jag hör ideligen talas om hur uppfödare rekommenderar valköpare att inte göra mentaltester för tänk om de inte blir godkända!?! Eller som rekommenderar valköpare att inte ex ögonlysa sina hundar. För tänk om de har någon hemsk ögonsjukdom??? Det ser INTE bra ut för "deras" statistik.... Vilken j*vla statistik??? Vad ska man med statistik till om den inte återspeglar sanningen? Jag förstår inte...

Långt ifrån alla hundar ska gå i avel. Och det kan vara nog så svårt att stirra sanningen i vitögat och faktiskt erkänna för sig själv att det är dags att skrota en älskad tiklinje. Jag förstår det. Men om man istället vänder på steken och frågar sig vart det bär om man inte väljer att avsluta.... Kan man stå för den handligen? Är man beredd att försvara sitt beslut? För man måste ju informera de berörda...Eller?

Jag kanske är löjlig... Vad vet jag? Men är verkligen ärlighet för mycket begärt?

Kalla det feber-yra eller vad ni vill. Jag är både förvirrad och ledsen över hur vår ras utvecklas... :(

Tillbaka till sjukssängen...Snörvel & host!

Som många av er säkert redan vet så har jag haft strul med mina datorer...Och det fortsätter :(

Så nu behöver jag få alla era mailadresser skickade till mig igen.

Maila mig på frida@deveritas.se

Självklart vill jag att ALLA som läser detta mailar mig så att jag kan börja bygga upp min adressbok igen. Tack! :)

Så kommer ni snart få ett PM, packningslista och annat matnyttigt i era mailboxar:)

Nu ska jag krypa ner i soffan igen och försöka skrämma bort den vidriga febern.

Snart ses vi, och det ska bli dunderkul!!!!

Allt gott!

....men jag hoppas att vi snart är åter.

Jag håller på att byta dator och saker och ting går inte riktigt som jag önskat ;)

Så mailkorrespondens med mera haltar för tillfället.

Vill ni vara säkra på att nå mig föreslår jag att ni ringer: 0707-664160.

Det börjar dra ihop sig för läger och så fort som datorn är fit-for-fight kommer ni att få läger-info i era mailboxar.

Frågor? Hör av er!

Hej så länge! :)

...lystrar till namnet Frasse. Tack för den fina bilden, Jennifer!

Sablars vad jag saknar min lilla F-duo!!! Nog är det tomt här hemma sedan de åkte. Vi är alla i familjen rörande överens på den punkten.

Idag har vi fyllt upp med en Eddie på nattlig visit. Det är inte fy skam heller ;)

... kom det häromdagen. :)

Pojkarna sköter sig bra i sina nya hem och verkar hålla sina familjemedlemmar sysselsatta *ler* Precis som det ska vara! :)

Nog ser han ut att njuta av livet, den lille Bosse!

Familjen Norén och familjen Dannevall/Blomqvist fastnade dessutojm på bild då de hämtade hem sina guldklimpar.

Tack för att ni håller mig underrättade om pojkarnas framfart! Det uppskattas MASSOR! <3

Familjen Norén med Frasse

Familjen Dannevall/Blomqvist med Bosse  

...resulterade i en massa bilder av blandade slag :)

Storasyster Chilli och nya lillebrollan Eddie

Eddan har precis lämnat barndomshemmet och den långa färden

mot Lule har påbörjats...  

Finaste Dino. Han har en uppsyn som gör Urmamman knäsvag... 

Jeppe-gos <3

Beit har gjort promenadfynd! 

Fina fina Dixi, direkt efter röntgen. Mamma-Babuschka-look-alike! 

Yes for sure!

 Den stilige schmosken från Eaglebay....Conrad! 

Mmmmm, ögongodis... Conrad igen!

Min älskade ängla-prins...<3

Miss heavy-lips hade heavy lips redan som unge... Dilla såklart!

Linslusen Ambra på vinterpromenad :)

Gullefjunet Duke som liten spillevink.... Gudars vilken sötnos!

Som synes redan bästisar från barnsben...Jeppson & hans Dilla 

Dilla lånar babysittern

Du & jag Alfred...

Dilla och idolen Walle

Liten har blivit stor: Eddie 7 månader gammal. Nu börjar jag

ääääntligen se varför jag åkte heeela vägen till Tyskland ;)))

 *puss Anneli* 

Nu hägrar några timmar på jobbet! Tjing!

För tillfället är det kaos de luxe i fröken Taipales hjärnkontor. Hmmm... I wonder why?

En anledning är nog att jag försöker släppa kontrollen. Ni vet den där kontrollen som är så förbannat skön att hålla sig fast vid. Kontrollfreak är mitt andra namn. Fråga min man... ;) Men så ibland fylls jag av den där längtan att släppa taget om allt. Sluta sträva efter saker utan istället låta dem komma till mig. Det som är menat, det händer nog vare sig man kämpar eller ej. Jag vill tro det i alla fall.

Så förtillfället står jag med ena benet i landet där jag släppt taget... Och med det andra benet i landet där jag försöker bringa ordning i kaos. I en praktisk situation kan det liknas med att ordna pärmar i bokhyllan i huset som ser ut som ett sprängt skithus. Vet ni vad jag menar då...?

Så Frida-Flum har en hjärna som bubblar över av en massa funderingar för tillfället. Vissa viktigare än andra. Även om det är lite rörigt så trivs jag med att vara på date på tu man hand med min hjärna. Jag gillar den.

Vi hittar på en massa tokigheter tillsammans. En hel del tokigheter blir verklighet och saker som jag är riktigt stolt över.

Ikväll slängde jag mig på soffan med sonen och fastnade framför "Sommarpratarna" på SVT1. Jag som aldrig tittar på TV blev som förtrollad. Vilken mysigt program! Äntligen ett program som förmedlade något som jag tycker är viktigt. Människoöden. Möten mellan främmande människor som konstaterade att de var lika som bär. Alla hade en historia...

Och Paolo Roberto som värd var fantastisk! Han har en historia om nån...

Där låg jag på soffan, med min älskade unge brevid. Andades in doften av hans kalufs, tittade på ett program som handlade om meningen med livet och fick chansen att reflektera över detsamma. Kvalitetstid. Frida-tid.

En annan anledning till att känslorna svallar är ju att mina älskade små troll har lämnat boet. I fredags flyttade de ut i vida världen och de är EMORMT saknade!

Nog för att jag vet att de inte kunde fått bättre hem, men det är inte därför det gör ont... Det är egot som gråter. Jag saknar dem så innerligt!

Och det gör Jeppe med. Där stod vi på trappan och kramade varandra med tårarna trillandes nerför kinderna när valparna for, Jeppe och jag. Jeppson ropade: "Mina valpisar!!!" Älskade unge... Tur att vi har stora vovvisar kvar att pussa på här hemma.

Pojkarna F verkar klara sig bra. Inte för att ja trott något annat heller...Men man vet ju aldrig riktigt. Hoppas att de får vara friska vovvar och blir trevliga inslag i både Tyresö och på Värmdö :)

Lördagen tillbringade jag i Eskilstuna på rasspecial. Som vanligt hade jag min kära reskamrat Mari vid min sida. Tack för ditt härliga sällskap Mari!

Morgonen började mindre muntert då min bil gick sönder i Häggvikstunneln i Sollentuna. Conny= skitförbannad! Jag=tacksam då bilen kunde pajjat i E-tuna... Positiva tankar ;)

Mari räddade mig med Volvo och hela kittet, and off we went! Thank you darling!

Regnet öste ner, ett riktigt ruggigt väder hade vi hela dagen. Jag visade Marias fodertik Garpenborgs Ånna i bruksklass och hon knep certet! Stort grattis till stolta uppfödaren & matte Lillan såklart! Ånna var en mycket trevlig bekantskap :)

Sen hade vi lilla Berit som visade upp sig som representant för DeVeritas dagen till ära. Domaren gillade inte svansar och kastade ut fina hundar med 2:or pga svansarna. Jag såg genast vår lilla chans flyga sin kos, då Berit har en svans som liknar en vild lem med ett eget liv... Nåväl, nu var vi där så då kunde vi träna. För det behöver Berit :))) Och jag :))))

Målet var att ta sig runt ringen utan att åka kana på magen i leran efter Berit. Och att kunna visa tänderna för domaren utan att Berit monterade ut domarens tonsiller med sin tunga. Sagt och gjort. Vi klarade bådadera ;)

Berran fick ett 1:a pris och en fin kritik. Det var vi nöjda med. Men ännu mera nöjd var jag över Berits attityd. Jag är kär i den bruttan! Hon är så tokig och levnadsglad att allt annat bleknar i hennes närvaro. I ringen bjöd hon beteenden för glatta livet. När ingenting hände låg Berit i leran och lade ner hakan som matte tränat in. Någon frågade: "Vad gör hon??? Ber hon till Mecka??"

Hon är för härlig! Vilket charmtroll!

Så vi skickar ett grattis till den lycklga familjen i Björkhagen som är stolta flockmedlemmar till Balla Berit!

Jag är mycket stolt över hennes framfart i ringen :)

Näää, nu ska jag ta mitt svamliga jag och knyta mig för ikväll... Hoppas jag träffar Walle i drömmarna. Natti...