... och spännande skall det bli! 2011 kommer att bli ett kalasår! I can feel it ;)

Nu blickar jag framåt och konstaterar att jag har ett riktigt roligt år framför mig :)

Jag har fått en nytändning på jobbet med en hel del nya roliga utmaningar. Jättekul! Det är så peppande att ha någon som tror på en så mycket. Det gör mig full av energi och inspiration!

Hunderiet kommer att färga även detta år i mångt och mycket. Förhoppningsvis får vi välkomna G-kullen i sommar. Snart far jag till Norge för att klämma på Cleos tilltänkte kavaljer. Åh vad roligt det ska bli! Han verkar nästan för bra för att vara sann...

Håll tummarna att han är allt jag hoppats på!

Lägerplaneringen för årets läger är i full gång och förhoppningsvis har jag datum klart denna vecka. Mer info inom kort!

Sen påbörjar jag ju min hundfysioterapeututbildning senare i vår. Spännande skall det bli och en hel del plugg antar jag :) Men det ska bli riktigt roligt!

Jag längtar efter att snön ska försvinna så vi kan sätta igång med träningen igen. Jag är inte så lockad av att träna i detta väder som råder. Hmmm, skönt att ha nåt att skylla på... *ler*

Ska även kolla över de utställningar som jag planerar att åka på, ifall någon vill åka med? I mars är det rasspecial i Vallentuna och i maj är det "Lilla Stockholm" på Vallentuna flygfält. Det är väl dem jag vet om så här långt...

Apropå utställningar... Vi var ju på My Dog i Göteborg. Dillen fick 2:or båda dagarna. De första någonsin. Jaja, jag håller med om de brister hon fick kritik för, så det var egentligen inget konstigt.

Kritikerna nedan,

Dag 1:

2,5 years, complete scissorbite, slightly long bitch lacking some substance in head. Dark markings on the head, lips heavy, good eye & ear, enough neck, good topline, enough forechest, well angulated in rear, good in front, good feet & bone, good presentation, moves very well, gay tail (!!!) Vad är det??

Dag 2:

Mycket feminin tik, kunde haft bättre teckning i huvudet. Aning lång i kroppen. Välvinklad fram och bak. Kunde med fördel haft högre ben och stramare läppar.

Rör sig mycket bra. Välvisad. Pris pga proportioner.

Miss HeavyLips hälsar från ryggläget i soffan att det där med skönhetstävlingar får nån annan ägna sig åt ;)

Cathrine fotade oss, tack för bilden!

Nu, ut i snöovädret with the den vilda weiler-kvartetten!

Så long!

En sömnlös natt har vi genomlidit då maginfluensan gjorde en comeback i vårt hushåll under gårdagen. Stackars Jeppe har haft djupa samtal med Ulrik och fruktansvärda magsmärtor. Det är hemskt när man inte kan förklara för dem att det går över. Stackars stackars liten!

Filmen "Bilar" har rullat oavbrutet hela natten. Strax innan lunch slocknade han i soffan liggandes sked med Dilla... Dillisen är en utmärkt magvärmare <3

Nu verkar det ha vänt för lillen och jag knäpper mina händer och ber en stilla bön att jag inte ska bli sjuk. Om två dagar går bilen mot Göteborg och My Dog...

Ett foto som jag tog häromdagen med mobilen kom att få en helt annan innebörd för mig idag, tack vare en uppmärksam vän.

Bilden föreställer alla mina flickor och Eddie ute på promenad. 

Härlig bild tyckte jag!  

Så gjorde denna fina människa mig uppmärksam på en detalj i bilden. Det är ju liksom en lucka mitt i... Någons plats som är tom. Visst är det så! Precis så är det.

Rörande och fantastiskt fint.

Tack fina du, för att du tände mina stjärnögon. Tårarna trillar och jag kan inte sluta titta på de fem rumporna och den sjätte som inte syns... Fint. <3

Kram allesammans!

... och som alltid så är det med blandade känslor.

Att året innehållit en hel del sorg för min del har väl knappast undgått någon...?

Det var en av de absolut svåraste perioder i mitt liv då jag förlorade Willy. Och det är fortfarande lika svårt. Jag fortsätter att kämpa och tar en dag i taget. En vacker dag ses vi igen, jag och min prins. Och blundar jag, så finns han där...

Det känns skönt att lämna detta sorgliga år bakom sig. Samtidigt som det känns läskigt. Det är alltid ett visst vemod för mig att lämna det som varit. Nog för att jag gladeligen välkomnar det nya, det är inte det...

Ja, det är svårt att omsätta i ord.

Trots allt svårt  som varit så känner jag ändå en enorm tacksamhet.

Tacksamhet över min älskade unge, ja hela min tokiga men ack så fina familj, mina älskade hundar, alla underbara människor jag har turen att ha i min närhet. Jag bor på det finaste stället i världen där min själ har ro och jag får min återhämtning. Jag är tacksam över alla äkta möten och de äkta människor som korsat min väg.

Jag har även haft oturen, eller kanske ska jag säga turen, att ha haft en del fula fiskar omkring mig. Någonstans är jag ändå glad över det, då de har hjälpt mig att välja bort dem. Idag vet jag verkligen vilka människor jag INTE vill ha i min närhet... Ur något ont kommer alltid något gott.

Vi har ju haft den stora lyckan att få välkomna tre små DeVeritas-pojkar till världen detta år. Och de har spridit lycka omkring sig likt en gödselsspridare :)

Men snoppdjur stod ju inte på min önskelista ;) Så till våren gör vi ett nytt försök med en ny kull valpar :)

Så detta hemska och fantastiska 2010 avrundar vi nu med ett nyårsfirande av högsta rang! I skrivande stund har vi 7 fullvuxna rottweilers i hushållet, och om en timme anländer ytterligare en. En släkträff utan dess like: Ambra med sina barn Cleo, Chilli, Conrad & Eddie, och Beanie med sina barn Dilla & Berit. Detta kommer bli en kväll att minnas...

Så från oss alla... Ett riktigt Gott Nytt År!!!!

... coh det känns riktigt skönt! Jag älskar julen men denna gången var det med blandade känslor den firades. Det var första julen utan Willy. Och det kändes.

Han var en julfirare av högsta rang, min Walewska! Han började julfirndet med att pissa in granen varje år. Och varje år var han lika förvånad över min reaktion ;) Men det hörde liksom till.

Han var även den av hundarna som ansåg sig ha ensamrätten till att vakta julbordet. Tiggandet togs till nya dimensioner än en gång med boxerläppar på bordet och dreggelsträngar lite varstans.

För att inte tala om julklappstraditionen... Där låg han, som en konung, mitt i högen av alla julklapparna. Han hjälpte varenda en, oavsett de ville ha hjälp eller ej, att öppna paketen... Allt detta på sitt härliga boxervis.

Det tog ett par dagar för mig att inse vad det var som saknades detta år... När jag kom på vad det var så föll jag än en gång. Djupt. Ännu djupare än förra gången...

Så julen har tillbringats på avgrundens botten och jag kämpar än för att ta mig upp. Hur är det möjligt att man kan sakna någon så förbaskat mycket? Det känns som att sorgen bara blir tyngre och tyngre.  

Jag inser nu att jag kommer att behöva minst ett år, för att ta mig igenom alla traditioner och tidpunkter då jag hade honom vid min sida.

Jag måste lära om. Lära mig hur jag gör utan min Kung av Fridaland vid min sida.

Jag fick en fantastiskt fin gåva av rara Elin. Ett halssmycke i silver med en ring där det står "Willy" och "kärlek"... Den satte fart på tårarna kan jag lova.

Nu hänger den på hans urna... Tack Elin! <3

Jag konstaterar varje dag att han fattas mig. Ibland kan jag hantera känslan. Och ibland inte alls. Som igår... Under skogspromenaden gick jag och beundrade alla vackra snöklädda träd och njöt av att se hundarna röja runt i snön. Plötsligt sköljer det över mig. Sorgen. Sorgen över att inte Willy var med. Han älskade att fara runt i snön med sina tjejer. Gammelgubben blev som ung på nytt. Varje dag ser jag mig omkring och letar efter honom. Av gammal vana. Varje gång hugger det till i magen när jag minns att jag aldrig mer kommer att få se honom.

Där stod jag mitt i djupa skogen och tårarna ville inte sluta trilla...

Du fattas mig, Wonka <3 

Dagarna innan jul gick Stora Stockholm av stapeln. Denna gången var det balla Berit som var med och försvarade DeVeritas färger. Och man kan väl inte säga annat än att hon gjorde det med bravur...

Av 97 anmälda Rottweilers lyckades Berit med:

1:a ökl, 2:a ökk, CK samt slutligen 3:a Btkl!!!!!

Det största av GRATTIS till familjen Lasses!!! Vilken liten pingla hon är!

Urmamman är mäkta stolt över hennes prestation och över äran att få visa upp skönheten!

Nu ser vi framemot 2011 då vi har massor av spännande projekt på gång.

D-kullen ska upp på korning, E & F-pojkarna skall göra MH, röntgas och ögonlysas. Läger planeras för fullt och förhoppningsvis får vi välkomna G-kullen till världen til sommaren.

Första helgen i mars är det dags för Rottweilerklubbens årsmöte och rasspecial. Förhoppningsvis blir vi ett gäng som åker på både årsmötet och utställningen som går av stapeln i Vallentuna. Mer info inom kort.

Så avslutar jag med några bilder. En på snyggot Berit och en på gullefjunet Frasse som krypit upp hos storebror Bronx för en tupplur....

Allt gott!

DeVeritas Dippa Daffodil aka Berit

DeVeritas Fabulous Francesco aka Frasse & "storebror" Bronx

... livet har haft annat att erbjuda än överflödig datortid. Men så är det ibland.

Julen är här och med den kommer lugnet, samvaron och Frida-tiden. Den tiden som jag så flitigt använder till reflektion. Lovely!

Så nu ska jag njuta i ett par dagar och samtidigt försöka kurera mig. En del jobb ska jag också hinna med och förhoppningsvis en lite uppdatering av hemsidan ;)

Här planeras det nämligen valpar till våren...

Sååå, gott folk, från oss alla till er alla en riktigt...

... och jag översköljs av lycka, tacksamhet och stolthet.

Under denna helg har jag haft förmånen att få träffa många av de människor som står mig mycket nära. Varje gång dessa möten kommer till mig slås jag av vilka fantastiska och fina människor jag har gåvan att få ha i min närhet.

Finaste Anneli bjöd mig och Jeppson på mysfrulle i kyrkbyn. Det var den godaste frukost jag ätit på länge!

Mysig fikastund med Världens Bästa Annelie & Rasmus och boysen var överlyckliga över varandras närvaro. Hela själen fylldes av deras kluckande skratt.... Sen fick vi sota heeeela fredagskvällen för att jag bjudit på bullar. Sockersug? Nej tack ;)

Min finaste lillebror har varit här på hederligt fredagsmys med sushi, sleepover och allt som hör därtill... Love you!

Mysig tjejmiddag med kära vänner, fantastisk mat och massor av skratt och hundsnack! Tack för en supermysig kväll!!!!

Och idag har jag avrundat helgen med ett besök av goaste Nillan och finaste lille Bosse. Jag kan inte tänka mig en mer fulländad helg... Tack för att du kom Nilla!

Och att ha fått vänner för livet var heller ingenting jag förväntade mig den dagen jag köpte min första hund. Men det har jag. Och jag hoppas att vi får många fina år tillsammans. Några har fallit bort på vägen till min sorg. Men jag känner tillit och tror att det finns en mening med allt....

Och idag konstaterade jag, än en gång, att jag är en så otroligt stolt uppfödare!

Vilka fantastiska valpköpare jag har!!!!

Varje gång jag träffat er, pratat med er, läst era mail eller sms så inser jag hur otroligt lyckligt lottad jag är. Att få vara delaktig i er gemensamma resa tillsammans med era hundar är en gåva.

Jag vet hur otroligt mycket ni älskar era hundar, och det betyder allt för mig.

Jag lägger mig varje kväll och känner mig så trygg då jag vet att ni ger de små det bästa liv man kan önska sig...

Det är varje uppfödares dröm. Eller... Det är min stora dröm. Och jag tackar er allesammans för att ni låter mig få leva min dröm.

Varje dag. Tack <3

...eller jag & jag. Annelie hittade henne åt mig. Tack raring!

På väg hem från lägret lyssnade jag på mitt livs första talbok. Jag har alltid avböjt då folk har proppsat på den ena titeln efter den andra. Näää, jag vill antingen lyssna på musik eller så vill jag läsa en bok. Antingen eller. Inget mischmasch här inte.

Men ack vad jag bedrog mig!

Annelie stack två skivor i näven på mig strax innan jag lämnade Kloten med orden: "Du kommer att älska henne!!!" Skivorna innehöll del 1 och 2 av Lou Rosslings "Tänd dina stjärnögon". Och visst älskade jag Lou... Oh yes! Hon känner mig väl vid det här laget, den där Annelien :)

Vilken fantastisk människa! Tack o lov hade jag hela bilen full av näsdukar för de var högst nödvändiga. Det var de mest simpla ting här i livet som hon delade med sig av men ack så fina och tänkvärda.

Summa summarum är hennes budskap enkelt: Tänk om vi kunde lära av barnen. De har en unik förmåga att se saker och ting för vad det egentligen är. Inga fördomar. Inga kränkande tankar. Inga konstigheter. Utan med en positiv nyfikenhet på livet- Voila!

Jag ömsom skrattade så jag grät ömsom grät för att jag var så rörd över det hon berättade. Denna kloka fina människa.

Och att få höra henne berätta, på sin breda skånska, med den äkta inlevelsen då hon faktiskt berättade om anekdoter ur sitt eget liv. Den upplevelsen hade jag garanterat gått miste om om jag hade varit så där kantig och valt att läsa boken istället... Vilken tur att man kan ändra sig!

Och nog har hon rätt i det hon säger, Lou, att vi har ALLT att lära av barnen. Tänk va enkelt livet var när man var liten!? Allt var klart som korvspad...

Satt precis och tittade på nyheterna om problemet i reningsverken där de inte kan ta hand om allt vi spolar ner i toan. De visade ett inslag från en förskola där man tidigt utbildade barnen med hjälp av Bajshövdingen och Kissprinsessan... Men hello! Det är ju underbart! Är det någon jag kommer att tänka på nästa gång jag spolar ner något otillåtet så är det ju Bajshövdingen. Guaranteed!

Tack Annelie för att du öppnade mina stjärnögon. Må de aldrig slockna igen...

...till blogguppdatering. Check!

En envis bihåleinflammation har härjat med mig på sistone. Dagisbaciller är ej att leka med är en nyvunnen erfarenhet... Igår tillbringade jag dagen på KS där de små infekterade ansiktshåligheterna både punkterades och spolades. Rekommenderas ej!

Nåväl, det som inte dödar härdar heter det ju ;) Hoppas jag blir frisk snart.

Årets läger är över för denna gång, och jag inser nu att jag inte riktigt hunnit summera och landa i känslorna än. Men nog är jag glad när jag känner efter!

Jag hade hyrt två stugor med 8 bäddar i vardera så vi var 15 personer med 20 hundar (19 rottweiler och en BC) som kamperade tillsammans i tre dagar. Sen hade vi ju Annas gäng också som ockuperade två stugor. Bara för Kloten-befolkningen att inse att "the invasion" var ett faktum.

Men det bästa faktum av alla var att vi bemöttes med en stor glädje och nyfikenhet och folk var uppriktigt imponerade över hur trevliga hundar vi hade. Och vilken ordning det var... Det var kul!

Första natten brukar alltid vara lite strulig innan alla hundar boat in sig, men denna gången var det knäpptyst... Till och med små-huliganerna (läs: bröderna F) snarkade högt. Och en löptik hade vi också med i receptet ;) Success!

Ja, jag sammanfattar lägret med ett ord: HÄRLIGT!

Härligt att få träffa alla goa människor!

Härligt att få bo i så fina stugor!

Härligt att få spåra och köra upplet i Klotens skogar!

Härligt att få se alla fina hundar i arbete!

Härligt att få njuta av mina valpköpare som jobbar så fint!

Härligt att få njuta av god mat och vin i goda vänners sällskap!

Härligt att få skratta så att jag kiknade!

Härligt att få somna med ett leende på läpparna tack vare den stolthet jag känner!

Tack alla underbara människor som var med och gjorde detta läger till vad det blev. Och tack för att ni tar hand om era hundar så fint. Det här kommer jag att leva länge på...

Nästa års läger är redan i full planering ;)

Kameran var inte så flitigt använd som jag hoppats på, men här kommer ett litet smakprov.

Fridens gott folk!

Finaste Chilli
 

Favvo-Chilli igen

Chilli & Anneli klickar  

Stilige Conrad

Finaste Kråkis lyssnar även till namnet Cayenne

Berit letar...

...och Berit finner!

En hund med fart heter Berit såklart!

Frasse briljerade med uppletande även han... 

  ... För att inte tala om lille Bosse!

Frasse har span på brollan...

Kontakt tränades flitigt i den röriga lägermiljön.

Fina fina Rolex! Vilken hund du har Kicki!!!

Bosse har en härlig kontakt med matte Nilla!

Karolina har lagt spår...

Finaste lille Bossen!

Dixi undrar vad matte gör i skogen...?