... Bönungen Dixi. Hon är så lik sin mor så att det nästan är kusligt. Samma uppsyn, samma blick. Den gullungen är det svårt för Babuschka att svära sig fri från ;) Så fin! Och ännu finare på insidan <3

Som synes på bilden har stackars Dixi skadat en klo och är konvalescent.

Hoppas hon kryar på sig snabbt!

Fick även glädjande nyheter från Nilla om Bosses tillfrisknande. Härligt!

Här hemma har vi en blandad kompott av sjuka & friska hundar :( Beanie har fått tillbaka sin Erlichia och blev under gårdagen satt på behandling. Nu håller vi tummarna hårt, hårt...

Ambra är en ung hund i en gammal kropp. Livsgnistan och glädjen är det inget fel på. Tvärtom. Hon är sprudlnde glad och busig och initierar hela tiden på min uppmärksamhet i hopp om att vi skall jobba... Finaste!

Men den där skruttiga kroppen hon har är inte riktigt i samma skick som hennes själ. Hon har alltid levt livet fullt ut, Från noll till hundra på en millisekund.
Nu går inte det längre. Men hon har svårt att acceptera det.
Jag diskuterade med min käre veterinär, och som han så klokt sa: "Frida, hon har ju det hon har. Det kommer aldrig att försvinna. Tvärtom. MEN så länge hon har livskvalitet och är glad, så ska du inte vara orolig..."
Han är klok han, den gode Bo.
Och visst är det så. Jag gläds åt varje dag som jag får med henne. I augusti fyller hon 8 år. Ofattbart!

Dilla har rehabiliterats och förhoppningsvis får vi komma till kiropraktorn nästa vecka. Jag känner fortfarande inte igen henne helt och hållet, men hon är bättre. Mycket bättre.

Å så slutligen den gravida. Ja, jag VET att hon är dräktig. Det råder inga tvivel.

I början av nästa vecka inväntar vi lite morningsickness....

Hon ligger mest som en diva på soffan i de mest obscena ställningar. Tigger som aldrig förr. Och vaktar som en hök. Dessutom är hon världens mammagris! Med åldern har hon konstaterat att husse är ok. Men inte när man väntar barn. Då är det bara mamsen som gäller. Hon vet ju vad som komma skall, och då är det hon och jag. Å så förhoppningsvis vår eminenta, fabulösa, the one and only: doulan Karolina! <3 Dream-team!

Många är ni som väntar på Cleo-bebbe. Några av er har väntat vääääääldigt länge. Jag hoppas innerligt att ni alla ska få utdelning för ert tålamod denna gång.

Till helgen som kommer är det dags för årets SSU. Det blir Frasse & Berit som rantar runt i ringen med en Urmamma hängandes därbak. Och några av D-barnen kommer förhoppningsvis att få göra sina korningsexteriörer. Kul blir det!

Hoppas på "rätt" väder, inte för varmt och inte regn... Men det blir vad det blir, och när allt kommer omkring så brukar vi ha skoj ändå :) Vilka kommer? JAg är där både lördagen och söndagen.

Nu drar vi till skogs! So long...

Och precis som livet självt, är det ömsom vin ömsom vatten.

Vi fick ju hasta iväg till Norge på parningsresa lite tidigare än beräknat. Nåväl, ett angenämt problem ;) Resan dit var underbar! Det var första gången som jag var i Norge, bortsett från flygplatsen i Oslo. Och nog må jag säga att Norge var sagolikt vackert! Vilken natur! Rasterna blev många och långa. Cleo och jag satt sida vid sida och njöt. Pjaa, jag njöt av de vackra omgivningarna allt som oftast och hon spanaade in busslaster med japaner eller hägn med vildhjortar. Vi var båda MER än nöjda!

     
Vi bodde på ett mysigt litet hotell som hette Elgstua. Cleo blev snart varse att det hade nåt med älgar att göra... ;) hehe

Och visst uppstod det kärlek mellan de två! Parningarna var precis som jag önskar att alla hundar fick para sig. Cleo och Balder busade & "dansade" länge och väl innan de fick till det. Inga koppel eller fasthållna hundar. Utan helt och hållet på deras villkor. Precis som det skall vara.
Tyvärr har jag lyckats sjabbla till nåt med kameran när jag skulle föra över bilderna, så att de "viktigaste" bilderna (läs: på kärleksparet i dance-mode och på Balder) har försvunnit!!! Nu har jag min tilltro till högre makter och nån kunnig elektronikmänniska och hoppas att de skall kunna räddas...
Här är fine Balder iaf!

   
Jag vill rikta det största av TACK till Ole och Karin som öppnade sitt hem för oss. Vi hade två toppendagar hos er! Tack för god mat och er omtänksamhet!

Nu hoppas vi innerligt att denna resa bär frukt och att det föds små mini-Cleosar och mini-Balders i slutet av juli....

På söndagen, då Cleo och jag befann oss i bilen fick vi täta rapporter från SKK Internationella utställning i Vallentuna.
Två DeVeritas-representanter fanns på plats dagen till ära: Fantazmic Fo-Bo "Bosse" & Dippa Daffodil "Berit"!

Bosse, som debuterade i juniorklass drog till med ett Excellent, 2:a placering med CK. Och konkurrensen var det defenitivt inget fel på. Stort grattis Nilla!!!!! Och ett stort tack till Jojo som alltid visar Bosse så fint!

Tokfian Berit smackade till med ett Excellent i öppenklass hon med och kammade dessutom hem segern i klassen med ett CK. Inte nog med det såg hon till att bli Bästa Tik för dagen och slutligen sopa banan och bli BIR med CACIB!!!!!!
Stooooort grattis Karolina & Pär!!!!!!
Och det största av tack till Världens Bästa "farmor" Mari som visade tokstollan så fint!

Nog är urmamman mäkta stolt över de fina resultaten! Men stoltast av allt är hon över hur fint DeVeritas-barnen uppför sig. Det betyder allt!

Nu håller vi alla tummar för lille Bosse som fått in nåt skit i tassen och opererades under gårdagen. Jag var så mäkta imponerad av den pojken hos veterinären. Trots den enorma smärta han hade, så viftade han bara på svansen. Gullungen!
Nu hoppas vi att det han har i tassen kommer ut och att han får bli frisk igen :)

( Bosse utanför Albano Djursjukhus)

    Den här "lille" gossen är riktigt ögongodis! Och en härlig blandning av mamma Cleo och pappa Ghor. Och fantastiskt trevlig!!!

Neeeh gott folk, nu hägrar sängen! So long!

...Duke ylar. Å han ylar för allt vad tygen håller. Sötisen!

Tack Jessica för videosnutten!

... har passerat utan större förödelse. Jag har spenderat helgen på jobbet och konstaterade sent på fredagkvällen vilken dag det egentligen var: fredagen den 13 maj. Den första fredagen på 12 år som jag inte skulle få fira prins Walles födelsedag.
Ujja, va ont det gjorde. Det gör fortfarande så fruktansvärt ont att tänka på att han inte är med mig.... Undrar om det någonsin kommer att kännas okej?
Jag insåg snabbt att snart har det passerat ett år sedan våra vägar skiljdes åt. Ett helt år. Ett helt år!!!!! Och det känns som igår...

Hoppas du hade en finfin födelsedag med obegränsat med "födelsedagsmat" (läs: Pasta Pesto) och många kära omkring dig, Wåfflan...

Livet innehåller många tvära kast. Så är det. Från att ha förlorat och sörjt en älskad vän, inser jag i nästa stund att Cleo börjat löpa och DeVeritas G-kull inom kort kommer att tillverkas.

Så snart har vio förhoppningsvis huset fullt av såna här små ljuvliga skapelser...

(DeVeritas D-pojkar, 3 veckor)

Jag avslutar med att skicka den största av kramar och ett stort T A C K till Världens Bästa Caisa som fixat vårfint i bloggen! Lilla sötisen på headern är Dilla som åtta veckors valp. Å jag äääääälskar jåååååsa!!

Tack vännen!

... är ett gullefjun av allra högsta rang. Vilken mysig kille!
Han är en riktigt trevlig kille!
Både han och syster Dixi genomförde korningens mentaldel i påskas, och jag måste säga att det var mycket trevliga hundar att titta på. Jag är vansinnigt stolt över D-barnens framfart i livet!
Dixis MT fick jag bara beskåda på film då Dilla var nästa hund efter henne. Men det var en redig och glad tjej som skuttade genom banan med matte Suzanne. Dixi har blivit vuxen och är en mycket klok dam. Å så är hon så lik mor sin... En liten mini-Böna! <3  Och matte Suzanne gjorde återigen ett faaaaantastiskt jobb som förare. Du är otrolig!

Det är så roligt att se hur de allihop har mognat sedan MH:t. Fortfarande samma tokiga & roliga hundar, men nu med mera tyngd och självsäkerhet i bagaget. De har alla utvecklats till mycket trevliga hundar.

Duke gjorde även han ett bra test när han väl var klar med det han prioriterade först ;) Han sökte igenom Waxholms skogar i jakt på vildsvin (tror jag, haha) och scannade även av bygdens tikmaterial, innan han tyckte det var lönt att samarbeta med matte. Men efter det gjorde han ett riktigt fint test! 
Men domarens ord minns jag väl: "Den här hunden besitter många otroligt fina egenskaper!"

Alla som hittills gjort MT ligger på max på den sociala självsäkerheten. Det är en mycket viktig egenskap för mig, med tanke på den utvecklingen vi ser hos rasen... De är alla nyfikna, glada och fullt hanterbara hundar. Jättekul!

Dilla gick även hon upp på MT denna dag, men snöpligt nog fick vi bryta efter första momentet. Något var jättefel!!!
Hon såg ut som jag slagit henne hela hennes liv och var rädd för testledaren, för mig och för kampstocken...

Tydligt var det att det var något som inte stämde. Det där var inte min hund.

Fästingproverna som vi tog dagen efter var UA. Så nu pågår detektivarbete för fulla muggar. Jag har mina aningar, få se om jag har rätt.

Tack för att ni kom och genomförde MT:t med Duke & Dixi. Det betyder mycket för mig att få den avelsutvärderingen av mina uppfödda hundar. Och tack för att ni gett dem den fina uppväxten

Vi avslutar med en "läpp-studie" av Duke von Dreggel. Ha en bra dag alla!

Som vi har längtat! Cleo är sitt vanliga "fräsiga" jag innan löp. Idag var vi och tränade lite lydnad och nog levererade hon allt, min lilla stjärna!
Fokus har hon så det räcker och blir över, trots den värmer som var idag. Dessutom tränade vi på en stor parkering med turistbussar och övningskörningar som snurrade runt oss. Hon är en dröm att jobba med i alla lägen!

Så nu har vi börjar nedräkningen. Jag tror nog att hon kanske kommer igång lite tidigare än beräknat. Vi får se om jag har rätt...?

Jag skall dela med mig av lite nya bilder av Balder, Cleos tilltänkte. Man kan riktigt se hur go och glad gutt han är! En riktig "Frida-hund"!

Åh vad jag ser framemot dessa valpar... ;)

Fotograf är Kjetil Bentestuen, kennel Dynnastuen.

Äntligen! Som jag har längtat. Krokusarna tittar fram och fåglarna kvittar som aldrig förr. Underbart!

Och allt borde vara toppen. Men det är det inte. Något fattas. Imorse slog det mig vad det var som saknades.

Varje år vid den här tiden, när temperaturen börjar stiga och solen värmer de bleka vintersjälarna, vaknade han till liv. Min Walle. Han hatade vintrarna och kylan som kom med dem. Så varje vår, blev han som ung på nytt.
Han letade sig ut och ville vara ute hela dagarna. Det var som att han missat så många månader som han ville ta igen. Allihop på samma gång!

Han kunde ligga i timmar på altanen i sin bädd och sola. Hans mörka, blanka päls var brännande het. Han njöt. Han älskade att rulla i gräset. Åh vad han tyckte det var skönt! Han kunde åla runt hur länge som helst. Det var som att han ville vara säker på att hela kroppen fick känna våren. Varje litet skrymsle på denna vackra hund skulle få känna våren igen.... Så vackert. Så levande.

Den här våren finns han inte längre. Min vårälskande livsnjutare. Min gamla farbror. Han finns inte längre. När ska jag förstå...?

... för idag är det C-kullens födelsedag!!!!

Idag är det fem år sedan de kom till världen, huligangänget! Tänk vad tiden gått fort... Fem år. Oh my!

De höll mig sysselsatt de där första åtta veckorna. Ingen rast, ingen ro.

Jag minns så väl hur det var ett svart myller av valpar i lådan. Och mamma Ambra som var en fantastisk mamma...

Så idag skickar vi det största av GRATTIS till alla fantastiska C-barn: Cayenne, Chilli, Cleo, Cassius, Cato, Conrad, Conny Jr, Cpike & Condor.

Hoppas ni blir firade med pompa och ståt!

Cleo firar daagen med att kliva ur dimman och återgå till livet ;)

Kramar i massor från barndomshemmet! <3