... har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Alla mina uppfödda valpar har en speciell plats i mitt hjärta såklart. Och alla har sin speciella historia. De har hjärtan av guld, allihop. Så även dessa två, Dino & Eddie.
Och de har båda turen att vara enormt älskade i sina familjer. Jag vet också att i kapp med de gråa hår som rottispojkar tenderar att ge sina ägare under uppväxten, lika mycket glädje och kärlek sprider de omkring sig.
Jag känner en otrolig tacksamhet över att få vara en del i mina uppfödda valpars liv. Att få hjälpa till och stötta när man stöter på problem. Det är ett förtroende som jag tackar allra ödmjukast för. Och det gör mig mycket stolt.
Stolt över att jag fått så fina valpköpare som förvaltar mina bebbar på allra bästa sätt <3

 

Finaste DiNozo "Dino" från Uppsala med matte Sabine. Tack för de fina fotona på prinsen!

 
Det "lilla" miraklet El Ambrassador som lyssnar till namnet "Eddie". Hans ankomst till denna värld ger mig gåshud på många sätt... Men den historien tar vi en annan gång ;)

 
En favoritpipis har han, som han är mycket stolt  över. Syns det...? *ler*
Tack Anneli för de fina bilderna på finaste Eddan <3  

...debuterat i utställningsringen. Det var tre glada skitar med tillhörande mattar som rantade vänstervarv i Sollentuna på NewFoundlandsklubbens valputställning.

Rörigt som bara den och en alldeles utmärkt miljöträning för busfröna. Trots deras stora livlighet så var de helt otroligt coola. Vi slog läger i ett hörn och där låg de, rumpa mot rumpa och gnagde ben. Som de aldrig gjort nåt annat.  Gullungarna! Mamma Cleo och pappa Balder ska vara riktigt stolt över dem.
Jaa, de är ena riktiga gullungar som jag är mäkta stolt över! Och jag är lika stolt över deras ägare som rår om dem på allra bästa sätt. Tack!

Först ut var Gimli, som placerade sig på en 2:a placering med HP i hanvalpar 4-6 månader. Snyggt jobbat, Sofie! Han är underbar, lille Gimli Snyggvesson :)

Sedan var det tjejjernas tur. Stina placerade sig 1:a med HP och Lima på en 2:a placering (domaren tyckte hon var för tunn för dagen) med fina kritiker. När Lima nått sin matchvikt står vi nog i omvänd ordning ;) Hon är en riktig gobit, den där lilla Liman... Tjusigt Annika!

Vi avlutade det hela med att ställa upp i syskonklass och där placerade vi oss på en 2:a placering. Domaren tyckte att trion var i olika utvecklinggstadier, men poängterade att alla våra valpar var av en mycket lovande typ och hade fina konstruktioner och rörde sig med harmoni. En fin kritik fick vi där också.
 

Det var helt underbart att få träffa bäbisarna igen för att inte tala om deras ägare. Det är en alldeles speciell relation man får till de små stjärnorna. Nu har jag pussat mig mätt för ett litet tag framöver...
 
Lima är mycket pussvänlig <3

Alla valparna fick "välburna öron" i sina kritiker, men efter att ha sett den här bilden så undrar jag om det ens är våra hundar han har bedömt....? *asg*

Det varmaste av tack till er alla som kom idag: Sofie med mamma som resesällskap körde ända från Oskarshamn med lille Gimli, Annika & Lima (Tusen tack för boken! Jag nyper mig fortfarande i armen ;)),
familjerna Lindsén & Lasses som stod för mysfaktor, inköp till reservdelar till videokamera och trevligt samkväm.
Och Fru Lasses som fotat alla bilder på oss idag. Tack alla goa!

Idag, liksom alla andra dagar, är jag en mäkta stolt uppfödare <3 Tack!

... efter våren! Surprise!?
Jädrans vilket skitväder! Hundarna vägrade ett gå ut... När vi äntligen tog oss ut på em blev jag så blöt att jag fick brainfreeze av min våta mössa :-/ Uäck!
Vi går mot ljusare tider och träningsinpirationen kommer den med. Så idag satte jag mig med årets lägerplanering!

Vårens läger går av stapeln i Kloten, Ludvika även denna gång. Synd att slopa ett vinnande koncept.

Jag har förhoppningsvis lyckats snärja den bästa lydnadsinstruktören också. Det ni!
Datumet i år blir KristiHimmelfärdshelgen, dvs 17-20 maj.

Intresseanmälan önskar jag redan nu, så att jag vet på ett ungefär hur många vi blir: frida@deveritas.se

Nåå... Vilka blir vi?

.... det är lilla sockret Lima minsann!
Det är hon som är lilla rumpi och liten är hon fortfarande :)
På lördag får jag pussa på lillan. Som jag har längtat!
Lima har varit hos fotografen Per Söderlund, www.oljekyld.se

Alla bilder tillhör såklart honom. Tack för att vi får låna och njuta av lillans skönhet :)
Tack matte Annika!

... jag bloggade!
Livet har i vanlig ordning rullat på i ett rasande tempo här i Casa DeVeritas. Men jag klagar inte ;)
Jag har fått många påtryckningar från Baudinskan om att Gull-Olga minsann INTE längre söker ett hem, så då måste jag ju blogga! *ler*

Ja, så blev det. Lilla Gull-Olga aka Gulli flyttade till Caisa & storasyster Cayenne i Piteå, på foder. Rapporterna från resterande av G-gänget är positiva. Annika & Sebastian (Limas päron) är nog de som är mest skonade från "humöret"... Vi andra har så det räcker. Haha!
Skämt åsido är jag galet nöjd med dem. Det ska bli spännande att få se vad det blir av dem till slut...?
På lördag är det utställningsdebut för tre av dem: Lima, Stina & Gimli. Riktigt bra miljöträning ser jag framemot i den stökiga miljön.

Mycket har hänt sedan sist å skulle jag blogga ikapp skulle jag snart ha skinnflådda fingrar...
Alla hundarna mår bra. Ambra har haft lite toppar och dalar, men just nu är det topp. Och det är jag innerligt tacksam för. Hon börjar bli gammal och sliten och jag vet att vår tid tillsammans är räknad. Vi njuter av varje dag tillsammans. Hon är för övrigt en fantastisk tik att få haa hemma när man har valp. En ängels tålamod och ett hjärta av guld. Det är min Ambra. Hon brukar leka med Stina på sitt alldeles speciella sätt. Stina, hon är överlycklig!
Beanie, Cleo & Dilla mår bra. Beanie har lite ålderskrämpor då och då. Framför allt ryggen spökar ibland. Vilken tur att hennes matte pluggar till fysioterapeut ;)
Stinan växer så det knakar. Ja, herregud så hon ser ut just nu! Men det blir bra i slutändan.
Hon har en fantastisk mentalitet som jag bara ÄLSKAR! Vi har kört igång med spåret, och hon har ett riktigt fint spårarbete. Fortsättning följer...

Det här året fick en minst sagt omtumlande start. Mari och jag tog vår traditionella mini-tripp till Göteborg där vi latade oss på hotell och ställde Cleo & Condor på My Dog. Sååå mysigt!
Att vi dessutom hade bilen full med rosetter då vi åkte hem var bonus ;) Det gick ohyggligt bra på utställningen!

 
Foto: Sofia Olsson

Cleo lyckades med bedriften att vinna öppenklassen, bli Bästa Tik och bli BIM med CACIB båda dagarna, vilket var fantastiskt kul! Condor fick Exc och vann öppenklassen båda dagarna. På fredagen blev han dessutom Bästa Hane & BIR med CACIB han med. Stort grattis min kära vän! Den vinsten var ni väl värda!
Så himla skoj att få se ett syskonpar stå som BIR/BIM på en stor internationell utställning! Det är nog varje uppfödares dröm... När Condor & Mari sedan äntrade BIS-ringen till dunkande discomusik och glitter så långt ögat kunde nå, ja då brast det för mig... Jag försökte fota så gott det gick eftersom jag inte såg ett skvatt för alla tårar.

Det varmaste av TACK till alla goa människor som delat vår glädje kring framgångarna i Göteborg! Det värmer gott. TACK!

Lite smolk i vinstbägaren fanns där allt... Aldrig någonsin har jag varit med om ett så osportsligt agerande runt ringen. Det finns ett ordspråk som lyder: "Delad glädje är dubbel glädje", men det är nog inte vida känt. Inte inom vår ras i alla fall ;) Men ett stort grattis till alla fina placeringar och fint visade hundar. Det var roligt att se så många rottweilers som uppförde sig bra. Den publiciteten behöver vi i tider som dessa. Jag tänker då närmast på den Rottweiler som avlivats efter att ha bitit ett barn. Mina tankar går till familjen som behövt genomlida denna sorgliga historia och till ytterligare en stjärna som tänts på hundhimlen.

 

Med dessa kloka rader slutar jag för denna gång. See ya!

Då har det gått ytterligare ett par veckor mellan blogginläggen. Det har helt enkelt inte varit prio ett.
Livet går på högsta växeln just nu... Och jag letar febrilt efter bromsen. :-/

Det har varit en hektisk period med extra antal hundar här hemma, valpkull, sjuka hundar, inskolning på dagis och uppe på det livet självt. Puh!

Valparna är nu 6 veckor gamla och deras inställning till livet är härlig! Dessa valpar är verkligen nåt utöver det vanliga. De är trygga och framåt, sociala och följsamma, nyfikna och vilda med en turbofart utan dess like.

Det är precis så här jag vill att en Rottweiler skall vara! En kraftfull hund med en stor självsäkerhet. De är vad jag kallar "mycket hund" och kräver således en ägare därefter.

Och precis av ovanstående anledning har vi nu en tikvalp till salu. 

Vi söker ett varaktigt och kärleksfullt hem till lilla Gull-Olga.

Detta är en tik med lite extra av allt.

Seriöst intresserade är välkommen att höra av sig, via mail eller telefon, och berätta vad just ni har att erbjuda finaste Olgan ;)

....och det var GREAT!!!!
De är ett härligt gäng! Nyfikna och trygga och framför allt väääääldigt glada!

De där små propellrarna därbak går i ett :)
De är riktigt roliga just nu. Det händer massor med dem och man börjar mer och mer sehur de skiljer sig åt.
Nu har jag börjat "utsätta" dem får saker i form av miljöberikning. Jag lägger stor vikt vid att de från tre-fyra veckors ålder får vänja sig vid olika miljöer och underlag. Den stora utmaningen är att utsätta dem för lagom mycket. Valparna är mycket känsliga för stress och jag använder dem hela tiden som en måttstock.

Jag ser vansinnigt mycket av C-barnen och även av pojkarna F i dessa små. Den där tokiga, livliga livssynen återfinns även här.

Det kommer att bli en spännande resa at få följa småfolkets framfart i livet!

Här kommer en bildskörd från premiärvistelsen i höstsolen:

                          Det gurglar om morsan när hon tuggar märgben ;) Jag måste nog kika ääääännu närmre!

Nu hägrar sängen!

Tjing!

 ...och det var med både tacksamhet och vemod jag pussade henne grattis imorse. Tacksamheten över att ha äran att få dela mitt liv med en AmbraBambra. Tacksamhet över att ha fått använda denna hund i avel och ha underbara avkommor efter henne. Tacksamhet över att ha fått ha henne i hela 8 år vid min sida.

Känslan av vemod var oundviklig då varje dag är en påminnelse om att tiden vi har tillsammans är lånad. Kroppen hennes är gammal. Mycket äldre än själen. Men har man levt sitt liv på Ambra-vis, så finns där inte mycket kvar. Ambras motto är "fullt ös medvetslös". Och detta oavsett vad det gäller...

Jag inser, ju fler rottisar jag träffar, att Ambra är unik. Hon är den vänligaste vovvan som finns. Henne skulle jag kunna släppa ihop med vem som helst.  Det finns liksom inte på världskartan att någon skulle vilja henne nåt illa...

Tacksamheten över att ha fått möjligheten att lära känna en sån här fantastisk individ går inte att beskriva i ord.

Jag satt och försökte sammanfatta hennes åtta år i bilder, men insåg snabbt att det var en omöjlighet. Allt vi har gjort tillsammans, allt hon gjort för mig, att ha fått beskåda henne i mammarollen för att inte tala om mormorsrollen, alla träningar & tävlingar vi genomfört, FM-utbildning, alla skratt hon gett mig under åren... Listan är oändlig.

Min fina fina hund. Min galna, roliga, vilda, lojala underbara tokmaja!

Jag älskar dig så innerligt. Och trots din skröpliga kropp så hoppas jag att vi har ett händelserikt år framför oss med många fina stunder och mycket kärlek.

Och än så länge har du glimten i ögat, min vackraste.

Och jag har den stora förmånen att få ha tre generationer Roxane-avkommor här hemma nu. En liten tösabit i G-kullen kommer att stanna här hemma. Och det är något jag är mycket stolt över <3

Det varmaste av tack till Åsa, som gav mig förtroendet att förvalta dig.

Mammas lilla Poopoo.... Grattis på födelsedagen, hjärtat!

Vi skickar även gratulationer till de andra A-barnen som finns med oss fortfarande. Och skickar massor av kärlek till ÄnglaPengla som fick lämna oss på tok för tidigt... Hon busar säkert med sin boll extra länge idag <3