... när känslorna tar över. Trött efter en lång sommar fylld av arbete när kroppen egentligen behövt semester. Anspänd inför kommande valpning och allt som hör därtill.
Och det som är jobbigast av allt: i det tillstånd Dilla är i just nu, är hon en kopia av sin mamma. Så vacker. Så klok. Så moderlig. Så mycket Babuschka.
När hon går där med sin stora mage och vickar på rumpan. Precis som Beanie. När hon ligger i sin låda och tittar på mig med sina kloka ögon och sin skrynkliga nos. Jag hade så innerligt önskat att Babuschka hade fått vara med när hennes barnbarn kom till världen. Hon hade älskat det. Hon är nog säkert med oss ?

Nu har vi börjat gå in för nedräkning.
Hon har dragit sig tillbaka och tillbringar dagarna i sin lya. Det är jobbigt att hitta rätt liggställning. Magen är i vägen hela tiden. Nästan 48 kg väger hon nu. Hennes mor vägde 53 kg innan valpning....
När hon är ute slinker hon in under granarna och gräver lyor. Precis som det ska va.
Hon är konstant hungrig men får endast plats med mindre mängder mat, vilket betyder flera små mål per dag...
Jag hade räknat ut att valparna skulle födas nästa helg. Men jag tror att de kommer tidigare... Vi får se.

Nu ska jag fortsätta att "boa" dvs tvätta handdukar, fällar, se till att vi har allt vi behöver inför valpningen.
Doulan har packat väskan. Och jag ska göra det som jag är sämst på: försöka vila.

Fridens!