Min vilda, tokiga hund. Min stora kärlek   

... är alldeles breathtaking. Dels av sin oändliga skönhet, men även av många andra anledningar.
Det är den sista resan på något vis. Resan till krematoriet på Värmdö. Resan där lämnar sin vän. Den sista anhalten. Och slutligen den sista resan när man hämtar hem sin älskade vän. Hämtar dem för att ta dem dit där de hör hemma. Hemma bland oss.
Nu är hon hemma, min Bibbi.
Jag trodde i min enfald att mina tårar var slut. Men ack vad jag bedrog mig.
Jag andas ut. Mitt hjärta.

Vila i frid.