Casa DeVeritas

Alla inlägg under februari 2013

Av Frida - 25 februari 2013 13:03

.... Längtan till alla de där underbara sakerna man gör med hundarna när det är barmark. Längtan till årets läger.
Mer info om lägret finns på hemsidan. Det finns fortfarandet några få platser kvar...

En bildkavalkad från förra året:

Det här är nog det vi gör mest på lägren.... Skrattar! Internskämten haglar och humorn är som bäst när den är som torrast. Nåt år vill jag minnas att jag skrattade så att jag fick utslag över hela kroppen.
 

Urmamman & Gimli med sin favoritleksak: Mormors tröja!



 

"Titta på mig när jag pratar med dig" är ett av internskämten. Sofie & Gimli förstår precis.


 

Herr & fru. Om de själva får bestämma.


 

Susy är inte bara Världens Bästa instruktör. Hon är även en hejjare på att lära ut gymnastiska övningar för att göra oss vigare och smidigare. Ni ser ju själva ;)



 

Välbehövligt taktiksnack :)


  

Här kommer viga Berit!


 

Och här kommer ett annat vigt ekipage :) Efter dagarna i Kloten återvänder vi hemåt likt viga pumor....

 
Mysstynd eller tvångskel?


 

Äftä di vare än väcka i di värmländske skogera ble man så här löckli å vig, sörrni! Dä räktet schprätte i bena på'na :))))  




ANNONS
Av Frida - 22 februari 2013 22:19

 


Dagar som gör så fruktansvärt ont. Idag är en sån dag. Dagen som symboliserar året som gått sedan vi skiljdes åt. Du och jag. Ett helt år har passerat. Och jag minns den fruktansvärda dagen som igår. Ända in i minsta detalj. Dagen då jag lyfte luren för att ringa det där samtalet som jag bävat för så länge. Samtalet som skulle sätta punkt för ditt lidande. Ditt vilda liv. Din gamla trasiga kropp skulle äntligen få ro. Jag ville inte. Men jag hade inget val. Dina ögon talade klartext. Du ville inte längre.
Vi stannade bilen vid skogen och tog en sista promenad. Aldrig har jag sett dig så levande. Varendaste cell i din kropp sprattlade av liv. Där gick jag, med tårarna rinnandes nerför kinderna, och tänkte att det var vår livs sista promenad. Paniken rev i mig. Jag var inte redo. Jag ville sätta mig i bilen och köra bort. Långt bort. Där ingen kunde hitta oss...

MInnena jag har av dig är fantastiska. JAg ler varje gång jag pratar om dig. Du känns så levande fortfarande. Men nu har det gått ett helt år. Våren kom och med den kom solen och värmen. Da andra låg på altanen och njöt av solen. Precis som du. Du älskade att sola. OCh bada. Våra simäventyr var av en lugnare modell denna sommar då  vårt älskade sjöodjur lämnat oss. Du har alltid lärt de andra valparna att simma. Nu fanns däf ingen som ville axla den rollen. Stinan kan inte simma än. Du hade lärt henne på bästa sätt. Det vet jag...
Hösten kom och likaså vintern. Oavsett årstid så fattas du oss... Du har ju alltid funnits där. Alltid. 

Stina har fått så mycket av dig. Det gläder mig nåt enormt! Hon är så lik dig. LIka tokig. Lika vild. Lika vacker.


Våren är på väg igen. Fåglarna kvittrar och ljuset har återvänt. Tiden går. Livet är fyllt av glädje och kärlek. Många fina händelser. Det är fint. Men samtidigt är jag rädd. Livrädd. Livrädd för att jag skall glömma....
Men jag glömmer dig aldrig, Ambran. Du är för alltid en del av oss alla. Pussa Walewska.  

Jag ville egentligen bara berätta att jag tänker på dig. Ofta. Jag älskar dig.

Kärleken dör aldrig.
 

ANNONS

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Casa DeVeritas med Blogkeen
Följ Casa DeVeritas med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se