Casa DeVeritas

Direktlänk till inlägg 20 juni 2012

Här sitter jag...

Av Frida - 20 juni 2012 19:06

...i kvälls solen på min altan med ett glas vin och min dator. Jag sitter och planerar min framtid. Stort va!?
När jag smakar på orden pirrar det i magen. På ett sånt där mysigtläskigtpirrigt vis.

Idag var det som att det gick upp för mig att jag står inför en ny era i mitt liv. En ny etapp. En ny spännande framtid. Undrar vad den bär med sig...?
Jag var i lokalen idag och visade min kära vän Karolina vart jag kommer att kampera inom kort. Jag visade min och Annas lokal. Vårt. Vi ska bygga om. Flytta väggar. Lägga in nya golv. Måla. Fixa. Skapa den där drömmen som vi haft så länge. Drömmen om en oas. En gemensam dröm som vi haft på varsitt håll, utan varandras vetskap. Så plötsligt korsades våra vägar och nu står vi inför att öppna upp. Öppna upp för vår dröm. Vår framtid. Häftig känsla!


Vi har en fullspäckad sommar framför oss. Massor skall göras. Loggor, hemsidor, renoveringar, skyltar och massor av annat... Men det är verkligen ett lyxproblem. Att få den chansen jag har fått, är få förunnat. Och jag vet det. Och för det är jag oerhört tacksam.

Jag har ett enormt lugn inombords. Ett lugn som bottnar i en tillit. Allt kommer att ordna sig. Jag känner det.
Det här är mitt livs största satsning. Och jag är redo. Ready for takeoff!


Jag var ung när jag för första gången provade mina vingar som egen företagare. 24 år. Jag hade en affärsidé och jag visste att jag skulle göra det bra. Och det gjorde jag. Så här i efterhand har jag många gånger tänkt att jag var GALEN! Men det var nog den galna sidan i mig som gjorde att det blev av. Annars hade jag nog varit servitris än.... Och det gick ju alldeles förträffligt. Tänk om jag aldrig vågat....? Det hade jag inte velat vara utan.


Samma sak denna gången. Det är på intet sätt en optimal tidpunkt i mitt liv att bygga upp en ny verksamhet. Samtidigt har jag aldrig varit mer redo. Hoppar jag inte på tåget så rullar det vidare. Så är det. Och när Anna frågade visste jag med en gång att jag skulle med på resan.  Utan tvivel.


Apropå resa... Jag påbörjade mitt livs resa våren 2010. Av min vän Malin hade jag fått en sk SmartBox. Ni vet en sån där överraskningslåda där man kan välja en behandling eller upplevelse. Länge satt jag och bläddrade i den där och visste inte riktigt vad jag ville göra. Så en dag såg jag den här bilden:

 

Den bilden kommer jag aldrig att glömma. Till att börja med var den så himla fin. Men den hade något den ville säga mig. Den kom att bli en vändpunkt i mitt liv...

Bilden presenterade ett företag som heter Existens och de erbjöd ett coachingsamtal. Sagt och gjort, jag bokade in mig på det då jag för tillfället hade en konflikt i mitt liv som jag kände att jag behövde lite vägledning kring.

Den dagen jag mötte Mia på Existens kommer jag aldrig att glömma! Jag har nog inga ord för att beskriva det mötet.... Eufori. Kaos. Kärlek. Styrka. Möjligheter. Attraktion. Glädje. Rädsla. Frustration. Jag hade ett själsligt kaos när jag lämnade mötet.

 


Där någonstans, i detta kaos av känslor, beslutade jag mig för att för en gångs skull prioritera mig själv och gå deras utbildning Coaching for Life. Det är det bästa jag har gjort. Punkt slut. 

De männsikor jag har mött.De upplevelser jag har fått. Deras livsberättesler jag fått ta del av. Och framför allt har jag fått lära känna mig själv.....

Det är en upplevelse jag önskar varendaste en. En sån simpel sak men som ändå är så svår. Att vara sann mot sig själv.
Jag kämpar varje dag. Men idag är det liiiite lättare. För jag tycker om mig själv. På ett helt annat sätt än förut.
Jag inser just att jag skrev orden: jag tycker om mig själv. Och jag menar det. Wow!

Mia Lehndal, Annette Forslund och alla andra på Existens kommer alltid att vara fina förebilder för mig. De symboliserar något fint. Något häftigt. Något livsviktigt. Tack för att jag fick chansen att lära känna er och för att ni öppnade mina ögon när jag som mest behövde det. Tack ni fina!

Att vara sann mot sig själv är nog det största steget jag någonsin tagit när det gäller personlig utveckling. Det går liksom inte att lura sig själv som det gör med många andra "metoder". Antingen så är man sann eller så är man det inte. Jag säger inte att det är lätt sju dagar i veckan, men jag försöker.


Jag är en person som har oerhört lätt för att tycka om människor. Jaa, djur också, men även människor. Jag delar med mig, jag hjälper och jag bryr mig. Oj, vad fint det lät ;) Men det är faktiskt sån jag är...
Genom åren har jag fått mig många törnar. Big time! Idag tänker jag lite annorlunda än vad jag gjorde för 10 år sedan. Jag sätter mig själv först. Jag försöker i alla fall. Om jag lyckas? Inte alltid.


 


Det har gjort att jag förlorat några vänner under resans gång. Vänner som har stått mig mycket nära och som har betytt oerhört mycket för mig. Livet har sina överraskningar för var och en. Och ibland måste man välja. Tyvärr.
Jag vet inte än om jag valt rätt. Det enda jag vet är att jag var sann mot mig själv. Och det betyder mycket för mig.

Livsöden tvinnas. Vägar korsas. Vissa blir en väg för all framtid. Andra inte.


Jag pratade med min goda vän Maria häromdagen och vi pratade om min framtid. Medan vi pratade slog det mig, att jag uppfyllt en dröm. En dröm, som var fullständigt ouppnåelig för mig för dryga 10 år sedan...
Jag mindes då jag träffade Stefan Rosén för första gången . Det var 2005 och jag sökte upp honom för att få ett träningsprogram för Beanie. Jag minns att jag var superimpad över hans kunskap och kände genast att "det här skulle jag också vilja pyssla med".... Dock kändes det som "miljonen på månen".... Hur skulle lilla jag kunna bli nåt sånt? Det var ju massor av utbildning och kunskap och en lång väg att vandra som jag aldrig skulle klara av...


Här står jag nu. Snart färdig Fysioterapeut för Hund. Utbildad av de bästa. Med ett gediget kunskapsbagage.
Jag insåg då, medan vi pratade, att jag uppfyllt en dröm. En dröm som kändes som att den skulle förbli just det: en dröm.
Och nu lever jag min dröm. Den är på riktigt.
Vi grät en skvätt, Maria och jag. Känslan var obeskrivlig. Och det är den fortfarande.


Det här är början. Början på resten av mitt liv.


 



 
 
Ingen bild

Maria

20 juni 2012 20:17

åh nu grät jag en skvätt till, ser tangenterna dåligt :-) Finns ingen jag unnar detta mer än dig! Det du skrivit är till 100% sant, du bryr dig galet mycket om så många människor, och djur.

Herregud kvinna vad glad jag är för din skull, och STOLT! För första gången jag träffade dig så tänkte jag två saker:
-oj vad duktig och engagerad hon är- hon kommer gå långt oavsett vad hon gör
-hoppas hon har tid för en vän till, för henne vill jag vara vän med

och jippie! du hade tid för en vän till! tra la la!
kram till världens världens bästa Frida!

 
Erica

Erica

20 juni 2012 20:24

Min vän, jag har så oerhört mycket att tacka dig för. Mest för att du är du. Jag har svårt att sätta ord på den tacksamhet jag känner att våra vägar möttes efter många år. Vi behövde den tiden. Både du och jag. Jag vill också säga stort tack för att du visade mig Existens och Coaching for life. Jag vågar nog påstå att det är tack vare dig (och Existens) som jag är skild idag. Och jag kanske är den enda som kommer någonsin kommer tacka dig för just en sån sak. Men jag känner verkligen en sån oerhörd tacksamhet att jag nu är fri att känna, leva, vara och älska - utan oron att inte räcka till, att när som helst återigen bli bortvald. För jag är, precis som du, alldeles för jäkla bra för att bli bortvald. HA!
Största kramen och all kärlek!

http://ericas.bloggsida.se

 
Tina

Tina

20 juni 2012 20:36

Härligt Frida!
Nu kan jag faktiskt tro på att den skulle kunna bara en bra investering för dig, den där gröna hängmattan du suktade efter för ett tag sedan!
Köp den och unna dig lite egen tid, nu när du vet att man faktiskt kan göra sån't.
Kram

http://www.tinric.com

 
Ingen bild

Marita

20 juni 2012 23:29

Wow!

 
Mia Lehndal

Mia Lehndal

21 juni 2012 09:39

Underbara Frida! Jag önskar dig varmt lycka till. Vilken inspiration du är för alla som får förmånen känna dig eller läsa det här.... kraaaaaaaam

http://www.coachcom.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Frida - 5 juni 2020 12:43

En kort reflektion att ta med sig denna fredag: Vi som konsumenter (läs:valpköpare) styr efterfrågan på valpar. Punkt.  Utan valpköpare som köper valp från mindre bra avelsmaterial, kommer inte den aveln att överleva. Enkelt. Under veckan som g...

Av Frida - 30 maj 2020 08:29


Då var det dags att börja blogga igen! Jag bubblar av frågor som konstant blir fler och fler och nya perspektiv växer fram.  Digging deep… Jag har nyss levererat min senaste kull, närmare bestämt den nionde i ordningen. Och för varje kull bli...

Av Frida - 16 maj 2020 16:44


... som behöver få komma ut! Vad är väl bättre då än att blåsa liv i den här gamla bloggen. Det finns så mycket som behöver sägas när det kommer till hur vi delar våra liv med djuren, men framför allt behöver jag skriva om avel... Stay tuned!    ...

Av Frida - 30 juli 2015 00:00

Fyra år har gått sedan ni  kom till världen. Gimli, Stina, Gulli & Lima.... Mina älskade små! Mycket glädje har ni spridit här på jorden, och jag hoppas att det blir många år till. En extra varm tanke går till Sebba & Annika som tvingades ta farväl a...

Av Frida - 29 juli 2015 00:15


                 Frasse     Bosse       ... och det är med blandade känslor jag skriver dessa rader... Både lycka och stor sorg. Ett stort grattis till Frasse Fjantsson på fem års dagen!  Hoppas du firas ordentligt idag ...

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14 15
16
17
18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards