...är det två år sedan vi skiljdes åt. Du och jag, Walewska. 14 juni kommer vara ett datum jag alltid kommer att bära med mig. Du blev 11 år, 1 månad och 1 dag. Jag kan inte fatta att det har gått två år. Det känns som det var igår... Jag minns dig lika klart som om du vore här. Det har hänt så mycket.... Fast ändå inte.
Jeppe pratar om dig ofta. Han berättar hur mycket han älskar díg. Hur fin du är. Och hur mycket han saknar dig.
Jag pratar inte om dig lika ofta. Jag kan inte. Det gör för ont. Tårarna kommer när jag försöker.
Men det går inte en endaste dag utan att jag tänker på dig och får den där klumpen i halsen.
Hoppas du och Poopoo sover sked bland alla duntäcken och att hon slickar dig i öronen som du tycker så mycket om.
Du fattas oss, hjärtat. Massor.