Casa DeVeritas

Alla inlägg under april 2012

Av Frida - 22 april 2012 13:02

... och nu kom jag på varför. Det är Bosses födelsedag idag. Bosse Bängbulan. Familjen Lasses högt älskade och saknade Bosse. Vi skickar kärlek i mängder till Nangijala och hoppas att Walle & Ambran å alla andra dukat med långbord och ställer till med ett hejdundrande kalas.
Och massor av tankar & kärlek till Björkhagen. Till familjen som fortfarande haltar i hjärtat efter förlusten av den gode Bo. Han lämnade för alltid ett stort tomrum efter sig... Jag tänker på er extra mycket idag, då jag vet att saknaden är överjävlig dessa symboliska dagar... <3
     
Och det varmaste av tack för att du, Bosse, fostrade Berit på bästa "bullterrorvis" innan du for. Annars hade familjen Lasses tvinnat navelludd dagarna i ända ;)

Av Frida - 22 april 2012 09:41

 

... kämpar våren med att putta Kung Bore väck. Regntung himmel och gråa toner. Men i skogen doftar det vår!
Nu längtar vi tills solen återigen hittar genom molnen. Då sätter den fart. Våren! Välkommen :)


Satt och kikade igenom hamla foton. Och hittade underbara bilder på mor och dotter. Som det alltid varit, de två tillsammans. Nu är Cleo utan sin mamma och rollerna ser lite annorlunda ut. Nu är det hon som har mammarollen och lilla Stina vid sin sida. Det har varit en trött period här hemma. Hundarna har landat i den nya familjekonstellationen som ej längre innefattar varken Ambra eller Frasse. De har varit märkbart tröttsamt.
Nu känns det som att de landat på riktigt. Så även jag.

Men så räcker det med att jag hittar sådana här fina foton så värker det igen. Jag var inte redo. Redo att skiljas från dig, min älskade vän. Men när jag tittar på fotona så översköljs jag av en lycka som inte går att beskriva i ord.
Lyckan över att Cleo och alla andra i vår familj fått växa upp under dina vingar.
Jag kan inte tänka mig en bättre förebild. Din godhet var oändlig. Och den har du ärvt vidare till dina barn och barnbarn. Tack för att jag fick dela mitt liv med dig, Poopoo.
Du fattas mig. Och alla de andra. Varje dag.

Snart åker vi på läger. Det blir det första lägret utan dig. Jag vet att jag talar för flera så jag säger att du kommer att fattas oss. Du har alltid varit med. Du brukade bjuda på show. Och du älskade det!
Jag tror att du kommer att vara med oss, fast på ett alldeles eget sätt.

Dessa bilder berättar en fin historia. Kärleken mellan mor och dotter. När den är som allra finast.
Tack hjärtat.              

Av Frida - 21 april 2012 10:03

... på Redog i Västerås. Mycket lärorikt! Cleo var med som min "massagehund" och hon skötte sig exemplarisskt.
Jag blir så stolt när jag tänker på vilket förtroende hon har för mig. Alla mina hundar har iofs förtroende för mig, men Cleo har den där lilla extra portionen.
Skulle jag be henne hoppa in i ett brinnande eldhav så skulle hon göra det. Ambra var likadan. Den där lojaliteten som är obegränsad och så fin.
Att se henne i denna situation, som massagekursen innebär, gör mig så stolt så stolt.
Rummet är litet och hundarna många. Det är i alla valörer (staff, labrador, pincher, bordercollie, basset, pudel... You name it.) Och där ligger min fina fina hund, mitt i smeten och blir masserad och SOMNAR! Nos mot nos med en bc-pojk och tas mot nos med en labbeflicka.
Jag är galet stolt över min fina hund  


   

Av Frida - 20 april 2012 17:57

...och visst går det alldeles strålande! Rapporterna från Team Torving duggar tätt, till Urmammans stora nöje bör tilläggas   
Frasse verkar ha funnit sig väl i sitt nya hem. Han är med i stallet, sätter fart på Dixan och har utsett sig till fru Torvings privata bodyguard (han sover nedanför henne varje natt...)
Jag tror inte det kan bli mer rätt. Inte för mig i alla fall. Det blev sådär rackarns bra som jag hoppades på.
Jag kom på mig själv häromdagen att jag inte tänkt på Frasse på ett par dagar, men kom strax därefter på varför... Jag har "släppt"  det känslomässiga ansvaret för honom. Det tar hans nya familj hand om nu, mer än väl. Det är en skön känsla.


Det största av tack till er, Suzanne & Kent & barnen, som gav guldklimpen en ny chans. Bilderna i mailet fick mina tårar att trilla i vanlig ordning... Men nog syns det att de fattat tycke för varandra, Dixan & Fjantsson...  Jag blir varm i hela kroppen. Så fint   
Trevlig helg!  


         

Av Frida - 12 april 2012 17:10

... i Casa DeVeritas. Ja, mina hundar badar faktiskt inte mer ofta än så ;) *blunda nu Maria*
Såklart badas de om de rullat sig i nåt äckligt eller så. Ja, i sjön badar de ju också hela sommaren... Men schamponering i badkar blir det nån gång per år, och det brukar bli till våren.
Det är inget populärt inslag i ena halvan av flocken kan tilläggas. När jag ropar in hundarna en efter en så vet plötsligt varken Dilla eller Beanie vad de heter längre... Dilla ser ut som hon fått stryk. Beanie blev döv och ligger blickstilla i soffan i hopp om att ingen skall se henne. Dessvärre syns hon ju ändå :-/

Stina badade inte denna gången eftersom hon löper, men hon låg som en nyfiken åskådare på badrumsgolvet och lapade schampoorester...

Sen har vi ju mästerbaderskan Cleo! Ända sedan hon var liten har hon ÄLSKAT att bada badkar. Varifrån hon fpått det vet jag inte. Mamma Ambra tillhörde den döva kategorin ovan...
Hon kommer springande när jag ropar, slirar in i badrummet och HOPPAR i badkaret. Jajjemen!
Sen njuter hon av det varma vattnet som strilar över hennes kropp och när jag masserar in schampoot sätter hon sig ner. Strax därefter gliiiiider hon ner längs badkarskanten och blir liggande... Där ligger hon sen resten av tiden och bara myser. Med halvslutna ögon.
Livsnjutare? Jodå. På sitt alldeles egna lilla vis   


 



Av Frida - 11 april 2012 21:08

Is this what they call social skills...?


 

Av Frida - 6 april 2012 10:19

... för idag är det är C-barnens födelsedag! Närmare bestämt den sjätte i ordningen.

Å vilka barn de blev sen! Jag är lyckligt lottad som fått följa dessa stjärnor på nära håll. För stjärnor är de i allra högsta grad ;) Hoppas ni firas rejält idag!
Jag tror nog att både mamma Ambra och pappa Eroz firar i Nangijala idag också...

Hipp hipp hurraaaaaa för alla sexåringar idag!!!!

Grattispussar i mängder från barndomshemmet! 


 

Chilli


Cayenne


Cleopatra De Verita


 

Camelot aka Conrad (bilden lånad av Älvdalens Hundsim)


 

Cato


Cpike


        

Conny Jr


 

Condor


 

Cassius

Av Frida - 2 april 2012 12:36

... finns alltid. Dock är det svårt att prioritera ibland. Men varje gång jag gör det, översköljs jag av känslan av frihet.
Det är svårt att sätta ord på, men handlar för mig om att mina tankar är just mina. Ingen annans. Det är en tanke jag nästan kan bli hög på! Låter kanske perverst, men det är precis så det känns... Jag brukar roa mig med de tankarna när jag är i skogen. Jag, mina hundar och tystnaden. Det lugnet inbjuder till rätt sinnesstämning. Så tyst. Så stilla. Där är jag och mina tankar. Mina tankar som kan ta vilken väg de vill... Det finns inga regler. Inget vägnät. Allt är möjligt. Det ÄR en eggande känsla!

Utanför fönstret skiftar vädret opålitligt. Ena stunden skiner solen från en klarblå himmel för att strax skymmas av en vild hagelstorm. Det svänger fort. Lite obehagligt samtidigt som det är häftigt!

Samma typ av aprilväder undrar jag om jag har i flera av mina relationer just nu. Eller undrar, jag vet att jag har det. Och jag har inte ännu bestämt mig för om jag tycker att det är läskigt eller häftigt.

Det kanske är så att vissa saker "is meant to be" och då måste det till förändringar. Sen kanske det inte var en förändring man själv hade valt eller tvingat fram just där eller just då...? Hmmm.

Det var en gång en mycket klok kvinna som frågade mig varför jag var rädd för att prova nya saker eller göra saker och ting annorlunda. Mitt svar var enkelt: Det ÄR läskigt att göra något man aldrig tidigare gjort!
Men gör man alltid likadant är det svårt att få en förändring. Är det inte en förändring man söker när man letar efter nya vägar...? Jo, precis så är det ju.

Hon fick mig även att inse att vissa jobbiga saker måste man bara ta sig igenom. Och man måste göra det på egen hand. Det finns liksom ingen mening i att någon annan hjälper en eller gör det jobbiga åt en. Creepy!

Hon jämförde "det jobbiga" med en fjärilspuppa. Den processen som en puppa genomgår då den ska bli fjäril är oerhört energikrävande, smärtsam och svår. Men den måste liksom genomgå den för att slutligen bli en fjäril. Det är ju det som är målet! Men skulle man hjälpa puppan i denna process, så dör den... Touché!


Min goda vän M och jag har ofta fina samtal. Och morgonens samtal fick tankarna att snurra lite extra vilt en dag som denna. Jag kan inte låta bli att fascineras över hur möten, människor emellan, påverkar oss. Eller rättare sagt hur vi väljer att låta möten påverka oss. Och om hur livet i sig kan levas utifrån ett tävlingsperspektiv: Vem har det mest spännande arbetet? Vem har störst villaträdgård? Vem tjänar mest pengar? Vem har mest talangfulla barn? Vem är det mest synd om? Vem har haft mest tragik i sitt liv?

Och den som slutligen vinner då, har tydligen (enligt de outtalade reglerna) möjligheten att kunna utnyttja denna position i relationen till andra for the rest of their life...? Eller? Har jag förstått fel?

Och vem bestämmer vem det är mest synd om? Den rollen skulle då jag aldrig vilja ha, med vetskapen om hur subjektiva upplevelser är... Trots det faktum är det otroligt lätt att "tycka" en massa, om saker man inte egentigen har en aning om...


Den inre närvaron doftar ingenting och samtidigt godare än allt annat.
Den inre närvaron säger ingenting, och samtidigt mer än alla ord kan uttrycka.

(Camilla Å. Esencia)


   

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards