... Det där mailet som fick varendaste hårstrå på hela kroppen att resa sig. Ögonen svämmade över av tårar. Lyckotårar. Den känslan jag fylldes av går inte att beskriva i ord.

Överskriften löd: "Här é brev från Älsklingsgrabben..."

Det var ett brev från Frasses nya familj.

Det största av tack till hela familjen Torving, med Dixan i spetsen, som välkomnat Fransson i sin familj. Tack känns fjuttigt, men jag tror nog att ni vet hur mycket det här betyder för mig ;)

Jag har alltid trott på mirakel. Och nu har jag än en gång fått bekräftat att de sker. Som en trisslott: Plötsligt händer det!

Undrar om jag någonsin kommer sluta att lipa...?