... är en upplevelse i sig. Det går upp och det går ner. Ibland i en rasande fart! Men tur är väl det... Tänk om allt var lika platt och tråkigt jämt? Alltid samma sak. Inga överrakningar. Jag skulle snabbt gå under av tristess.

Jag är en upponerperson ända ut i fingertopparna. Har alltid varit och kommer nog alltid att vara.

Ena stunden är jag ledsen, för att nästa sekund kunna vara sprudlande glad. Glad är jag nog iofs oftast, vilket nog är tur. Annars skulle nog ingen orka med mig ;)

Dock har jag haft en period med många tunga upplevelser och tankar. När saker och ting inträffar, tar jag de sällan för vad de är. Jag vill alltid veta varför. Hur kunde det bli såhär? Vad handlar det om "egentligen"?
Ibland är svåra saker av godo, då jag tror att man får ut mer av livet om man tillåter sig själv att reflektera över saker som sker. Dock tar det oftast mycket energi, och då framför allt av mig...

Samtidigt som det kan vara orhört tufft att gång på gång ställas inför prövningar, inser jag att de nog kommer till mig av en anledning. Ska jag lära mig något? I sådana fall vad?

Att förlora familjemedlemmar gör stora hål i själen på mig. Sådana hål som nog aldrig går att reparera. De finns där och man måste lära sig att leva med en perforerad själ. Det går nog det med. Jag tror det i alla fall.

Att förluster av fyrbenta vänner kommer, är inget nytt. Och inget jag ska lära mig något av heller tror jag. För inte kan det vara så att man inte ska älska av hela sitt hjärta...?  

Att förlora människor man håller nära gör nästan lika ont. Finns det en mening med att två människor som varit goda vänner, inte längre ska vandra sida vid sida längs livets krokiga väg? Ingen aning. Kanske? Kanske inte? Den som lever får se... 

Frasse har nu flyttat, och det är oerhört tomt i huset. Den där store klunsen lämnade ett oerhört tomrum efter sig.
Vi önskar honom all lycka i sin nya familj och hoppas att de finner varandra :)

Dock har det infunnit sig ett lugn här hemma, framför allt hos mig. Flickorna är trötta och har en vilodag. Snön vräker ner utanför fönstret och ingen av oss är direkt sugen på någon uteaktivitet... Jag själv är trött som en gnu.
Stina passade på att fira sin 8-månaders dag med att börja löpa! (Tack gode gud för att Frasse hann flytta, annars hade de nog spelat "CottonEyed Joe" på högsta volym här hemma...)

Lägret närmar sig med stormsteg! Ni som inte betalat in lägeravgiften, gör det snarast :) Från och med måndag kommer jag att börja plocka in från reservlistan...

Dillen är anmäld till MT i slutet av april, så nu håller vi tummarna att Stina inte drar igång resten av gänget så de börjar löpa för tidigt... Sista chansen för henne nu innan hon fyller fyra. Hoppas vi kommer med!

Jag hade en fundering på att Glitter-Stinan skulle ställas på SSU:t. Vill några fler hänga på?

En korningsexteriör ska vi försöka få till också under vår/sommar. Inte det lättaste på planeten ;) Återkommer med mer info.

En jobbhelg står inför dörren igen. Vad gjorde jag av den där lediga som kom däremellan...? Nåväl, nästa vecka hoppas jag att jag har sovit ikapp och är sugen på att hoppa i hundkläderna och köra igång med träningen på allvar :)

Jag hittade en bild på Eddie som 12 veckor... Gudars vilken goding! Honom och många fler av mina favoriter får jag pussa på i Kloten...Behöver jag säga att jag längtar!?

Trevlig helg allesammans!