Jag kan nästan höra henne säga det. Stinan alltså. Frasse är hennes idol. Hon hade turen att få ha en av de finaste förebilder man kan ha.
De älskar varandra. Med hull och hår. Där Stina är, där är Frasse. Och vice versa. Att få se dem leka gör att varendaste molekyl i kroppen spritter.

Även om det var tråkiga omständigheter som gjorde att Frasse flyttade hem igen, så har han spridit så mycket glädje under den tiden han bott här. Det är väldigt lätt att tycka om den hunden...

Snart närmar vi oss dagen, då det är dags för Frasse att prova sina vingar i stora vida världen. Och det är med blandade känslor ska jag erkänna.

Såklart är jag oerhört glad och tacksam över att någon vill ge honom ett nytt hem och välkomna honom i deras liv. Samtidigt som det är med ett stort vemod jag släpper iväg honom. Jag älskar ju den där Fjanten!

Jag vill passa på att tacka alla er som hört av sig och erbjudit Frasse ett nytt hem (jaa, ni var MÅNGA!). Det gör mig otroligt glad och varm i hjärtat! Nu hoppas jag att vi hittat rätt, och om det sista klaffar så flyttar han till sitt nya hem på söndag.

Fridens!