... vare sig man vill eller ej. De senaste dagarna har varit ett töcken. Ena stunden har livet varit som vanligt. Nästa sekund har sorgen och saknaden sköljt över mig likt en tsunami... Du fattas mig.

Vi fick nästan nio år tillsammans. Min finaste Ambra. Det är så dubbla känslor att släppa taget om någon som man älskar så innerligt. Att nästan kvävas av ångesten över vetskapen att jag aldrig någonsin igen får lukta dig på din myskfläck mellan ögonen. Aldrig mer killa dig under öronlappen som du tyckte så mycket om. Aldrig mer få beundra dina galenskaper och din tokiga blick som var så full av liv. Samtidigt som jag vet att jag gjorde det enda rätta. Jag släppte taget om dig innan det gick för långt... Det är, i min värld, det finaste man kan göra mot sin hund. Hur ont det än gör, att veta att jag hade kunnat haft dig kvar i veckor och kanske månader, så vet jag att jag hade ångrat mig. För det hade blivit på din bekostnad, hjärtat.

 Det sista du gjorde var att röja i skogen, äta rådjursskit och få ett bajsryck. Det är precis så jag kommer att minnas dig... Som den otroligt positiva och älskvärda hund du var. Det smärtar när jag tänker på hur fin du varit gentemot alla som korsat din väg. Alla var värda att älska. Och vilken fantastisk mor och mormor du varit under alla år. Det spelade ingen roll vems valpar det var i lådan, du älskade och vårdade dem som om de var dina egna...

Jag minns så tydligt natten då Eddie kom till världen, med buller och bång. Hur Karolina och jag, med livet som insats, körde till Ultuna i full snöstorm. Du snittades akut och lille Eddie var den enda levande valpen. Karolina och jag satt och grät med det lille underverket under en värmelampa tills de rullade in dig i rummet. Du var knappt vaken, då du med dåsig blick konstaterade att du blivit mamma och tog den lille till ditt hjärta... Det ögonblicket kommer jag aldrig att glömma. Det var det vackraste möte jag någonsin skådat.

Sen kämpade ni tillsammans, sida vid sida. Och han överlevde, mot alla odds. Tack vare dig.

Tack för alla fina minnen du gett mig.

Tack för att jag fått dela mitt liv med dig.

Tack för allt du lärt mig.

Tack för att jag fått älska dig.

Tack för att jag fått gränslöst med kärlek av dig.

Tack för alla fina barn och barnbarn som du lämnat efter dig och som lever vidare och påminner mig så mycket om dig. Det är en liten tröst. 

Jag vet att du berört många. Det är inte svårt att älska dig. Och jag kommer alltid att älska dig. From now till eternity. Du fattas mig. Tills vi ses igen. 

Jag älskar dig. <3

 

Tina

24 februari 2012 11:20

Så fint du skriver Frida - nu sitter jag här och kämpar mot fulgråten, och känner så vansinnigt mycket med dej.
Hundägandets baksida...
Men att vara så osjälvisk är stort.
Det är så vansinnigt tungt när man sitter där och inget annat har kvar av sin älskade vän, än minnen - minnen att vårda ömt, tills ni ses igen.
Skickar många varma tankar och en stor kram, som i sammanhanget känns larvigt fjuttig...

http://www.tinric.com

 

Susanne

24 februari 2012 11:29

Hejsan!
Åh, va jag beklagar sorgen.......fy så jobbigt det är att förlora en högt älskad familjemedlem!! Du skriver så otroligt fint & tårarna rinner ned för mina kinder....

Sänder massa styrkekramar till dig & boxergänget sänder massa styrke-boxerpussar!!!

http://woogiebox.cybersite.se

 

Sara

26 februari 2012 12:49

Beklagar verkligen din sorg!

 

Camilla med änglahunden Karma

27 februari 2012 19:23

Åh vad hemskt och sorgligt att läsa om din fina, fina Ambra. Känner så väl igen mig om det du skriver om dubbla känslor och jag håller verkligen med dig om att det finaste man kan göra är att släppa taget om sin älskade vän innan det gått för långt. Även om det beslutet är det absolut svåraste att ta.

Jag skickar massor med kramar till dig och din familj.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En kort reflektion att ta med sig denna fredag: Vi som konsumenter (läs:valpköpare) styr efterfrågan på valpar. Punkt.  Utan valpköpare som köper valp från mindre bra avelsmaterial, kommer inte den aveln att överleva. Enkelt. Under veckan som g...

Då var det dags att börja blogga igen! Jag bubblar av frågor som konstant blir fler och fler och nya perspektiv växer fram.  Digging deep… Jag har nyss levererat min senaste kull, närmare bestämt den nionde i ordningen. Och för varje kull bli...

... som behöver få komma ut! Vad är väl bättre då än att blåsa liv i den här gamla bloggen. Det finns så mycket som behöver sägas när det kommer till hur vi delar våra liv med djuren, men framför allt behöver jag skriva om avel... Stay tuned!    ...

Fyra år har gått sedan ni  kom till världen. Gimli, Stina, Gulli & Lima.... Mina älskade små! Mycket glädje har ni spridit här på jorden, och jag hoppas att det blir många år till. En extra varm tanke går till Sebba & Annika som tvingades ta farväl a...

                 Frasse     Bosse       ... och det är med blandade känslor jag skriver dessa rader... Både lycka och stor sorg. Ett stort grattis till Frasse Fjantsson på fem års dagen!  Hoppas du firas ordentligt idag ...