....och det var GREAT!!!!
De är ett härligt gäng! Nyfikna och trygga och framför allt väääääldigt glada!

De där små propellrarna därbak går i ett :)
De är riktigt roliga just nu. Det händer massor med dem och man börjar mer och mer sehur de skiljer sig åt.
Nu har jag börjat "utsätta" dem får saker i form av miljöberikning. Jag lägger stor vikt vid att de från tre-fyra veckors ålder får vänja sig vid olika miljöer och underlag. Den stora utmaningen är att utsätta dem för lagom mycket. Valparna är mycket känsliga för stress och jag använder dem hela tiden som en måttstock.

Jag ser vansinnigt mycket av C-barnen och även av pojkarna F i dessa små. Den där tokiga, livliga livssynen återfinns även här.

Det kommer att bli en spännande resa at få följa småfolkets framfart i livet!

Här kommer en bildskörd från premiärvistelsen i höstsolen:

                          Det gurglar om morsan när hon tuggar märgben ;) Jag måste nog kika ääääännu närmre!

Nu hägrar sängen!

Tjing!

 ...och det var med både tacksamhet och vemod jag pussade henne grattis imorse. Tacksamheten över att ha äran att få dela mitt liv med en AmbraBambra. Tacksamhet över att ha fått använda denna hund i avel och ha underbara avkommor efter henne. Tacksamhet över att ha fått ha henne i hela 8 år vid min sida.

Känslan av vemod var oundviklig då varje dag är en påminnelse om att tiden vi har tillsammans är lånad. Kroppen hennes är gammal. Mycket äldre än själen. Men har man levt sitt liv på Ambra-vis, så finns där inte mycket kvar. Ambras motto är "fullt ös medvetslös". Och detta oavsett vad det gäller...

Jag inser, ju fler rottisar jag träffar, att Ambra är unik. Hon är den vänligaste vovvan som finns. Henne skulle jag kunna släppa ihop med vem som helst.  Det finns liksom inte på världskartan att någon skulle vilja henne nåt illa...

Tacksamheten över att ha fått möjligheten att lära känna en sån här fantastisk individ går inte att beskriva i ord.

Jag satt och försökte sammanfatta hennes åtta år i bilder, men insåg snabbt att det var en omöjlighet. Allt vi har gjort tillsammans, allt hon gjort för mig, att ha fått beskåda henne i mammarollen för att inte tala om mormorsrollen, alla träningar & tävlingar vi genomfört, FM-utbildning, alla skratt hon gett mig under åren... Listan är oändlig.

Min fina fina hund. Min galna, roliga, vilda, lojala underbara tokmaja!

Jag älskar dig så innerligt. Och trots din skröpliga kropp så hoppas jag att vi har ett händelserikt år framför oss med många fina stunder och mycket kärlek.

Och än så länge har du glimten i ögat, min vackraste.

Och jag har den stora förmånen att få ha tre generationer Roxane-avkommor här hemma nu. En liten tösabit i G-kullen kommer att stanna här hemma. Och det är något jag är mycket stolt över <3

Det varmaste av tack till Åsa, som gav mig förtroendet att förvalta dig.

Mammas lilla Poopoo.... Grattis på födelsedagen, hjärtat!

Vi skickar även gratulationer till de andra A-barnen som finns med oss fortfarande. Och skickar massor av kärlek till ÄnglaPengla som fick lämna oss på tok för tidigt... Hon busar säkert med sin boll extra länge idag <3