... i mina ögon en ärofull uppgift. En uppgift jag hyser den allra största respekten och ödmjukheten inför... Och varje gång jag har en valpkull, blir jag varse om att det finna många olika sätt att vara hundägare på. Tankarna snurrar på djupet.

Jag säger inte att mitt sätt är det enda rätta. Absolut inte.

Vad är då ett hundägade för mig?

Det är ett åtagande som är livslångt. Jag kan nog inte komma på en enda orsak som skulle kunna få mig att ge upp någon av mina familjemedlemmar. För det är precis vad mina hundar är för mig. Fullvärdiga medlemmar av vår familj, precis som min man, min son och mig själv. Och katten förstås! Lika lite som jag skulle få för mig att omplacera min son...

Livet kan bjuda på en hel del överraskningar. Det vet jag. Men oftast är det situationer som går att lösa. Om man vill :)

Som uppfödare är det lätt att hundantalet ökar. Det har det gjort hos oss. Och många är de som är provocerade över detta. "Hur kan du ha så många hundar!?! Du kommer ju aldrig komma nånstans med nån av dem!!"

Komma någonstans...? Pjaa, på tävlingsplanen..? Nej, kanske inte. Men jag mäter nog min framgång i något annat ;) Som till exempel att jag vet, att mina hundar känner sig älskade, behövda och är sedda för dem de är. Inte för vad de presterar. Det är för mig en stor skillnad. Tänk att känna att man riskerar att elimineras ur sin familj för att man inte presterar tillräckligt bra...?

Jag brukar leka med tanken hur det skulle kännas om jag gjorde något fel eller inte presterade tillräckligt bra på jobbet, om jag skulle riskera att få flytta hemifrån då... För att jag inte dög. Hemska tanke!

Det måste finnas utrymme för felsteg i en relation. Skulle man fråga hundarna m alla gånger de anser att vi agerat irrationellt så skulle vi nog alla fått flytta hemifrån för längesen...

Att ha mål, när man skaffar valp är bra. Det är inte det jag säger, men det måste vara mål som är anpassade för individen (läs: hunden) och får aldrig någonsin uppnås på individens (läs: hundens) beskostnad! Då är det i mina ögon inga bra mål. Då har man inte skaffat hund av rätt anledning. Då blir hunden ett verktyg för självförverkligande. OCh då pratar vi om något helt annat...

Jag brukar även tänka tillbaka på den stunden då jag hämtade hem Willy. Min första egna valp. Det var en stund med mycket blandade känslor... Lycka såklart! Men även en känsla av enormt ansvar. Herregud! Här hade jag köpt ett liv för pengar och nu var det upp till mig att han skulle få det liv han förtjänade. Tänk om jag inte lyckades? Tänk om han blev olycklig? Det var ett ögonblick jag aldrig kommer glömma. Och den lojaliteten man får i en liten valp. Den villkorslösa kärleken som aldrig tar slut... Jag kan inte komma på något mer lojalt, än just en liten valp. Och den lilla kärleksmaskinen köper vi för pengar...

Jag tycker att det är varje hundägares skyldighet, oavsett de mål man har tillsammans med sin hund, att ha en äkta empati för sin bästa vän. Och då menar jag just den äkta empatin. Inget annat. Fuktinell empati har nog de flesta, men de som står för den äkta empatin är nog få.

Och det är något jag kräver av dem som vill köpa valp från mig. Att älska sin lilla valp/vuxna hund för det den är. Inte för vad den presterar. Det är så vanskligt att hänga upp sin lycka på tävlingsresultat eller utställningsresultat lika mycket som på avsaknaden av vissa specifika egenskaper. Hur många gånger har man inte hört "Min hund håller inte på tävling. Den är så ojämn." eller "Han/hon hade inte ett tillräckligt bra föremålsintresse".... Crap! säger jag. Eller delvis iaf ;)

Inställningen gillar jag inte. Det står jag för. Sen finns det några andra aspekter att väga in, men det blir ett annat inlägg ;)

 

Sabine och DeVeritas Di Nozo

23 juli 2011 16:10

Håller fullständigt med!!! (kanske därför jag har en de veritas puppy som familjemedlem)
Kram

 

Caisas Mamsen

23 juli 2011 20:07

Åååå så fint och sant du skriver. Tänk att få vara hund hos dig. LYCKA.

 

Kristin och Buster

24 juli 2011 00:03

Mycket bra skrivet och väldigt tänkvärt! Tänk om alla andra kunde tänka likadant...

http://garpenborgsrustubus.bloggagratis.se

 

Camilla L

24 juli 2011 14:31

Klokt! Jag kan bara hålla med! :-) ..och jag känner igen problematiken andra har ;-) vi har ju också flera av varje sort som tillhör familjen.. :-)

 

Erica

24 juli 2011 14:52

Nu är jag ju inte helt opartisk, men det är ju av en uppfödare med just DEN inställningen jag vill köpa min nästa hund. Och som jag hoppas att flera andra får upp ögonen för.
När jag köpte min Alfonz hade jag höga ambitioner. Han hade potentialen, visst, men det kom annat emellan och han slutade som "bara" familjehund. En kompis som hängde med på allt och jag är övertygad om att han hade ett bra liv - utan rosetter. Han tänkte nog aldrig på att det bara lades spår för skojs skull eller att lydnadsträningen stannade i trädgården. Kram du fantastiska människa och uppfödare!

http://ericas.bloggsida.se

 

Caisa

25 juli 2011 11:57

Kloka ord min vän!

PISS på dig

http://fyrfotingarna.se

 

Marianne

30 augusti 2011 18:25

Åh, det här inlägget har jag missat - och som jag håller med dig, Frida! Det har gått troll i det där konstiga synsättet med hundägandet, framförallt bland brukshundar. Hur många gånger har jag inte fått höra: "Tävlar du inte bruks?! Det är för jävligt att folk skaffar brukshund när man inte tänker jobba med den..."
Vad vet de om det liksom? Jag blir så less. Är "jobba" bara att stå på en tävlingsplan två gånger i månaden under säsongen? Är "jobba" mätbart i framfångarna på tävlingsplan?
Att älska individen för vad den är, det är så himla viktigt - och det är just det som gör mig livrädd över att någonsin skaffa en ny hund :-/ Efter att ha varit hundägare i en herrans massa år nu, sen -81 faktiskt, så har jag blivit livrädd... En skum känsla :-/

http://winniehurst.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En kort reflektion att ta med sig denna fredag: Vi som konsumenter (läs:valpköpare) styr efterfrågan på valpar. Punkt.  Utan valpköpare som köper valp från mindre bra avelsmaterial, kommer inte den aveln att överleva. Enkelt. Under veckan som g...

Då var det dags att börja blogga igen! Jag bubblar av frågor som konstant blir fler och fler och nya perspektiv växer fram.  Digging deep… Jag har nyss levererat min senaste kull, närmare bestämt den nionde i ordningen. Och för varje kull bli...

... som behöver få komma ut! Vad är väl bättre då än att blåsa liv i den här gamla bloggen. Det finns så mycket som behöver sägas när det kommer till hur vi delar våra liv med djuren, men framför allt behöver jag skriva om avel... Stay tuned!    ...

Fyra år har gått sedan ni  kom till världen. Gimli, Stina, Gulli & Lima.... Mina älskade små! Mycket glädje har ni spridit här på jorden, och jag hoppas att det blir många år till. En extra varm tanke går till Sebba & Annika som tvingades ta farväl a...

                 Frasse     Bosse       ... och det är med blandade känslor jag skriver dessa rader... Både lycka och stor sorg. Ett stort grattis till Frasse Fjantsson på fem års dagen!  Hoppas du firas ordentligt idag ...