Casa DeVeritas

Alla inlägg under oktober 2010

Av Frida - 29 oktober 2010 22:09

  


...eller jag & jag. Annelie hittade henne åt mig. Tack raring!

På väg hem från lägret lyssnade jag på mitt livs första talbok. Jag har alltid avböjt då folk har proppsat på den ena titeln efter den andra. Näää, jag vill antingen lyssna på musik eller så vill jag läsa en bok. Antingen eller. Inget mischmasch här inte.

Men ack vad jag bedrog mig!

Annelie stack två skivor i näven på mig strax innan jag lämnade Kloten med orden: "Du kommer att älska henne!!!" Skivorna innehöll del 1 och 2 av Lou Rosslings "Tänd dina stjärnögon". Och visst älskade jag Lou... Oh yes! Hon känner mig väl vid det här laget, den där Annelien :)

Vilken fantastisk människa! Tack o lov hade jag hela bilen full av näsdukar för de var högst nödvändiga. Det var de mest simpla ting här i livet som hon delade med sig av men ack så fina och tänkvärda.

Summa summarum är hennes budskap enkelt: Tänk om vi kunde lära av barnen. De har en unik förmåga att se saker och ting för vad det egentligen är. Inga fördomar. Inga kränkande tankar. Inga konstigheter. Utan med en positiv nyfikenhet på livet- Voila!

Jag ömsom skrattade så jag grät ömsom grät för att jag var så rörd över det hon berättade. Denna kloka fina människa.

Och att få höra henne berätta, på sin breda skånska, med den äkta inlevelsen då hon faktiskt berättade om anekdoter ur sitt eget liv. Den upplevelsen hade jag garanterat gått miste om om jag hade varit så där kantig och valt att läsa boken istället... Vilken tur att man kan ändra sig!


Och nog har hon rätt i det hon säger, Lou, att vi har ALLT att lära av barnen. Tänk va enkelt livet var när man var liten!? Allt var klart som korvspad...


Satt precis och tittade på nyheterna om problemet i reningsverken där de inte kan ta hand om allt vi spolar ner i toan. De visade ett inslag från en förskola där man tidigt utbildade barnen med hjälp av Bajshövdingen och Kissprinsessan... Men hello! Det är ju underbart! Är det någon jag kommer att tänka på nästa gång jag spolar ner något otillåtet så är det ju Bajshövdingen. Guaranteed!


Tack Annelie för att du öppnade mina stjärnögon. Må de aldrig slockna igen...


ANNONS
Av Frida - 28 oktober 2010 12:37

...till blogguppdatering. Check!

En envis bihåleinflammation har härjat med mig på sistone. Dagisbaciller är ej att leka med är en nyvunnen erfarenhet... Igår tillbringade jag dagen på KS där de små infekterade ansiktshåligheterna både punkterades och spolades. Rekommenderas ej!

Nåväl, det som inte dödar härdar heter det ju ;) Hoppas jag blir frisk snart.


Årets läger är över för denna gång, och jag inser nu att jag inte riktigt hunnit summera och landa i känslorna än. Men nog är jag glad när jag känner efter!

Jag hade hyrt två stugor med 8 bäddar i vardera så vi var 15 personer med 20 hundar (19 rottweiler och en BC) som kamperade tillsammans i tre dagar. Sen hade vi ju Annas gäng också som ockuperade två stugor. Bara för Kloten-befolkningen att inse att "the invasion" var ett faktum.

Men det bästa faktum av alla var att vi bemöttes med en stor glädje och nyfikenhet och folk var uppriktigt imponerade över hur trevliga hundar vi hade. Och vilken ordning det var... Det var kul!

Första natten brukar alltid vara lite strulig innan alla hundar boat in sig, men denna gången var det knäpptyst... Till och med små-huliganerna (läs: bröderna F) snarkade högt. Och en löptik hade vi också med i receptet ;) Success!


Ja, jag sammanfattar lägret med ett ord: HÄRLIGT!

Härligt att få träffa alla goa människor!

Härligt att få bo i så fina stugor!

Härligt att få spåra och köra upplet i Klotens skogar!

Härligt att få se alla fina hundar i arbete!

Härligt att få njuta av mina valpköpare som jobbar så fint!

Härligt att få njuta av god mat och vin i goda vänners sällskap!

Härligt att få skratta så att jag kiknade!

Härligt att få somna med ett leende på läpparna tack vare den stolthet jag känner!


Tack alla underbara människor som var med och gjorde detta läger till vad det blev. Och tack för att ni tar hand om era hundar så fint. Det här kommer jag att leva länge på...

Nästa års läger är redan i full planering ;)


Kameran var inte så flitigt använd som jag hoppats på, men här kommer ett litet smakprov.


Fridens gott folk!


Finaste Chilli
 

Favvo-Chilli igen


 

Chilli & Anneli klickar  


 

Stilige Conrad


Finaste Kråkis lyssnar även till namnet Cayenne

  

Berit letar...


 

...och Berit finner!


 

En hund med fart heter Berit såklart!

  

Frasse briljerade med uppletande även han... 


  ... För att inte tala om lille Bosse!


Frasse har span på brollan...


 

Kontakt tränades flitigt i den röriga lägermiljön.


 

Fina fina Rolex! Vilken hund du har Kicki!!!


   

Bosse har en härlig kontakt med matte Nilla!


 

Karolina har lagt spår...

 

Finaste lille Bossen!


Dixi undrar vad matte gör i skogen...?  


ANNONS
Av Frida - 12 oktober 2010 19:00

  


När man ligger hemma och är sjuk har man massor av tid att fundera. Denna gången har jag roat min hjärna med att försöka förstå hur vissa uppfödare inom rasen Rottweiler resonerar. Inte för att jag på något sätt sitter med facit själv, utan mer ett uppriktigt intresse av att försöka förstå...


Jag har ett motto: Ärlighet varar längst. Och det mottot har jag oavsett vad det gäller. Det kan vara nog så jävligt att behöva ta tjuren vid hornen och säga det där jobbiga. Men i slutänden är det ändå värt det.

Och nog är det sant att alla är sin egen profet. Absolut! Men när man lurar någon, genom att undanhålla information som man själv beslutat är irrelevant, då har man helt plötsligt inte bara ansvar för sig själv utan också för den stackare man lurat... Det glöms nog bort ibland. ;)


Det perfekta avelsdjuret existerar inte. Inte heller den perfekta uppfödaren. Ingen är perfekt. Och det är just därför som ärlighet är att föredra. Just för att även solen har sina fläckar...


Och så klart kan alla göra misstag. Det är inte det jag syftar på. Utan den problematik som jag vill lyfta fram är den lissmande uträknande lögnen eller undanhållandet av fakta som visar sig ibland. Den gynnar ingen!!!


Att tro att det som inte syns inte existerar, är bara att lura sig själv. Alltid!


Skavanker och defekter dyker upp inom aveln. Javisst. Så är det. Och så kommer det alltid att vara.

Dock känner jag en stor sorg, och då främst för valpköparna, som oskyldigt drabbas. Tänk om de hade haft möjligheten att göra ett val. Att de hade haft tillgång till all information som fanns att tillgå. Möjligheten att välja om de ville chansa att exempelvis köpa en hund med epilepsi-gener i stamtavlan. Den som har upplevt en hund med EP skulle aldrig göra den chansningen. Jag lovar...


Så vem är vi, som uppfödare, att tro att vi har rätten att avgöra människors öden då vi medvetet undanhåller information...? Kan man titta en person i ögonen och säga "Jag visste att risken var stor att din älskade valp skulle drabbas av epilepsi..." JAg tror inte det. Och det är väl där skon klämmer.


Jag hör ideligen talas om hur uppfödare rekommenderar valköpare att inte göra mentaltester för tänk om de inte blir godkända!?! Eller som rekommenderar valköpare att inte ex ögonlysa sina hundar. För tänk om de har någon hemsk ögonsjukdom??? Det ser INTE bra ut för "deras" statistik.... Vilken j*vla statistik??? Vad ska man med statistik till om den inte återspeglar sanningen? Jag förstår inte...


Långt ifrån alla hundar ska gå i avel. Och det kan vara nog så svårt att stirra sanningen i vitögat och faktiskt erkänna för sig själv att det är dags att skrota en älskad tiklinje. Jag förstår det. Men om man istället vänder på steken och frågar sig vart det bär om man inte väljer att avsluta.... Kan man stå för den handligen? Är man beredd att försvara sitt beslut? För man måste ju informera de berörda...Eller?


Jag kanske är löjlig... Vad vet jag? Men är verkligen ärlighet för mycket begärt?

Kalla det feber-yra eller vad ni vill. Jag är både förvirrad och ledsen över hur vår ras utvecklas... :(


Tillbaka till sjukssängen...Snörvel & host!

Av Frida - 11 oktober 2010 17:29

Som många av er säkert redan vet så har jag haft strul med mina datorer...Och det fortsätter :(

Så nu behöver jag få alla era mailadresser skickade till mig igen.

Maila mig på frida@deveritas.se

Självklart vill jag att ALLA som läser detta mailar mig så att jag kan börja bygga upp min adressbok igen. Tack! :)


Så kommer ni snart få ett PM, packningslista och annat matnyttigt i era mailboxar:)


Nu ska jag krypa ner i soffan igen och försöka skrämma bort den vidriga febern.


Snart ses vi, och det ska bli dunderkul!!!!


Allt gott!

Av Frida - 8 oktober 2010 07:01

  


....men jag hoppas att vi snart är åter.

Jag håller på att byta dator och saker och ting går inte riktigt som jag önskat ;)

Så mailkorrespondens med mera haltar för tillfället.

Vill ni vara säkra på att nå mig föreslår jag att ni ringer: 0707-664160.


Det börjar dra ihop sig för läger och så fort som datorn är fit-for-fight kommer ni att få läger-info i era mailboxar.

Frågor? Hör av er!


Hej så länge! :)

Av Frida - 4 oktober 2010 19:51

  


...lystrar till namnet Frasse. Tack för den fina bilden, Jennifer!

Sablars vad jag saknar min lilla F-duo!!! Nog är det tomt här hemma sedan de åkte. Vi är alla i familjen rörande överens på den punkten.

Idag har vi fyllt upp med en Eddie på nattlig visit. Det är inte fy skam heller ;)


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Oktober 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Casa DeVeritas med Blogkeen
Följ Casa DeVeritas med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se