... har jag för tillfället. Massor av tid. Och det är både på gott och ont känns det som. Fast innerst inne så vet jag att det är mestadels gott.

Jag blir en bättre människa om jag får tiden jag behöver för att låta saker och ting sjunka in och bearbetas. Smaka på dem och känna efter hur de känns egentligen... Inuti.

Många gånger har jag haft otaliga diskussioner med hundfolk om allt mellan himmel och jord. Och det är så otroligt intressant att diskutera med människor som har andra värderingar och ståndpunkter än en själv.

En av diskussionerna har handlat om huruvida man som uppfödare kan sälja en valp, av bruksras, till dem som inte har tidigare tävlingserfarenheter eller som inte har siktet inställt på tävling.

Denna fråga har jag "smakat" på länge och kommer alltid fram till samma slutsats. :)

Det allra viktigaste för mig, som uppfödare, är att valpen får ett kärleksfullt hem. Ett varaktigt, livslångt hem där man inte måste prestera för att vara älskad eller få bo kvar. Man är kort och gott älskad för den man är. Inte för vad man gör.

I detta begreppet "kärleksfullt hem" ingår då även att man får det man behöver som individ. Och som rottweilern, som ÄR en brukshund, så MÅSTE de få mental träning. Annars blir det inget roligt hundägande och inget bra hundliv.

Tränar man kontinuerligt och målinriktat och ger sin hund en "genomkörare" ett par gånger i veckan, så får även hunden chansen att bli det där trevliga tillskottet i vårt samhälle, som vi alla strävar efter.

Däremot tror jag inte att någon hund blir lyckligare av att tävla. Vi människor blir det garanterat om det går bra... Men hundarna? Näää, snarare ställer de upp mximalt som de lojala vänner de är.

Personligen tycker jag att tävling är ett kvitto på vår träning. Jag är själv inte så förtjust i det, men pallrar mig ut på tävling då och då... :)

Sen finns et en helt annan diskussion kopplad till ämnet, och den gäller avel och egenskaper som brukshund... En annan gång kanske ;)

Vill mina valpköpare tävla så är väl ingen gladare än jag!! Där kommer min roll som uppfödare in, att ständigt erbjuda läger, träningsträffar och support för att väcka intresset för brukset och erbjuda mina valpköpare träningstillfällen att utvecklas tillsammans med sin hund. Jag tror inte på pekpinne-varianten, utan snarare få alla nybörjare att inse hur ROLIGT det är att träna med sin hund. För det ÄR det! Bland det roligaste jag vet, faktiskt... *surprise*

Och alla är nybörjare någon gång. Det har även jag varit. :)

Här kommer en sommarhälsning från husse Robert. Och det går nog inte att ta miste på att Dino är en mycket älskad hund... Tack Robert för de fina bilderna!