... åkte jag igår. Vägen till Kovik. Vägen i sig är vacker så det förslår, men ärendet i sig gjorde det omöjligt att beundra det som fladdrade förbi bilfönstret.

Jag har åkte den två gånger tidigare. Det var 8 år sedan sist. Men jag minns det som igår. Ångest. Panik. Bottenlös sorg. Ångest igen.

Jag har hämtat hem min prins. Nu är han här hos mig igen, där han hör hemma.

Det var oerhört skönt att få tillbaka honom, samtidigt som paniken växte i min kropp. Nu satt jag där i bilen och höll jag honom i min famn, hans brända skal i en liten låda.

Då gick det upp för mig. Han ÄR borta. För all framtid. Allt blev plötsligt väldigt konkret. Och jävlars vad ont det gör...

Hålet som jag fallit i är bottenlöst. Det tar aldrig slut. Finns det någon botten? Jag undrar...

Smärtan växer för varje dag som går. IOch hålet i min själ blir djupare och djupare... Imorgon är en ny dag.

Det finns ingen som du, min älskade vän. Ingen.

 

Malin o Alba

22 juli 2010 10:01

Puss på dig underbara Frida... smärtan är hemsk...men otroligt nog blir den en dag hanterbar...

 

Anna Trolle

22 juli 2010 10:09

Vilka vackra rader som kan vara så smärtsamma att läsa. Sorgen och hålet kommer alltid att finnas där Frida men du kommer att fylla det även med lyckotankar - då och då kommer du under hela ditt liv att plocka fram både smärtan och lyckan över minnerna av din underbara och saknade hund.

Kram på dig

http://www.trollfamiljen .bloggagratis.se

 

Erica

22 juli 2010 10:32

mina tankar finns hos dig.

http://ericas.bloggsida.se

 

Cathrine

22 juli 2010 11:00

Den här texten gav mig tröst när Gaia lämnade oss, kanske kan den värma ditt hjärta också lite idag... kram

Do not stand at my grave and weep.
I am not there. I do not sleep.
I am the thousand winds that blow.
I am the diamondglints on snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.

When you awaken in the morning's hush
I am the swift uplifting rush
of quiet birds in circled flight.
I am the stars that shine at night.
Do not stand at my grave and cry.
I am not there. I did not die.

 

Caisa & Cayenne

22 juli 2010 11:39

Kramar i massor

http://fyrfotingarna.se

 

Nilla

22 juli 2010 15:15

Nu fick du mig att gråta igen Frida. Det var helt underbart skrivet. Tänker på dig, stor kram

 

Kristin&Buster

22 juli 2010 17:01

Tänker på dig...
Kramar från Kristin och Buster

http://garpenborgsrustubus.bloggagratis.se

 

Anna Gewalt

22 juli 2010 17:55

Saknaden är outhärdlig efter dessa underbart älskade vänner men vilken oerhört vacker, fin dikt du fick av Cathrine. Det var länge sedan jag läste nått så vackert. Nån som vet vem som skrivit den?

 

mLi & Zeb

22 juli 2010 18:14

Miljoners kramar till dig Frida!
Håller med att dikten va fiin.
*kramar om*

http://rackarunge.se

 

Cathrine

22 juli 2010 18:35

Anna, det är en gammal Native American Indian dikt. När hjärtat blir tungt läser jag den igen och påminner mig om att de älskade och saknade finns kvar någonstans, överallt...

 

Marianne

22 juli 2010 20:30

Skit! Nu sprutar tårarna igen... Jag trodde att de var slut efter den senaste veckan, men icke...

KRAM!

http://winniehurst.bloggagratis.se

 

Maria

23 juli 2010 10:15

K R A M

 

Anki,Malte å Mary

25 juli 2010 12:30

Styrke kramar!!

 

Tina

26 juli 2010 01:45

Kan inget annat göra, än att sända en stor varm kram till dig mitt i eländet.

http://www.tinric.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En kort reflektion att ta med sig denna fredag: Vi som konsumenter (läs:valpköpare) styr efterfrågan på valpar. Punkt.  Utan valpköpare som köper valp från mindre bra avelsmaterial, kommer inte den aveln att överleva. Enkelt. Under veckan som g...

Då var det dags att börja blogga igen! Jag bubblar av frågor som konstant blir fler och fler och nya perspektiv växer fram.  Digging deep… Jag har nyss levererat min senaste kull, närmare bestämt den nionde i ordningen. Och för varje kull bli...

... som behöver få komma ut! Vad är väl bättre då än att blåsa liv i den här gamla bloggen. Det finns så mycket som behöver sägas när det kommer till hur vi delar våra liv med djuren, men framför allt behöver jag skriva om avel... Stay tuned!    ...

Fyra år har gått sedan ni  kom till världen. Gimli, Stina, Gulli & Lima.... Mina älskade små! Mycket glädje har ni spridit här på jorden, och jag hoppas att det blir många år till. En extra varm tanke går till Sebba & Annika som tvingades ta farväl a...

                 Frasse     Bosse       ... och det är med blandade känslor jag skriver dessa rader... Både lycka och stor sorg. Ett stort grattis till Frasse Fjantsson på fem års dagen!  Hoppas du firas ordentligt idag ...