... då det var dags för lillen att lämna Urhemmet och ge sig ut i stora vida världen. Det är alltid med blandade känslor som man står på trappan och vinkar av de små... Ett vemod över att man kommer att sakna dem så innerligt, och samtidigt en enorm lycka över att de nu står med hela livet framför sina små tassar. Och när man nu har förmånen som uppfödare att få så underbara valpköpare så gör det ju inte lika ont i hjärtat :)

Mamma Ambra var inte heller särskilt brydd i att den ende sonen for sin väg. Hon tyckte nog att det var ganska skönt... Hon har haft en jobbig natt efter gårdagens veterinärbesök då hon var bakis efter all sedering.

Ambra blev hastigt halt för en vecka sedan. Så efter ett par dagars vila utan resultat, bokade vi en tid hos farbror Bosse. Han ville utesluta skelettcancer...

I samband med den meningen slutade jag andas. Och jag höll andan tills Bosse ringde på onsdagen och gav mig beskedet om vad han hittat.

Ambra är nu röntgad från topp till tå och en del tråkiga fynd uppdagades... En sesamoidbensfraktur i en framtass, artros i boglederna och spondylos i länden....

Jättetråkigt! Men samtidigt bättre än cancer såklart... Jag är inte förvånad med tanke på hennes vilda mentalitet. att ta det "piano" har aldrig varit hennes melodi.... Alla som känner Ambra vet vad jag talar om.

Nu är hon behandlad och vi håller tummarna för en fortsatt positiv utveckling!

Vi (varken Ambra eller jag) är redo för pension än... Så vi hoppas innerligt att detta går vägen.

Lite bilder från Eddies avfärd... Lycka till med det  lilla hjärtegrynet, Anneli & Fredde!

 Nya familjen med storasyster Chillan i spetsen!

      Sista kissen innan avfärd :) Lillen är så gott som rumsren redan.

Tjoohooooooo!!!

Han är en kopia av far sin...