...att ha den lille juvelen i valplådan, så rullar ju livet på som vanligt här hemma.

Ambra mår prima. Det börjar närma sig stygnplockning om några dagar. Såret har läkt jättefint! Nu är hon sugen på att hänga med på promenad igen... Och även denna gången är hon en fantastisk mamma.

De andra hundarna är nu välkomna in i valprummet. Willy har varit välkommen nästan från start och det beror nog på hans totala ointresse för valpen.

Han tittade ner i lådan och konstaterade: "Jahapp, en sån där igen..."

Sen la han sig på madrassen med den ointresserade rumpänden till...

Cleo i sin tur är JÄTTENYFIKEN! *surprise* Hon har förstått att mammas ord är lag, så Ambra ger henne en blick och C vet exakt vad som förväntas av henne. Hon ligger lydigt där mor hennes har "placerat" henne. Ballt!

Beanie är helt övertygad om att det är hennes valp. Så hon kan inte förstå varför det är Ambra som ligger i lådan... Beanies tuttar är lika fulla med mjölk som Ambras, vilket så klart gör det ännu mer ologiskt för henne. Stackarn!

Dilla, den lilla busungen, var fullständigt säker på att det var något litet byte i lådan... Det pep och for runt. Coolt, tyckte Dillen!

Ambra uppmärksammade hennes avsikter och gav henne onda ögat då hon blev uppspelt. Nu verkar hon ha förstått att den lille är av samma art och hans rumpa luktar spännade...

De är så söta när de ligger här inne runt valplådan och på det allra respektfullaste sätt försöker få en liten glimt av lilleman i lådan. De ser ut som ett gäng Sfinxer... :) Ja, inte Willy såklart. Han ligger som vanligt och drar stock och släpper väder. Mmmmm.....

Det är så häftigt att få se hur hela hundfamiljen är delaktig i den lilles välmående! Hur de högaktningsfullt lyder minsta lilla vink från mamma Ambra.

Jag har en helt  underbar hundfamilj!