Casa DeVeritas

Alla inlägg under januari 2010

Av Frida - 30 januari 2010 18:32

...den där mamman och hennes unge. Men vem är vem? På A svarar vi B. Och på C vet vi inte...   

      

ANNONS
Av Frida - 30 januari 2010 08:05

En helt vanlig morgon i Casa DeVeritas. Dilla och Cleo tjänstgör som huvudkuddar :-) De ser verkligen ut att ogilla det *ler*

        

ANNONS
Av Frida - 29 januari 2010 17:24

... varit hos Bosse-Veterinär och röntgat lilla magen. Det var inte så många som jag trodde, men visst fanns där ett gäng :-)

Så nu väntar vi på nedkomst och hoppas att allt går bra.


Trevlig helg!


 

Ambra-soldyrkerskan 

Av Frida - 27 januari 2010 12:19

... så finns det stjärterum" säger ordspråket. Och hemma hos oss anammas det dagligen.

Som synes så delas det friskt på den iordningställda valplådan. Den nyttjas friskt även av dem som ej ämnar att yngla av sig   


  

Av Frida - 25 januari 2010 23:39

... en stund innan läggdags. Trött, men ändå svårt att komm till ro.

Ambra ligger i valplådan bakom min rygg och snarkar djuuuupt. Härligt rofyllt att lyssna på. Kröp ner i lådan en stund och kände på magen.

JEESUS!!!!! Vilket liv det var därinne! Hela havet stormar! Armar och ben som sprattlar åt alla håll. Stackars mamma Ambra.

Ambra tittar på mig med den där kloka blicken: "Jag vet, matte. Dom är riktigt stökiga i magen. Men det är bara att gilla läget..."

Och visst gillar vi läget :-)

Good Night!

PS Äcklig bild jag hittade va!?!? *moahahahaaa*


  

Av Frida - 25 januari 2010 07:18

Igår hittade jag en massa gamla foton när jag städade på kontoret. Och som alltid när man har en plan om att vara oroligt effektiv, så blev jag sittande i timtals med gamla minnen...

Några av dem som väckte många fina minnen var alla bilder på Lollo. Denna underbara tik som vi fick äran att ta över. Året var 1999 och sedan dess är vi fullständigt fast med Rottweiler.

Idag kan jag inte tänka mig ett hushåll utan Rottis...

Lollo, eller Garpenborg's Loulou som hon hette egentligen, var mitt första "close encounter" med rasen. Jag hade hunddagis på den tiden, och när Maria ringde och ville ha plats så kände jag mig först lite tveksam. Rottweiler är ju sällan den ultimata hunddagis-hunden... Så döm om min förvåning när de kom på besök, då Lollo spatserar in i lokalen med högt buret huvud och glad viftande svans och

hälsade på alla dagishundarna genom box-dörrarna.... Fortfarande lika glad!


Hon var en stor tillgång för mig på dagiset. Hon var som min "högra hand". Vi var dagligen i skogen på långa härliga promenader och de hundar som kunde fick springa lösa. Men med många lösa hundar uppträder flockbeteenden snabbt. Då hade jag stor hjälp av Lollo som jag kunde dirigera åt något håll för att valla in någon liten rackare som fick selektiv hörsel...*ler* Hon var en liten "konstapel" som var väldigt noga med att allt skulle vara korrekt.

Var det någon som inte lyssnade på vad dagisfröken sa, så klev Lollo fram och gav dem en blick som sa allt...


Lollo var husses hund. Jag har nog aldrig sett två individer som funnit varandra på det viset som Conny och Lollo gjorde. Där Conny var, där var Lollo.


Och hur hon adopterade lille Willy. Hon var en fantastisk förebild för honom. Jag glömmer aldrig när Willy blev påflugen av en rottishane. Ur buskarna kom Lollo farandes som en kamikaze-pilot och satte punkt för slagsmålet.

Vi hade en Ridgeback-tik på dagiset som inte tålde Lollo. Lollo däremot, upplevde nog tiken mer som någon jobbig insekt som aldrig slutade att irritera henne.

Varje dag vässade Ridgeback-tiken på Lollo med utfall och utmaningar som skulle fått vem som helst att skrida till verket. Och varje dag släppte jag ut tiken till Lollo, som besvarade attacken med att höja huvudet några centimeter med en blick som sa "Ville du något, eller fes du bara....?"

Och varje dag lommade Ridgeback-tiken tillbaka in i sin box och konstaterade att Lollo var ingen man kunde rå på...

Vilken karisma den hunden hade!

Människor i vår närhet pratar om henne än idag. Hon var en otrolig hund som inte lämnade någon oberörd.


Som alla fina sagor, har även denna saga ett slut. Ett slut som kom på tok för tidigt. Lollo drog av korsbandet i sitt vänstra knä.

På den tiden fanns inte samma tankar kring rehab som det finns idag. Som den aktiva och levnadsglada hund hon var, klarade hon inte av ett liv i stillhet. Vi stod inför ett mycket svårt beslut att fatta, allra helst eftersom inte omgivningen kunde se att hon for illa...

Den 24 april 2002 lämnade Lollo oss i stor sorg och saknad. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Hon har gett mig så mycket.

Jag hoppas att hon kom till ett ställe där all smärta är väck. Där hon har obegränsat med tennisbollar och köttbulleträden står i blom året om. Och man får bada hur mycket man vill...

Jag kommer aldrig att glömma dig, hjärtat.


  

En av de sista bilderna som togs på Lollo. Vår ögonsten!


  

Hon älskade att bada med sina tennisbollar. Denna bild är tagen i april.... *burr*


Ett oändligt tack till Maria som gav oss chansen att få dela vårt liv med denna fantastiska hund!

Av Frida - 24 januari 2010 13:54

Nu är det gissningsvis 11-12 dagar kvar, om Ambra och jag är överens vill säga   ...

Hur många gömmer sig därinne månntro?


  

Av Frida - 21 januari 2010 00:04

  

... till framgång är trasig.

Ta trappan!

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6 7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Januari 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Casa DeVeritas med Blogkeen
Följ Casa DeVeritas med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se