....har ÄNTLIGEN börjat infinna sig. Jag har under de senaste åren tyckt att julen har blivit mer och mer betydelselös. När man var liten hade man en helt annan känsla. Jag har tänkt att det nog beror på åldern.... Men så häromdagen insåg jag att jag hade julstämning i kroppen igen! Och det beror såklart på alla snö!!!!!!

Det är så härligt! Imorse när jag klev upp visade termometern -13. Inte ens hundarna ville gå ut. Jag däremot skulle kunna vara ute hela tiden. Det är så vackert ute. Och ljuset som blir av alla snö...I love it!

Jag måste nog övertala Conny om att flytta till Norrland.

Nåväl, nu har vi börjat varva ner inför julen  och det känns underbart. Det ska bli så skönt med lediga dagar med familjen. Långa härliga promenader och bara njuta av lugnet.

Och ladda batterierna  *ler* Det lär behövas. Om E-barnen blir lika jobbiga som C-barnen var, så kommer jag att behöva åka ett år på spa när allt är över....*skrattar*

Vi avrundar med världens sötaste pepparkaksgumma.... Beeeeeeeeeeerit!!!

Tack Karolina för en underbar bild!

... har vi minsann en dam som tycker att hon är dräktig i allra högsta grad.   

Hon tigger som aldrig förr och ligger mestadels som en diva på rygg i sängen och bemödar sig knappt med att säga hej.

På nätterna tycker hon att hon är berättigad till lite extra mat.

Det tycker inte hennes matte...   

Dessutom är hon lite mera mammig än vanligt. Och så var det när hon väntade C-barnen också.

Så nu får vi vänta och se... Men magkänslan säger tummen upp!

Skrev precis ett långt inlägg som behagade att försvinna ut i den oändliga cyberrymden när datorh*lvetet hängde sig... *morr*

Nåväl, igår hade jag bokat en gruppögonlysning på Albano.

Maysan & Mari

Condor & Emma

Dollie & Åsa

Berit & Karolina

Dilla & Cleo & jag

Alla hundarna ögonlystes med resultatet UA! Grattis!!!

Dessutom uppförde de sig exemplariskt, och det gör mig alltid lika stolt!

Nu laddar jag inför en jobbhelg igen. Ha en riktigt skojig helg på HUND 2009 alla ni som ska dit!

Jag är inte ett dugg avis....*ler*

Trevlig helg!

... mellan syskonen C: bästisarna Conrad & Chilli på skogspromenad   

Tack Camilla för de härliga bilderna!

.... är Devarox Cayenne. Och nog ser man allt likheter med mamma Ambra och lilla Kråkis.

Stolta "morrmorr" Frida tackar matte Caisa för de fiiiina bilderna!

Puss på kråknäsan!   

...efter en otrolig resa!

Vi åkte onsdag eftermiddag, efter att jag hållt utbildning hela dagen. Hjärnan var som en rutten murkla när jag satte mig i bilen... Färden började mindre bra: När vi kommit ut på motorvägen började broms-lampan lysa....SKIT!

Som tur är, hade jag min älskade man med mig som är bilmekaniker. In på macken och köpte bromsvätska. Fixat!

Vi hade bäddat bak i bilen, så när tröttheten blev för påfallande så kunde man krypa bak och ligga sked med Ambra. Hög mysfaktor!

Vi turades om att sova eftersom vi körde nonstop. Så på två två och ett halvt dygn tillbringade vi 40 timmar i bilen. Tur att man trivs i varandras sällskap.

Jag är så ofantligt glad att vi gjorde denna resa. Ambassador var allt jag hade hoppats på och lite till. Superlativen haglar...

Han var precis vad jag söker hos en Rottweiler. Supertrevlig, trygg, maskulin och balanserad med en otrolig karisma.

Jag har tidigare träffat så många barn och barnbarn till Ambassador så jag hade svårt att tro att jag inte skulle gilla honom. Men man vet ju aldrig...

Jag hade redan innan lovat mig själv, trots den långa resan, att om han inte motsvarade mina förväntningar så skulle vi åka hem igen. Utan att para...

När jag så äntligen fick träffa honom så visste jag direkt. Det här är mina drömmars hund! Jag får fortfarande ett löjligt flin i ansiktet när jag tänker på honom... Jag har svårt att finna ord som gör honom rättvisa.

En 10-årig hanhund som inte såg en dag äldre ut än sex. Frisk som en nötkärna och i prima form.

Och med en mentalitet och utstrålning som inte lämnar någon oberörd.

Vi fick dessutom möjligheten att träffa hans son Pit von Hirtenplatz som var en mycket angenäm bekanskap! Vilken hund!!!! Fråga Conny...*ler*

Dessutom hade kenneln behållt två valpar ur deras J-kull efter Amba som även de var mycket lovande.

Vi parade två gånger med mycket gott resultat! Ambra var mycket förtjust i sin kavaljer och Ambassador var lika nöjd han med. De skötte allt själva och Amba var en riktig gentleman. Ambra var nöjd.

Dag två visste lilla damen vad som komma skulle så hon fullkomligen släääääpade in husse i garaget i en rasande fart. Lilla snuskfian!

Utöver allt så fick vi ett fantastiskt välkomnande av familjen Külzer, kennel Von Shambala. De tog hand om oss på ett sätt som jag aldrig hade väntat mig. Jag trodde att vi "bara" skulle para med deras hanhund.

Vilka människor! Vi har nog aldrig känt oss så välkomna någonstans.

****Thank you, Külzer-family for your hospitality

and making us feel so welcome!****

Jag är så otroligt glad över att jag följt min magkänsla gällande denna parning.

Jag ser oerhört mycket framemot dessa valpar!

Nu hoppas vi att vi får möjlighet att presentera det nya småfolket som förhoppningsvis anländer i början av februari 2010.

Många är vi som väntar spänt på deras ankomst!

Som en mycket sorglig kontrast till denna roliga resa, nåddes vi av det tragiska beskedet att Ambras älskade syster, Angel, lämnat oss i stor sorg och saknad.

Det var en minst sagt bitterluv känsla att vara iväg och tillverka nya småstjärnor när en av de starkast lysande stjärnorna på jorden återvänt till himlavalvet.

Angel somnade in efter en kort tids sjukdom. Jag har fortfarande inte förstått att hon är borta...

Tomrummet hon lämnat efter sig är enormt och våra tankar går till Jennifer med barnen.

**** Vila i frid, älskade ÄnglaPenglaPuss.*****

Som avslutning bifogar jag några bilder från vår resa. Dessvärre lyckades jag inte få några bilder på Ambassador som gjorde honom rättvisa.

Som tur är har jag honom fast-etsad i min hjärna och kommer aldrig att glömma den hunden...

The dog of my dreams "Ambassador von Shambala"

AmbraBambra på äventyr...

  "Vart tog den där stiliga karln vägen???"