...efter en otrolig resa!

Vi åkte onsdag eftermiddag, efter att jag hållt utbildning hela dagen. Hjärnan var som en rutten murkla när jag satte mig i bilen... Färden började mindre bra: När vi kommit ut på motorvägen började broms-lampan lysa....SKIT!

Som tur är, hade jag min älskade man med mig som är bilmekaniker. In på macken och köpte bromsvätska. Fixat!

Vi hade bäddat bak i bilen, så när tröttheten blev för påfallande så kunde man krypa bak och ligga sked med Ambra. Hög mysfaktor!

Vi turades om att sova eftersom vi körde nonstop. Så på två två och ett halvt dygn tillbringade vi 40 timmar i bilen. Tur att man trivs i varandras sällskap.

Jag är så ofantligt glad att vi gjorde denna resa. Ambassador var allt jag hade hoppats på och lite till. Superlativen haglar...

Han var precis vad jag söker hos en Rottweiler. Supertrevlig, trygg, maskulin och balanserad med en otrolig karisma.

Jag har tidigare träffat så många barn och barnbarn till Ambassador så jag hade svårt att tro att jag inte skulle gilla honom. Men man vet ju aldrig...

Jag hade redan innan lovat mig själv, trots den långa resan, att om han inte motsvarade mina förväntningar så skulle vi åka hem igen. Utan att para...

När jag så äntligen fick träffa honom så visste jag direkt. Det här är mina drömmars hund! Jag får fortfarande ett löjligt flin i ansiktet när jag tänker på honom... Jag har svårt att finna ord som gör honom rättvisa.

En 10-årig hanhund som inte såg en dag äldre ut än sex. Frisk som en nötkärna och i prima form.

Och med en mentalitet och utstrålning som inte lämnar någon oberörd.

Vi fick dessutom möjligheten att träffa hans son Pit von Hirtenplatz som var en mycket angenäm bekanskap! Vilken hund!!!! Fråga Conny...*ler*

Dessutom hade kenneln behållt två valpar ur deras J-kull efter Amba som även de var mycket lovande.

Vi parade två gånger med mycket gott resultat! Ambra var mycket förtjust i sin kavaljer och Ambassador var lika nöjd han med. De skötte allt själva och Amba var en riktig gentleman. Ambra var nöjd.

Dag två visste lilla damen vad som komma skulle så hon fullkomligen släääääpade in husse i garaget i en rasande fart. Lilla snuskfian!

Utöver allt så fick vi ett fantastiskt välkomnande av familjen Külzer, kennel Von Shambala. De tog hand om oss på ett sätt som jag aldrig hade väntat mig. Jag trodde att vi "bara" skulle para med deras hanhund.

Vilka människor! Vi har nog aldrig känt oss så välkomna någonstans.

****Thank you, Külzer-family for your hospitality

and making us feel so welcome!****

Jag är så otroligt glad över att jag följt min magkänsla gällande denna parning.

Jag ser oerhört mycket framemot dessa valpar!

Nu hoppas vi att vi får möjlighet att presentera det nya småfolket som förhoppningsvis anländer i början av februari 2010.

Många är vi som väntar spänt på deras ankomst!

Som en mycket sorglig kontrast till denna roliga resa, nåddes vi av det tragiska beskedet att Ambras älskade syster, Angel, lämnat oss i stor sorg och saknad.

Det var en minst sagt bitterluv känsla att vara iväg och tillverka nya småstjärnor när en av de starkast lysande stjärnorna på jorden återvänt till himlavalvet.

Angel somnade in efter en kort tids sjukdom. Jag har fortfarande inte förstått att hon är borta...

Tomrummet hon lämnat efter sig är enormt och våra tankar går till Jennifer med barnen.

**** Vila i frid, älskade ÄnglaPenglaPuss.*****

Som avslutning bifogar jag några bilder från vår resa. Dessvärre lyckades jag inte få några bilder på Ambassador som gjorde honom rättvisa.

Som tur är har jag honom fast-etsad i min hjärna och kommer aldrig att glömma den hunden...

The dog of my dreams "Ambassador von Shambala"

AmbraBambra på äventyr...

  "Vart tog den där stiliga karln vägen???"