... fick hundarna prova på härom kvällen. Eller fick och fick....De gjorde det!
Vi var ute på vår sedvanliga kvällsrunda i kolmörker och hällande ösregn, då hundarna plötsligt markerade ett ställe mitt på vägen. De nosade intensivt och krafsade i backen. Nu såg jag att det låg en stor bit med rådjurshud på marken. Lite blod fanns det också och en hel del krafsmärken. Det såg ut som att ett rådjur blivit påkört...

De satte av i en faslig fart med nosarna i backen och jag hängde gladeligen på. Vid ett tillfälle måste det skadade rådjuret lämnat sin rutt i diket, för då gick hundarna upp och vittrade och efter dryga femtio meter kom de på spåret igen.

När vi kommit upp en bit i utkanten av området stannade de allesammans på rad och markerade in mot en tomt. När jag lyste med pannlampan så såg jag det chockade rådjuret ligga ihoprullat mitt på gräsmattan.

Duktiga vovvs!!!!!

Jag klappade om dem ordentligt och så gick vi hem för att ringa jägarn.

Jag skulle gärna låta dem bli eftersökshundar! Det känns som en bra sak att hjälpa till med

Nu har vi varg i området igen. Ett vargpar! Spännande... Eller inte?

Här kommer en liten bildskörd på mina två fina pojkar. Syns det  att de är bästa vänner...? Jag blir varm i hela kroppen när jag se hur mycket de tycker om varandra...

Trevlig helg!