... här i livet är att stöta på björn i skogen. Det är en av anledningarna till att jag tvekar att flytta norröver. Det finns ingenting som skrämmer mig så mycket! Att stöta på varg eller vildsvin är fullt möjligt här i våra skogar, men det känns som att man i alla fall har en chans att komma undan helskinnad. Men björn... Ett tag inbillade jag mig att så länge jag kunde klättra i träd så var jag safe. Ända tills jag läste att brummelibrum gärna klättrar i träd han också... :-(

Som sagt, jag har alltid känt mig trygg i våra skogar, ända tills jag pratade med en arbetskamrat igår:

-"Har du träffat på björnen i Stava än?"

-"Vaaaaaaa?????"

- "Ja, det är en ung brunbjörns hane som är på vift i era skogar...."

Jag hade planerat en heldag i skogen idag, med spår och uppletande. Undrar om jag ska ta och sticka mig ett par sockar istället? ;-)