Mammans lilla guldklimp! Ja, eller lilla och lilla.... Han väger 15 kg! Och är snart 90 cm lång... Vart tog den lilla bebisen vägen?

På fredag fyller han ett år. Ett år har snart gått sedan den dagen då han kom till världen.  Det känns som att det var ett par månader sedan....  Fast å andra sidan känns det som att Jeppe alltid har funnits. Konstigt det där...

Han har ärvt sitt humör efter pappa *ler*. Envis som en röd gris. Även denna egenskap är defenitivt pappas. *ler igen* Han är påhittig som en liten professor: ringer till människor på både hemtelefon och mobilen (trots knapplås), han ändrar inställningar på TVn som inte ens vi kan återställa. Imorse kom han på hur han skulle göra sitt badvatten lite varmare... :-)

Han är alltid glad. Och han fullständigt AVGUDAR hundarna. Här har vi en egenskap som han ärvt av sin mamma *blink* Varje morgon står han i sin säng och blir överlycklig då hundarna kommer in till honom för att säga godmorgon. "Heeeeeeeej!" säger han då. Det är så gulligt!

Han tar några steg men går inte riktigt själv ännu. Det går ju fortare att krypa ;-)

Han äter allt, till och med sill slinker ner.

Imorse fick mamman för sig att hon skulle prova att trimma lillens kalufs med pappans trimmer. Den går ju att ställa in på 4 cm. Korkad och ivrig som mamman var så kollade hon inte inställningen INNAN hon satte den i gossens hår... Tugg, tugg, tugg. Luggen är ej längre vad den tidigare var. Mamman känner sig extra stolt över att hon började med luggen, eftersom eventuella missöden syns minst där.... *hmmmm*

Så därav bifogar vi en bild på Jeppsons hårstatus innan den förödande trimningssessionen.....

Kram på er!