Kontrollfreaket i mig vrålar i full panik! Det finns inget jag hatar så mycket som känslan av maktlöshet. Jag HATAR den! Grrrrrrrrrrr....

För tillfället är det mesta upp och ner. Vårt hus är minst sagt upp och ner. Eller snarare ihoptryckt! Vi får äntligen nya golv i vårt hus eftersom vi haft fartgupp i varje rum sedan vi flyttade in. Och några väggar ska bytas ut eftersom de mer liknar Ålands hav än just en vägg...  Ja, det är ett nybyggt hus *ler*.  Så efter två års stridande med husleverantören så gav de äntligen upp. Vi slipper snubbla på skarvarna i golvet och äntligen kanske vi kan sätta upp hyllor utan att de ramlar ner igen. Underbart!

Så för tillfället  kamperar vi i köket och vardagsrummet, som utgör en totalyta på ca 40 kvm. Och det hade jag ju klarat utan problem om det inte var så att ALLA våra möbler (från HELA huset) skulle få plats här också...

Och nu, för första gången någonsin, känner jag av att vi har fem stora hundar i vårt hem. Annars gör de liksom inget väsen av sig och är inte i vägen... Men nu......Jisses! Och jäklar vad många bäddar de har! *asg* För att inte tala om ben, leksaker och mjukisdjur...

Och mitt i röran har den lille lurvige tvåbeningen bestämt sig för att börja krypa med ljusets hastighet. Nu går det undan! Å så ska han resa sig upp hela tiden. För tillfället finns det mer eller mindre lämpliga saker för honom att greppa tag i och resa sig upp emot. Jag har inga som helst problem med sysselsättning som ni kanske förstår. :-)

Jaja, det som inte dödar en härdar sägs det.... I hope I'll live to tell. ;-)

För att addera ytterligare lite skit till det hela så har Beanie varit inne på operation igår. Hon fick något konstigt i tassen som inte riktigt ville ge med dig. När "farbror Bosse" (läs: vet) öppnade upp så fann han en inflammerad talgkörtel. Så nu ligger hon här, upp och ner i vår säng, med alla benen spretande åt olika håll. den sydda tassen iklädd en chockrosa linda.....Älskade lilla skrot! Hon hälsar att det inte går någon större nöd på henne :-)

Dilla har under natten varit mycket konfunderad över att hennes mamma är trasig. Voj voj!

Nu ska jag sluta klaga och bjuder er på några härliga bilder på Duke som jag helt fräckt stulit från matte Jessicas blogg! Den söta lilla tjocknäsan tror jag mig bestämt veta vem han ärvt den ifrån...

Nu ska gnällapan krypa till kojs....Tjing!