... är en beskrivning som passar in på mig just nu. Jag, eller rättare sagt hela familjen, har fått influensan. Urk och blä!

Det var nog längesedan som jag var så här sjuk. Jaja, det går över snart hoppas jag.

Det tråkiga är att jag blev sjuk redan innan jag åkte till My Dog. Men envis som man är så åkte jag ändå. Inte för att jag på något sätt åmgrar det, men jag hade säkert mått bättre idag om jag inte åkt. Men det var helt klart värt det!

Resultaten från utställningen är jag mycket nöjd med: Dag 1 var vi 8 st tikvalpar. Dilla placerade sig på en hedrande 2:a plats med HP efter en tikvalp från Just Ask.

Dag 2 var vi 12 (!!!) st tikvalpar i klassen. Även denna dag lyckades vi knipa en fjärde placering.

Jag är jättenöjd! Det var ingen dålig konkurrens i klasserna. Däremot har jag gjort ett konstaterande under dessa dagar: Vi måste börja ringträna igen!!!! För fy fabian vilken liten skitstövel jag hade i snöret!

Hängde hon inte i mina byxben så kampade hon med kopplet. Att stå var inga problem, men att springa... I en av kritikerna stod bl a: " Härliga rörelser när hon samarbetar med matte"....

När hon var mindre så uppförde hon sig exemplariskt, men nu... *skrattar*

Mari och pappa Condor var vårt resesällskap till Göteborg. Condor placerade sig båda dagarna även han: 3:a på måndagen och reserv på tisdagen.

Vi har haft två mysiga dagar, jag och Mari. Hundarna har varit så himla duktiga! Jag skrattade för mig själv, en smula nervöst skall jag erkänna, då vi checkade in på hotellet. Ett hotell på 12 våningar (vi bodde på 10:e) med  tillhörande hissar som skiftade färg i regnbågens alla färger... Jag såg framför mig hur min lilla lantis (läs: Dilla) skulle klara detta.

Än en gång har hon imponerat på mig, den lilla dårfinken. Hon spatserade runt i storstadsmiljön, med svansen i topp och antog alla utmaningar som kom i hennes väg. Det är ju faktiskt första gången som hon är iväg på en resa helt på egen hand... Och det klarade hon med bravur!

Sen var hon mycket nöjd att ha sällskap av sin mysige pappa. De fann varandra direkt och man fick känslan av att de alltid levt tillsammans.

Och Mari, min vän, jag har sagt det förr och jag säger det igen: Vad skulle jag göra utan dig?

Mari ställer alltid upp. Det spelar ingen roll vad det gäller. Alltid! Hon är en sann vän att lita på i alla väder.

Tack för en riktigt mysig resa! Det är inte många man kan sitta knäpptyst tillsammans med i en bil i sex timmar och tycka att det känns ok. Men med dig kan jag det. :-) Tack för att du finns vännen!

Min summering av MyDog:

* Göteborg är en jättefin stad, om än något rörig och dåligt skyltad.

* Utställningen var jättebra arrangerad med gott om plats och trevliga funktionärer.

* Mestadels var det lugnt och fint i ringarna. Det jag dock reagerade på var att många, på tok för många, av valpar och juniorer uppvisade stora mått av rädsla vid hanteringen av domarna. Det är något jag tagit med mig hem och funderat över. Visst, det är en träningssak, men jag tycker att det är illa.

Antingen har folk inte tränat sina unga hundar inför denna sitiation eller så är aveln på väg åt fanders. Eller både och? Oavsett så är det illa, anser jag. Vi behöver inte fler rottweiler som uppvisar dessa tendenser.

Nu hägrar sängen för mig. Så hoppas jag att jag snart är tillbaka igen :-)

Fridens!