... tar jag tillfället i akt och gratulerar barnen D på 6-månadersdagen idag.

Tänk vad fort tiden går...

Jag minns det som igår då jag ringde doulan Karolina mitt i natten och bad henne hoppa i bilen. Äntligen var det dags!

Att få vara med när nya små stjärnor kommer till livet är stort. Och ännu större blir det då de visar sig vara helt fantastiska små individer som haft turen att hamna i helt underbara hem där de förvaltas på bästa sätt. Tack för att ni tar så väl hand om juvelerna. :-)

Pussa på gullungarna från oss alla i barndomshemmet!

Det skulle nog mina hundar säga om de kunde prata. De ÄLSKAR det! Och det märks. För fy fabian vad duktiga de är. För att inte tala om vad jag gör! Jag tankar så otroligt mycket positiv energi av denna aktivitet så det borde vara olagligt. Att få se sina hundar i sina rätta element. I love it!

Igår och idag har dagarna vigts åt viltspår. Karolina kom på besök igår och vi lade ut fem viltspår totalt.

Gubbarna Boorunners Diddlybobber alias Bosse Bullterrier och Flärpläppen Walewska (läs: Willy) fick varsina ängsspår som korsade varandra. Det var ett riktigt skitväder igår rent utsagt, men det bekom inte herrarna. Snarare tvärtom. :-)

Bosse var en syn för gudarna. I sitt nya täcke, som matten inhandlat, såg han ut som ett välmående (läs: med trivselvikt) bältdjur i tomtekostym. Underbart!

A, B och C hade även de fått viltspår men deras fick ligga över natten. Eller rättare sagt: de hade en liggtid på 26 timmar för att vara exakt.

De spårade som gudinnor alla tre. Vilken fröjd det var att se dem arbeta. Som spårslut hade vi virat in hjortskankarna i lakansbitar som var nerdränkta i blod. Behöver jag nämna att det vart succé hos brudarna?

Beanie kampade med sin skank så att den gick av. Holy shit!

Cleo körde alligatorrullningar varvade med rävhopp. Och Ambra skyndade sig hem så att hon fort som attan kunde sluka sin delikata skank. :-)

Så nu, med fyra hundar som började "arbeta" redan i tisdagskväll då blodet och skankarna sattes på upptining, totalt uppskruvade då jag lade ut alla spåren under gårdagen plus att Willy faktiskt fick gå sitt spår igår (till flickornas stora förtret), är tjejerna HELT slut. Dessutom var det en ordentlig spårinsats som krävdes av dem idag då det under det gågna dygnet som spåren legat har öst ner snöblandat regn. Matte är nöjd. Mycket nöjd. ;-)

En dimma av skank-fis ligger tät över Casa Deveritas och stockarna  dras tunga. Undrar om de vaknar upp imorgon överhuvudtaget?

Dilla och Berit spårade igår de med. Vi introducerade ängsspår för flickorna. Dilli var lite tveksam till vad hon skulle göra. Dock trillade poletten ner efter en stund och hon spårade riktigt fint på slutet.

Lilla Berit dock, imponerade STORT! Karolina hade lagt hennes spår över en fotbollsplan.... Oj, hann jag tänka då hon skulle starta. Sen bar det av. Jag har nog aldrig, i ärlighetens namn, skådat en sån arbetsmoral hos en så ung hund. Vilken liten arbetsmyra! Och vilken liten spårmaskin!

Det var en fröjd att se henne i spåret! Urmamman blev rörd i vanlig ordning... Väldigt rörd.

Matte beskrev atmosfären i the Lasses family igårkväll med ordet "harmoni". Så Berit har lovat att leverera mera harmoni om hon får spåra var dag. Deal? *asg*

Nu ska jag krypa till kojs. Jeppson har haft en dag med kräk och feber. Två gaddar har gjort entré i överkäken och han kryper numer. Baklänges.

Dessutom har han kläckt ur sig "mamma" och "pappa". Det, mina vänner, var stort. Riktigt stort.

Så med ett leende på läpparna, somnade den utmattade mammsen. Med en Beans under täcket. :-)

Good night!

Bilden föreställer en Walewska som utför sin sedvanliga "revir-rullning" i spåret. One for the books! :-)

Fick nyligen ett samtal från Jessica & Duke. Hon berättade den glädjande nyheten att de hade klarat sitt praktiska prov i assistanshundsträningen. Jessica och Duke går en utbildning nere i Värnamo med som riktar in sig på företagande och hund.

Matte var sprickfärdig av stolthet över lille prinsens insats då han utförde alla momenten med glans:

- Apportering av 2 olika material. En penna i plast och deo i glas

- Alarmering. Duke ska ta upp tassen/krafsa när min mobil ringer

- Ta av valfritt plagg. Duke ska ta av Jessica hennes vantar.

- Tända/släcka.

- Två valfria moment. Jessica hade valt att han skulle ge henne nyckarna som ligger i hennes jackficka samt att han ska ta av henne en tröja.

Om matte är stolt, vad är då inte jag???

Jag är så mäkta stolt över er insats och ert samarbete, Jessica! Duke har inte ens fyllt sex månader.... Jag fick gåshud över hela kroppen när du ringde. Gud så duktig han är lille gossen!

Ge gullungen en stor puss på den tjocka nosen och ge honom nåt gott att smaska på idag. Och en lång och välbehövlig vila efter dagens prestation :-)

Tack Jessica, you made my day! :-)

Kram från en mycket stolt uppfödare

Bild: DeVeritas Duke Dandelion 8 v

Idag fyller Jeppe Fluffinen  7 månader. Å håret, det bara växer och växer.

...och ytterligare en måndag är här. Jag gillar verkigen inte måndagar. Vet egentligen inte varför. Känslan kanske hänger kvar från den tiden då man var kontorsråtta? En liten light -ångest infinner sig allt som oftast. Men men, snart är det fredag igen... :-)

Lördagen tillbringade jag på HUND 2008. Bänkad vid hanhundsringen med katalogen i högsta hugg. För en gångs skull gav det resultat. Ofta tycker jag att det är samma hundar, år efter år. Visst, det är iofs kul att se  hur de utvecklas. Men ändå...

Jag hittade ett par intressanta gossar som jag håller på att kolla upp. En stor-favorit hoppas jag lite extra på. Jösses, vilken konstruktion han hade!

Det vore något för Ambra-Bambra. Håll tummarna, för det är en lång radda med saker som skall stämma....

Ett kort uppletande på söndagen. Gick kalasbra! Alla tjejerna gör framsteg. Jättekul! De e bara å jobba på.

Helgen avslutades med lite glöggmys. Från början var vi ett stort gäng som skulle ses, men det blev lite manfall både här och där. Jaja, så blir det ibland.

Det var så mysigt att ses. Anneli (Chillan), Jennifer(ÄnglaPengla & Bronx), Pernilla(Världens bästa utböling med Chesapeake *stavning? eeeehhhh*) & Mari (Maysan & Condor) var dem som dök upp. Jeppson var pepparkaksgubbe dagen till ära:-)

Vi åt och drack och pratade en massa strunt. Det var kul att ni kom och mysade in julen med mig!

Nu hägrar morgonprommis med fem svartbruna huliganer och en lurvig huligan i barnvagn... :-)

På återhörande!

Bilden föreställer en Böna på stöldturné

...sin veterinär så innebär det att man saknar denne litegrann när ens hundar är friska. Dubbla känslor? Javisst! För inte vill man att ens hundar ska vara sjuka.

Då man har fem hundar och en utekatt innebär det allt som oftast att man har sex gånger större chans/risk att behöva besöka veterinären än alla "normala" människor.

Under en persiod var vi där ganska ofta... Av varierande orsaker naturligtvis: vaccinationer, ultraljud, röntgen inför valpning, hornhinneskada, hälta etc... You name it!

Det är illa då man blir bjuden på fika då man kommer... :-) Då kanske man har träffats lite för mycket?

Härom veckan hade jag vägarna förbi vår käre veterinär och svängde in för en liten pratstund. Jag hör mig själv säga: -"Nu var de ju så HIMLA längesedan vi var här så jag börjar ju sakna er!"

Det skulle jag inte ha sagt...

Igårkväll kom Cleo (läs: Duracell) in från nattakissen på tomten och kliade sig i ögat. Detta beteende är mycket bekant sedan Willy hade sina hornhinneskador. Mycket riktigt. Man kunde med blotta ögat se en skada i hornhinnan. Lilla Cluttan!

Vilken tur att jag hade alla peparat hemma! Ja, jag har ett eget apotek i skåpet. Man måste det när man har fyra galenpannor med black and tan-teckning...

Nåväl, nu ska jag ringa Bosse veterinär  och se om han har tid att kika på ögat idag. Fast först måste jag nog brotta ner herr Fluff som anser att det är högst onödigt att sova när man är trött.... *hmmm* Jag hävdar bestämt att det är pappans drag han ärvt! *ler*

Imorgon är det en av mina tre julaftnar: Stora Stockholm! Weeeiiiii vad kul! Träffa en massa skojiga människor, titta på vackra hundar och shoppa. (hoppas inte husse läser detta....)

Vi kanske ses där?

Ha en riktigt trevlig helg allesammans!

Bild: Världens vackraste och vildaste Clutta alias Cleopatra De Verita

... lever inte hundarna efter någon rangordning. *surprise*

Däremot har de välfördelade arbetsuppgifter baserade på specialistkompetenser. Alla är bra på något.

Cleo är en fena på att hitta de mest obekväma sovställningar. Som nedan då hon ligger med huvudet pressat mot en dörr.... Det kan inte vara skönt.

Eller....? :-)

Han är oersättlig. Min älskade hund.

Jag tittade på honom nyss när han låg uppkrupen brevid mig i soffan. Hela jag fylldes av värme och tacksamhet. Han är en sån hund man får en gång i livet. Så är det bara.

Jag kan varenda millimeter på denna hund. Varenda virvel, trampdyna och veck. Han luktar som bara Willy kan lukta. Hans lena öron med de där extra långa gubbfjunen på ändarna som man kan flärpa mellan fingrarna i oändlighet.... Viltspår är livet. Och när vi äter pasta pesto sitter han brevid och skamlöst tiggande ger  ifrån sig ljud som en kanariefågel.

Till sommaren blir han 10 år. Fattar ni!?! 10 år!!!!!!

Jag har alltid haft en känsla av att han aldrig skulle bli gammal, min Willy. Och tänk, nu är han faktiskt det. Gammal. Jag har fått se honom åldras. Lyckan går inte att beskriva i ord.

Det går inte en dag utan att jag grips av panik. Fullständig panik. En panik över att snart stå utan min älskade hund. Min själsfrände och vapendragare. Jag vet inte hur jag gör utan honom. Livet innan Willy minns jag knappt.

Det har ju alltid varit han och jag mot världen. Always.

Han har gjort mig till en bättre människa. Tveklöst.

Puss min vackre prins!