Casa DeVeritas

Alla inlägg den 22 december 2008

Av Frida - 22 december 2008 22:07

Så här innan jul hinner man just inte med någonting...  Eller det gör man ju, men man känner sig ändå otillräcklig. Jag gör det i alla fall.

Man fixar och donar, lagar mat i mängder, julgodis, klär granen och pyntar. Städar och plockar. Stressar och stressar. Allt detta för  en enda dag. Och jag som inte ens gillar julafton.... Hmmm.

Julen har alltid inneburit ångest för mig. Jag kan inte sluta tänka på dem som är ensamma. Nog för att de är ensamma under årets resterande 364 dagar också. Men just under julen ska ingen behöva vara ensam. Undrar om de alla får plats hemma hos mig?

Ensamheten blir så väldigt påtaglig också då alla i ens omgivning fullständigt går upp totalt i julklappshysteri och köpmani och hela december är en enda lång förväntan inför julafton. Men de som är ensamma då? Vem ska de köpa julklappar till? Och vem köper en julklapp till dem...?

Inte för att jag tror att en julklapp spelar någon roll. Utan snarare tanken. Att få en tanke från någon betyder så mycket. Eller till och med en kram.


Jag glömmer aldrig en jul, på den tiden bodde jag i Gullmarsplan, söder om Stockholm. Varje dag då jag tog tunnelbanan till jobbet stod han där. En äldre man, antagligen hemlös, och sålde Situation Stockholm (en mycket bra tidning som hemlösa får möjlighet att sälja och tjäna lite pengar).

Som så många gånger förr, köpte jag en tidning. Ofta kunde jag köpa flera ex av samma nummer. Spela roll, pengarna gick ju till en bra sak.

Denna decembereftermiddag, som så många gånger förr, stod han där. Mitt i vimlet. Han ropade "Situation Stockholm! Köp julnumret!" Han fick ropa högt för att höras denna dag. Det vimlade av människor. Folk fullkomligen sprang ner honom, då de stressade förbi med sina gigantiska jullappspåsar.... Vilken ironi. Vilka kontraster.

Jag gick fram till honom och frågade hur många nummer han hade kvar?

- "Ja, 20 stycken", sade han. "Jag har inte sålt nån idag.

-"Ok, då köper jag dem av dig."

Han blev helt  vild! Sagt och gjort, jag köpte dem av honom och gav honom 100 spänn extra i "julklapp". Han gav mig en kram och brast ut i gråt. "Hoppas du får en riktigt God Jul!" ropade han efter mig.... Vid det laget grät jag så mycket så jag fick inte fram ett ljud. Jag sprang till tunnelbanan och hoppade på.

Tänk att en människa, som har absolut ingenting, hoppades att jag skulle få en riktigt god jul. Det är vad julen handlar om för mig. Omtanke.

Mannen fortsatte att stå där på Gullmarsplan i ett års tid. Varje dag. Och varje dag sken han som en sol då jag kom gående. Han ropade glatt: "Ha en riktigt bra dag!" Och han menade det han sa. Och jag blev lika glad varje gång.

Folk tittade konstigt på mig. De tittade för att jag pratade med en "sån där". En hemlös. Han var en människa precis som jag. En människa som förtjänar respekt och empati. Vi hade bara råkat få lite olika livsöden. Det var det enda som skiljde oss åt.


Så en dag  stod han inte där. Och inte nästa dag heller. Jag undrar än idag vart han tog vägen. Hoppas han hittade någon. Någon som såg honom för vad han var. En människa med ett stort och varmt hjärta.


Så till er alla... En riktigt GOD JUL!



Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4
5
6
7
8 9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< December 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards