Det skulle nog mina hundar säga om de kunde prata. De ÄLSKAR det! Och det märks. För fy fabian vad duktiga de är. För att inte tala om vad jag gör! Jag tankar så otroligt mycket positiv energi av denna aktivitet så det borde vara olagligt. Att få se sina hundar i sina rätta element. I love it!

Igår och idag har dagarna vigts åt viltspår. Karolina kom på besök igår och vi lade ut fem viltspår totalt.

Gubbarna Boorunners Diddlybobber alias Bosse Bullterrier och Flärpläppen Walewska (läs: Willy) fick varsina ängsspår som korsade varandra. Det var ett riktigt skitväder igår rent utsagt, men det bekom inte herrarna. Snarare tvärtom. :-)

Bosse var en syn för gudarna. I sitt nya täcke, som matten inhandlat, såg han ut som ett välmående (läs: med trivselvikt) bältdjur i tomtekostym. Underbart!

A, B och C hade även de fått viltspår men deras fick ligga över natten. Eller rättare sagt: de hade en liggtid på 26 timmar för att vara exakt.

De spårade som gudinnor alla tre. Vilken fröjd det var att se dem arbeta. Som spårslut hade vi virat in hjortskankarna i lakansbitar som var nerdränkta i blod. Behöver jag nämna att det vart succé hos brudarna?

Beanie kampade med sin skank så att den gick av. Holy shit!

Cleo körde alligatorrullningar varvade med rävhopp. Och Ambra skyndade sig hem så att hon fort som attan kunde sluka sin delikata skank. :-)

Så nu, med fyra hundar som började "arbeta" redan i tisdagskväll då blodet och skankarna sattes på upptining, totalt uppskruvade då jag lade ut alla spåren under gårdagen plus att Willy faktiskt fick gå sitt spår igår (till flickornas stora förtret), är tjejerna HELT slut. Dessutom var det en ordentlig spårinsats som krävdes av dem idag då det under det gågna dygnet som spåren legat har öst ner snöblandat regn. Matte är nöjd. Mycket nöjd. ;-)

En dimma av skank-fis ligger tät över Casa Deveritas och stockarna  dras tunga. Undrar om de vaknar upp imorgon överhuvudtaget?

Dilla och Berit spårade igår de med. Vi introducerade ängsspår för flickorna. Dilli var lite tveksam till vad hon skulle göra. Dock trillade poletten ner efter en stund och hon spårade riktigt fint på slutet.

Lilla Berit dock, imponerade STORT! Karolina hade lagt hennes spår över en fotbollsplan.... Oj, hann jag tänka då hon skulle starta. Sen bar det av. Jag har nog aldrig, i ärlighetens namn, skådat en sån arbetsmoral hos en så ung hund. Vilken liten arbetsmyra! Och vilken liten spårmaskin!

Det var en fröjd att se henne i spåret! Urmamman blev rörd i vanlig ordning... Väldigt rörd.

Matte beskrev atmosfären i the Lasses family igårkväll med ordet "harmoni". Så Berit har lovat att leverera mera harmoni om hon får spåra var dag. Deal? *asg*

Nu ska jag krypa till kojs. Jeppson har haft en dag med kräk och feber. Två gaddar har gjort entré i överkäken och han kryper numer. Baklänges.

Dessutom har han kläckt ur sig "mamma" och "pappa". Det, mina vänner, var stort. Riktigt stort.

Så med ett leende på läpparna, somnade den utmattade mammsen. Med en Beans under täcket. :-)

Good night!

Bilden föreställer en Walewska som utför sin sedvanliga "revir-rullning" i spåret. One for the books! :-)