Casa DeVeritas

Alla inlägg under december 2008

Av Frida - 31 december 2008 13:34

önskar Dino och Duke :-)

ANNONS
Av Frida - 31 december 2008 11:28

Så klart att denna fantastiska donna bestämde sig för att komma till världen på självaste nyårsafton! Minns det som igår då Åsa ringde och sa att det var dags att hoppa i bilen.... WOW, vad spännande!

De ploppade ut som raketer, en efter en... Med en rasande fart!

Å inte skulle jag haft nån heller.... Men hur enkelt var det att motstå detta charmtroll när jag mer eller mindre bott i deras valplåda i åtta veckor!?!


Varje dag med en Böna vid min sida är en gåva. Denna underbara hund skänker så mycket glädje! Hon har alltid lite bus på lager. Hon vet precis vad man behöver. Jämt. Är det motigt, kommer hon och puttar på en med sin tjocka rynkiga nos och erbjuder kel. Är jag på dåligt humör så får hon mig att skratta, på ett eller annat sätt...


Mestadels ser hon ut som en flegmatisk "jag trivs bäst här, under mitt träd, där jag kan lukta på alla blommor.....". Men under denna förrädiska fasad vilar en turbo utan dess like. När hon väl har fått fart på sina korta ben, då j*vlar! Man kan likna henne med en hybrid av Babben Larsson & Carl Lewis.  Då hajar ni va...? ;-)


Tack Åsa för denna underbara hund! Än idag tänker jag på hur tacksam jag är över att Attilas pappa råkade öppna dörren den där sena oktoberkvällen för fyra år sedan.... Hade han inte gjort det så hade jag inte haft denna glädjespridare i mitt liv.

Jag hade inte heller haft förmånen att ha fått så härliga valpar i D-kullen... Jag tror på ödet. ;-)


Jag hoppas på många, friska  och roliga år framöver med min pärla Beans! Och jag ser med spänning framemot att följa hennes avkommor.


En varm tanke skickar vi idag till Beanies pappa Vargas på andra sidan regnbågsbron.  Jag är säker på att han tittar ner på alla sina barn och barnbarn och är mäkta stolt!

Det är en ära att ha en hund efter Vargas. Han var en underbar hund! Likaså mamma Belli. Vilken härlig mamma hon var till de små!


Var rädda om era fyrbenta ikväll. Det är inte värt att riskera något idag. Vi har promenerat länge imorse och kommer mestadels att kura inne ikväll med märgben, nerdragna gardiner och ljuv musik på stereon. :-)


****ETT GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!****


Bilder:

Världens bästa Böna!

Mormor Roxande och pappa Vargas

Mamma Bella

ANNONS
Av Frida - 29 december 2008 13:27

...att man ska ställa upp på sånt här???? undrar Dilla under Cleo :-)


Av Frida - 27 december 2008 09:26

... är titeln på en av Jespers julklappar. Boken är skriven av Ulf Stark och Nina Wirsén har illustrerat.

Jesper fick den av sin gudmor, Karolina. Jeppe är ju inte döpt i kyrkan, men det kändes ändå viktigt att ha en gudmor. Gudfäder har han tre stycken av, nämligen bröderna Stefanidis. Så en kvinnlig touch på det hela kändes högst nödvändig ;-)

Och vem passar väl bättre än Jeppes största idol? Det finns ingen som han blir så glad av att träffa som tant Karro. De har verkligen funnit varandra! De har något speciellt de där två. Jeppe skrattar som aldrig förr när de träffas. Jag tror nog att hans känslor är besvarade...? ;-) Dessutom vet jag att Karolina kommer att axla ansvaret på det allra bästa sätt.

Jag själv har haft turen att ha den finaste gudmodern av dem alla. Hon tar väl hand om mig än idag.:-)

Så Jeppsons gudmor (så klart tillsammans med herr PärFekt) hade inhandlat den finaste julklappen man kan tänka sig. "En stjärna vid namn Ajax". Boken handlar om en hund som får en egen liten pojke. Om hur deras vänskap utvecklas till något unikt. Pojken och hunden var oskiljaktiga. Men så en dag blir hunden gammal...

Ni som känner mig vet vart denna historia bär.... ;-)

Eftersom Willy alltid älskat barn och vaktat dem med sitt liv, så har jag alltid skojat om att Walle så klart måste få en liten bebbe. Sagt och gjort. Nu är Jeppe här! *humor*


När jag läst boken insåg jag att Jesper kommer att, i ett ganska tidigt stadium av sitt liv, tvingas ta i tu med sorg. Sorg över att ha förlorat en familjemedlem och kär vän. Det var med blandade känslor jag konstaterade detta. Fast på ett sätt kanske det är bra? Att ställas inför det mest naturliga som finns. Döden.


Nåväl, boken rekommenderas VARMT till alla er som har små barn. Och även till er som är vuxna med för den delen.

Den fick mig att tänka efter. Så där riktigt på djupet. Det gjorde ont. Och jag blev rörd. En fantastiskt fin bok helt enkelt.


Ett stor tack till Karolina & Pär för den bästaste julklappen man kan önska sig. Det är både mor och son överens om. Rörande överens.


Kram på er allesammans!


Av Frida - 26 december 2008 09:02

Ingen vidare julstämning i år heller. För mig är julstämningen mycket beroende av snö. Ingen snö, ingen jul.  

När man var liten så var allt som oftast jularna vita. Det kanske är därför som kopplingen till snö är så viktig?

För varje "grön" jul som passerar så blir jag mer och mer  övertygad. Vi måste flytta norrut. Jag jobbar på att få karln att tycka likadant... Lättare sagt än gjort. ;-)

Trots avsaknaden av snö har vi ansträngt oss lite extra detta år framför allt för Jesper. Vi har pyntat och donat. Granen har nog aldrig varit så fin... Det är ju nu man börjar skapa traditioner för sina barn. Jag minns hur viktiga de var när man var liten. De var ju liksom julen.
Jeppsons första jul var en riktig hit! Att vara medelpunkten hela julhelgen och oändligt med papper och snören: Det är livet!


Jag vill passa på att tacka för alla fina julhälsningar vi fått. Tänkte först dela med mig här i bloggen, men insåg ganska snart att ni skulle fått scrolla er till fördärvelse... ;-)

Så ett STORT TACK till er alla därute som kommit ihåg oss!


Och det gläder mig oändligt att läsa om alla er som är små vardagshjältar. Det är precis det som allt handlar om. Att den där lilla ansträngningen kan betyda så otroligt mycket för någon. Jag blir varm i hjärtat av era berättelser. Tack för att ni delar med er!


Nu ska jag, till hundarnas stora lycka, ge mig ut i spårskogen. Det ska bli riktigt skönt att röra på "de vilande musklerna" (läs: fläsket)


God fortsättning!


PS Bilderna är tagna dagen före julafton. Presenting: Walewska, Amber  and CleoClutt.

Dagen till ära plockade jag dessurom en fästing  på Ambra. Som levde!!!!! *urk*

Av Frida - 22 december 2008 22:07

Så här innan jul hinner man just inte med någonting...  Eller det gör man ju, men man känner sig ändå otillräcklig. Jag gör det i alla fall.

Man fixar och donar, lagar mat i mängder, julgodis, klär granen och pyntar. Städar och plockar. Stressar och stressar. Allt detta för  en enda dag. Och jag som inte ens gillar julafton.... Hmmm.

Julen har alltid inneburit ångest för mig. Jag kan inte sluta tänka på dem som är ensamma. Nog för att de är ensamma under årets resterande 364 dagar också. Men just under julen ska ingen behöva vara ensam. Undrar om de alla får plats hemma hos mig?

Ensamheten blir så väldigt påtaglig också då alla i ens omgivning fullständigt går upp totalt i julklappshysteri och köpmani och hela december är en enda lång förväntan inför julafton. Men de som är ensamma då? Vem ska de köpa julklappar till? Och vem köper en julklapp till dem...?

Inte för att jag tror att en julklapp spelar någon roll. Utan snarare tanken. Att få en tanke från någon betyder så mycket. Eller till och med en kram.


Jag glömmer aldrig en jul, på den tiden bodde jag i Gullmarsplan, söder om Stockholm. Varje dag då jag tog tunnelbanan till jobbet stod han där. En äldre man, antagligen hemlös, och sålde Situation Stockholm (en mycket bra tidning som hemlösa får möjlighet att sälja och tjäna lite pengar).

Som så många gånger förr, köpte jag en tidning. Ofta kunde jag köpa flera ex av samma nummer. Spela roll, pengarna gick ju till en bra sak.

Denna decembereftermiddag, som så många gånger förr, stod han där. Mitt i vimlet. Han ropade "Situation Stockholm! Köp julnumret!" Han fick ropa högt för att höras denna dag. Det vimlade av människor. Folk fullkomligen sprang ner honom, då de stressade förbi med sina gigantiska jullappspåsar.... Vilken ironi. Vilka kontraster.

Jag gick fram till honom och frågade hur många nummer han hade kvar?

- "Ja, 20 stycken", sade han. "Jag har inte sålt nån idag.

-"Ok, då köper jag dem av dig."

Han blev helt  vild! Sagt och gjort, jag köpte dem av honom och gav honom 100 spänn extra i "julklapp". Han gav mig en kram och brast ut i gråt. "Hoppas du får en riktigt God Jul!" ropade han efter mig.... Vid det laget grät jag så mycket så jag fick inte fram ett ljud. Jag sprang till tunnelbanan och hoppade på.

Tänk att en människa, som har absolut ingenting, hoppades att jag skulle få en riktigt god jul. Det är vad julen handlar om för mig. Omtanke.

Mannen fortsatte att stå där på Gullmarsplan i ett års tid. Varje dag. Och varje dag sken han som en sol då jag kom gående. Han ropade glatt: "Ha en riktigt bra dag!" Och han menade det han sa. Och jag blev lika glad varje gång.

Folk tittade konstigt på mig. De tittade för att jag pratade med en "sån där". En hemlös. Han var en människa precis som jag. En människa som förtjänar respekt och empati. Vi hade bara råkat få lite olika livsöden. Det var det enda som skiljde oss åt.


Så en dag  stod han inte där. Och inte nästa dag heller. Jag undrar än idag vart han tog vägen. Hoppas han hittade någon. Någon som såg honom för vad han var. En människa med ett stort och varmt hjärta.


Så till er alla... En riktigt GOD JUL!



Av Frida - 14 december 2008 22:07

...julkortsfotograferingen.

Vi bjuder på några smakprov. Här och nu. :-)

Av Frida - 14 december 2008 21:25

Det sägs att du är ett rovdjur.....Är det sant?"

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4
5
6
7
8 9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< December 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Casa DeVeritas med Blogkeen
Följ Casa DeVeritas med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se