Vad är ärlighet? Jag tror att jag har begreppet någorlunda klart för mig. Men det tål att rannsaka sig själv ibland. :-) Vad tycker jag? Hur uttrycker jag mig? Hur uppfattar andra människor mig? Hur ser jag på andra? Dömer jag? Har jag rätt att döma? Knappast...

Efter 33 års liv på denna planet så kan jag bara konstatera att vi alla är olika och har olika värderingar. Och tur är väl det!

Problem i olika relationer uppstår mellan varven och jag antar att det är pga våra olikheter.

Ju äldre man blir ju rikare blir man på erfarenheter. Förhoppningsvis i alla fall...*ler*

Jag fylls av fascination av att studera andra människor, framför allt i samspelet med andra människor. Det har jag lärt mig mycket av. Men jag kan inte låta bli att förvånas, samtidigt som jag fascineras, av hur många som totalt saknar självinsikt! Lite skrämmande. Eller inte...?

Att beskylla andra för saker som man själv gör. Dubbelmoral i mina ögon.

Det är väl därför jag trivs så bra med djur. Framför allt hundar. Den lojalitet och ärlighet de bjuder på är underbar.

Kravlös kärlek utan förbehåll. Inga baktankar. Bara ärlighet. Skönt.

Livet är kort. Alldeles för kort. Och vem vet vad morgondagen har att bjuda på? 

"Always look on the bright side of life *dada dadada* " :-))))))

...hela fem månader! Det är hemskt vad tiden går. Dels minns jag födelsedagen som i går samtidigt som det känns som att han funnits i all evighet. Vad gjorde jag innan Jeppe? Gud vad mycket tid jag måste haft.... ;-)

Nu bränner han runt i sin gå-stol, lär sig sitta utan stöd och hoppar i sin hoppgunga. Gröt är det godaste som finns och hundarna roar honom i timmar. Och varje morgon när han vaknar spricker han upp i ett solskensleende. Så även om klockan är halv fem, så vaknar man kvickt till liv. Vem kan motstå ett sånt litet charmtroll!?!

Morgonstund har guld i mun. Nästan alltid. I alla fall en morgon som denna.

Jag älskar hösten.

Det är min nya ledstjärna. Positiva tankar. Det är verkligen inte lätt när spiralen pekar neråt och man oändligt trött både i kropp och själ.

Men jag skall på fullaste allvar försöka. Jag skall göra mitt bästa.

Det kanske inte räcker hela vägen. Men en liten bit på vägen i alla fall...?

Idag har jag varit ute i spårskogen. Skönt! Alla hundarna fick varsina spår. Nu snarkas det i varje hörn. Tunga, djuuuupa andetag. Jeppe, som numer är en van "hundtränare" skumpade med i skogen. Tack Anneli och Chilli för en mysig dag!

Mycket energi har på sistone gått åt till mycket onödiga ting. Saker som jag egentligen inte kan påverka, har jag lagt ner massor av energi på. Slöseri? Javisst!

Det finns ju så mycket härligt här i livet som man kan ödsla tid och energi på. Saker och ting som faktiskt ger energi tillbaka.

Nu skall jag försöka fokusera på dem istället. Så kanske jag är fulltankad med energi snart?

Hösten är verkligen min årstid. Alla vackra färger, den krispiga luften och de stjärnklara kvällarna.... Mumma för själen.

Nu ska hundarna och jag ta en sväng i skogen innan mörkret faller.

Pusskalas tankar jag massor av energi från! :-) Även om jag själv inte är delaktig.... *ler*

Fridens alla cybervänner!

...är jag efter gårdagens tävling. Beanie och jag var och tävlade appellen. Igen. :-)

Och ingen uppflytt denna gång heller.  Hon spårade så SJUKT bra igår. Min pärla!  Men men, domarn dömer heter det ju så vackert.

Vi kämpade vidare. Och jag kan tyvärr bara bekräfta att platsliggningen är det VÄRSTA momentet av dem alla. FY F*N!

Det utbröt århundradets rallarslagsmål mellan två hanar. På varsin sida av dem låg två rottweilers, varav den ena var Beans. Rottis-gossen låg kvar en stund på andra sidan innan han bestämde sig för att leta reda på sin mamma mitt i allt kaos. Och min lilla hund låg kvar. Ett par meter från dem som slogs. Där låg hon, lamslagen av skräck...Stackarn!

Jag kallade in henne och hon kom som ett skott i ren panik. Fan, fan, fan! Flera års träning åt pipan, tänkte jag... Varför händer detta???

Vi bestämde oss, efter mycket om och men, att få ett positivt avslut på eländet. Vi gick ner på plan och körde igenom lydnaden. Busigt och kravlöst. Och vi bjöd på en show, utan dess like! Den inkluderade ett par nollor och en hoppstil som skulle fått Sergej Bubka grön av avund... *ler

Vi avstod platsliggningen då vi inte vågade chansa. Och där rök 50 poäng. Så ingen uppflyttning denna gång heller...

Nåväl, idag klarade vi korningen i alla fall, så nu kan skruttungen titulera sig KORAD Devarox Beans.

Avslutar dagens gnäll-inlägg med några bilder som kom med mailen idag... Underbart söta syskonen Dixi & Dino!

Nu hägrar sängen....Godnatt!

... från allt vad internet heter ett tag framöver.....

Allmän ordtorka och lite less... Det kanske kommer upp några bilder då och då. Ni får hålla till godo med dem. :-)

Vill ni mig något finns jag på mobilen.

Kram på er alla vänner!