ÄNTLIGEN! Jag har fått den där sparken där bak som jag så innerligt behövde... Skönt!

Nu är vi i full fart med träningarna och Ambra och Beanie är anmälda till tävlingar. Det ska bli riktigt kul!

Nu ser jag framemot lägret också. Det ska bli så kul att träffa alla igen. Å träna hund dagarna i ända,,,Kan det bli bättre!?!

Vi försöker finna rutiner i Casa DeVeritas. Det börjar arta sig minsann. Det är ju fem hundar som skall ut på promenader och aktiveras och en liten kille som vill ha stimulans. Man är bra mör om kvällen då man kryper till kojs.. Men jag klagar inte. Det är få förunnat att ha det så bra som jag har det. Inte skrytsamt på något sätt. Mer ett konstaterande  att jag är lycklig.

Å så fortsätter storyn om lilla Dillidill... Hon gör sitt bästa för att vi skall smälta. Vid det här laget är jag redan som sirap... Husse börjar krokna han med. Han låtsas som att han inte kommer ihåg vad Dilla heter (eftersom hon skall flytta!) men när ingen ser så ligger de sked, Conny & lilla Dillidill.... Dagarna i ända hittar hon på bus. Och det jobbigaste av allt är att Willy gillar henne. Hon sover i hans bia varje natt. De myser båda två. Och Wonka som inte ens gillar valpar... Vad är detta??? En komplott? Nåväl, hon förgyller våra liv. Lilla Darling.