Hur i fåglarna skall jag hitta någon som är god nog att förvalta dig???

Ord är överflödiga när det kommer till Dillidill (som hon numer lystrar till...) Jag har sagt det förr: Hon är min drömhund! När vi miljötränar undersöker hon alla nya miljöer med svansen i topp. Orädd, utan att vara dumdristig. Å så vansinnigt följsam.

Hon är med på ALLT! Det spelar ingen roll vad man erbjuder, kvittrar man bara hennes namn så kommer hon farande och är nyfiken på vad som bjuds.

När man lyfter upp henne låter hon som en symaskin *grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr* Så himla sött! Hon tystnar efter en stund när man pussat på henne tills hon gett upp. Hela hennes lilla ansikte säger "kärringj*vel". Hon har funnit sig fantastiskt bra i hundflocken. Gammelgubben Willy, som tycker att valpar är ett onödigt påfund, har tagit henne under sina vingar. Imorse när jag klev upp låg Dilla och sov med farbrorn i hans biabädd. Så tätt, så tätt. Tårarna var nära...

Hon är mamma upp i dagen. Samma uppsyn, som jag bara älskar.

Igår satt jag på trappan och busade med metallapporten med de stora tjejerna. Jag kunde inte låta bli. Måste ju bara testa att kasta den till Dilla och se vad hon gör.... Såklart apporterade hon den till mig med svansen i topp. Apporten var nästan lika stor som henne så hon fick kröka på nacken ordentligt för att få med sig den....Gullungen!

Livet är sannerligen inte lätt. Inte ett jävla dugg!