Ibland önskar man att dygnet hade fler timmar... Valpar skall vaktas, barn skall ammas, hundar skall promeneras, tvätthögen växer....Å nånstans däremellan skulle man visst hinna med att äta och sova också...?

Men jag skall inte klaga, det är fruktansvärt roligt också! Att få beskåda nya små liv som kommer till är få förunnat. Det är det mest fantastiska som finns. Det gäller naturligtvis inte bra hundar... *ler*
Jag är oerhört tacksam över att jag fått ta del av detta mirakel på flera olika sätt.
Ibland visar livet sig från sin grymma sida också. Under natten till söndagen lyckades den minsta tikvalpen hamna under mamma Beanies tuttar. Hon var alldeles för liten och för svag för att pipa eller kravla fram. Under hela söndagen kämpade vi med henne för att hon skulle komma igen. Senare under kvällen tvingades vi fatta det svåra beslutet att låta henne somna in.
Även om det kanske var det bästa för henne så känns det ändå tungt. Så onödigt och orättvist.
Men man skall låta naturen ha sin gång. Det är nog bäst.

Så nu finns det 3 tikar och 3 hanar i valplådan som härjar runt och lever rövare. De växer så det knakar och de har redan dubblat sin födelsevikt.
Beanie är så duktig med de små. Vi brukar skoja om att vi kommer att bli den första kennel att leverera hårlösa Rottweilers eftersom hon slickar dem konstant.... :-)Skämt åsido, hon skulle ta ner månen för dem om hon kunde. Vilken supermamma!

Så fort jag bara hinner skall jag uppdatera hemsidan med bilder på de små. På torsdag blir de en vecka gamla.
Så håll ut... Den som väntar på nåt gott...
Här kommer några bilder så länge.

So long!