En hyllning till en mycket speciell individ... Nämligen Beanies pappa Vargas. Han skulle ha fyllt nio år idag. Men det blev aldrig så. Han lämnade oss i stor sorg och saknad strax innan jul efter en kort tids sjukdom. Världens Vackraste Varg...

Denna fantastiska personlighet lämnade ett enormt tomrum efter sig.

Det är med blandade känslor jag tänker tillbaka. En känsla av ilska och orättvisa över att himlens änglar hämtade hem honom på tok för tidigt. Och samtidigt känner jag en enorm tacksamhet över att ha fått lärt känna denna fantastiska hund. Och glädjen över att ha en liten del av pappa Varg här hemma i Beanie är obeskrivlig. Nog är hon lik sin mamma Bella i mångt och mycket, men ofta när jag tittar på henne så ser jag så mycket av Vargas i henne. Den tjocka nosen, de bulliga och pussvänliga läpparna, hennes djupa blick... Åsa påminde mig härmodagen om att hon till och med släpar fötterna efter sig när hon går... Så där så det låter som om hon har mockasiner på baktassarna... Precis som sin pappa!

Jag lyssnar än idag efter ditt råmande som du alltid välkomnade mig med när jag kom och hälsade på, finaste Varg.... Men det är tyst.

Jag hoppas att Bondessonska huset fylls av valpar idag. Det vore den bästaste av dagar att födas på. Vargas dag.

Vila i frid, gubben! Ses snart igen...